Att göra snabba användningstester borde vara så billigt och enkelt att alla kan göra det. OFTA. inUse har köpt 50% av webbtjänsten Tweaky, ett verktyg där du inom 24h kan få filmer som visar hur besökarna använder din webbplats.
Tillsammans med Oscar, Joel, Adam och Pierre på Tweaky kommer vi nu att göra tjänsten ännu enklare och mer tillgänglig för alla som vill använda den.
Nu vill vi så klart få så många förbättringsförslag som möjligt. Använd GÄRNA knappen Feedback på tweaky.se, eller skriv en kommentar nedan, för att ge din syn på vad som kan göras bättre. Och ja, vi skall så klart användningstesta användningstesttjänsten också.
Så… Vad skulle du vilja se i en tjänst som Tweaky? Hur skulle den kunna bli bättre för att ge dig ett riktigt bra underlag för att skapa ännu bättre webblösningar?
Hur kommer det sig att även den bästa designlösning bryts ner med tiden? Att det system som från början var både snyggt och riktigt väl anpassat till verksamhetens syfte och målgruppernas behov några år senare blivit både fult och svårare att använda? Och vad kan man göra åt det?
Även de bästa systemen bryts ner med tiden. Foto av Mandyxclear.
För nästan 10 år sedan designade jag användargränssnitt för ett touchbaserat kassasystem. Ett riktigt toppenprojekt. Ett av de roligaste och mest utmanande jag varit med om. Alla var supernöjda med resultatet. Men, när jag nu ser hur gränssnittet utvecklats de senaste åren blir jag lite ledsen…
Själva designarbetet föregicks av ett noggrant arbete med att fastställa verksamhetens syfte med investeringen, och hur kassasystemet skulle kunna bidra till ökade intäkter. En målgruppsanalys genomfördes för att vi verkligen skulle förstå användarnas drivkrafter och mål, och vad de behöver ha i och omkring systemet, för att göra ett så bra jobb som möjligt. Resultatet blev en design som presterade mycket bra i våra användningstester och som både kunden och vi var väldigt nöjda med.
Kassasystemet finns idag på 10-tusentals platser runt om i landet. Uppskattningsvis så används det av över 50.000 människor varje vecka. I förra veckan fick jag se hur användargränssnittet ser ut idag. Det var, som sagt, inte så kul.
Tre saker fångade särskilt min uppmärksamhet:
Den yta som reserverats för meddelanden till kassapersonalen (något som målgruppsanalysen pekat ut som centralt för att merförsäljning) har minskats ner, och den stora tydliga skriften som fanns där från början har ersatts med mycket liten text. Dessutom verkade meddelandena nu inte längre bara handla om att maximera merförsäljning, utan också om systemet i största allmänhet.
Den rena enkla design som jag tog fram, där avstånd användes för gruppering av funktioner, har dels ”kompletterats” med streck runt de flesta av grupperna (en styggelse från tidig windows-era, men som också förekommer ofta idag på webben under benämningen ”borderitis”). Konsekvensen blir sämre överblick och ökad kognitiv belastning för användarna. Helt i onödan.
På de platser där det tidigare fanns tomma ytor fanns nu nya knappar. De verkar ha placerats där utan särskilt mycket eftertanke, förmodligen för att där fanns ”ledigt” utrymme. Utöver att det också bidrar till sämre överblick etc så så bryter de mot samtliga designmönster som etablerades i gränssnittet, som t.ex. definierar var olika typer av funktioner skall finnas. De designmönster jag definierade togs så klart fram för att göra systemet förutsägbart och lätt att lära.
Konsekvensen av denna entropi – denna nedbrytning från ordning till kaos – är högst sannolikt minskad försäljning.
Genom minskat fokus på stöd för merförsäljning kommer många i kassan att missa att ställa de frågor som leder till ett extra köp.
Den försämrade överblicken och ökade kognitiva belastningen leder till att det tar längre tid att hjälpa varje kund, och att kassörskan behöver mer tid på att stirra på skärmen istället för att möta kundens blick.
Ockupationen av det tidigare ”tomrummet”, och brotten mot designmönstren innebär att det det blir svårare att förstå hur systemet fungerar, och att det tar längre tid att lära upp ny personal.
Suck.
Hur kan det då ha blivit såhär? Jag har sökt de ansvariga i organisationen för att ta reda på mer, och när jag får reda på mer kommer jag att skriva mer om det. Tills dess kan jag konstatera att det i
huvudsak handlar om tre saker:
De som arbetat vidare med designen har helt enkelt haft för dålig kunskap om hur vi människor fungerar, om kognitiv ergonomi kopplat till interaktionsdesign. Det är så klart helt OK att göra avsteg från fastslagna designmönster (hur kan man annars förbättra dem?), men då måste man så klart också veta att förändringen är just en förbättring.
Kunskapen om målgrupperna och användningssituationen som samlats in under ett projekt som detta måste förvaltas, och hållas levande, för att man inte av misstag skall ta bort, eller ändra på ytor eller funktioner som är av stor betydelse för att systemet skall fortsätta att stötta användaren på ett bra sätt.
Dokumentationen kring designmönstren måste också de förvaltas, så att tanken bakom olika ytor och navigeringsmönster inte går förlorad med tiden.
Hur tusan lyckas man med allt detta då, efter att själva utvecklingsprojektet är klart?
Ytterst handlar det om att produktägaren, den som ansvarar för systemet när det är i drift, måste förstå att DESIGN ÄR BUSINESS. Hen måste förstå hur affärskritisk användarupplevelsen är. Först då kan vi motverka “gränssnittsentropin”, och kanske till och med aktivt vidareutveckla designen och därigenom ytterligare optimera både användarupplevelse och intäkter.
Betraktelser kring smartphonens betydelse, Teo Härén om att träna sin kreativitet, twitterfria mediamoguler i debatt om medias framtid, och ett pass om gerillamarknadsföring. Det var några av höjdpunkterna från årets upplaga av Marknadsföringens dag.
Först frukostföreläsning med Andreas Sjöström. Han funderade högt kring hur betydelsefulla våra smartphones har blivit för oss. Vi hänger på Twitter samtidigt som vi kollar fotboll eller Melodifestivalen, och om vi vill ha djupare digitala relationer än de via Facebook kan vi t.ex. ladda ner appen Couple där vi bl.a. kan ”tumkyssas”.
Andreas hinner med många intressanta anekdoter och one-liners, och konstaterar bland annat att frågan om man får låna någons telefon idag är lika intim som frågan ”får jag låna din tandborste”.
Publiken skrattar också åt citat från ungdomar som säger att de känner sig ensamma och deprimerade utan sina smartphones, men hos mig fastnar just det skrattet i halsen. Jag lever, precis som många andra, två liv. Ett fysiskt och ett digitalt. Jag älskar båda. Jag kan inte vara utan något av dem. Vad betyder det? Att jag ”är beroende”, eller att jag har ett rikare liv än många andra? Jag har ju två liv…
Jag skulle för övrigt älska att höra Carl-Einar Häckners tankar om detta. Jag minns fortfarande hur han på en sekund slog om från trolleri och varité till ett samtal om ensamhet på Varbergs teater någon gång på 90-talet. Från färgsprakande show till en ensam man i strålkastarljuset. I ett slag. ”Har du någonsin varit så ensam att du kramat telefonkatalogen?” undrade Carl-Einar. Och publiken satt blickstilla. Underbart.
Undrar vad Carl-Einar har att säga om dagens sociala medier? Kanske en bra programpunkt till nästa år.
Leendet på läppen och hålet i plånboken
Förmiddagens tema är annars kreativitet. Storytelling står på schemat. Erik Nissen Johansen intar scenen och berättar om hur han och hans kollegor arbetar med storytelling i hotell- och restaurangbranschen. Både för att sälja in koncept, och för att att skapa grymt bra upplevelser.
Hans berättelse är fascinerande. Han beskriver sig som en dyslektiker som fått tre träffar när han googlat Australien, och stavat Fjodor Dostojevskijs namn på över 60 olika sätt under arbetet med att skapa hotell Sonya i St. Petersburg.
Erik påminde oss om grunden i upplevelsedesign när han sade att ”smilen på gästens läpp måste vara större än hålet i hennes plånbok, då går businessen uppåt.”
Träna din kreativitet!
Teo Härén inleder sedan sitt anförande med att Erik är ”a hard act to follow”. Och så var det så klart. Erik var fantastisk. Teo inbjöd dock till ett gemytligt samtal och satte framför allt fingret på en viktig punkt. Vi övar alldeles för lite på att vara kreativa.
En snabb handuppräckning visade att det var ytterst få som läst fem eller fler böcker om kreativitet i sitt liv. Detta trots att marknadsföringsfolk ofta anses, eller själva anser, att de tillhör de mer kreativa i samhället. Istället har de flesta av oss spenderat hundratals, eller tusentals, timmar åt t.ex. fotboll och matematik. Teos poäng var inte att man inte borde ägna sig åt sådant, utan att man borde ta kreativiteten på allvar, och att den kan tränas upp, precis som vilken annan färdighet som helst.
Teo avslutade sitt anförande med att recitera Apples reklamfilm ”Here’s to the crazy ones” från 1997.
Twitterfria mediamoguler
Efter lunch var det dags för ett pass om medias framtid med Olof Brundin (Schibsted), Pelle Mattisson (Stampen) och Tobias Regnell (Filter/Offside).
Jag hade sett fram emot denna, men det blev en ganska trött tillställning där ingen av panelisterna riktigt bjöd upp till dans. Berättelserna om Filter och Offside var det som var mest intressant. De har visat att det går att göra bra djuplodande journalistik på ett lönsamt sätt, vilket förtjänar all respekt. Tobias plockade också några poänger när han t.ex. beskrev Filter som medievärldens ekologiska couscous, och när han berättade att någon belackare i början av Offside-resan torrt konstaterat att fotbollspelare inte kan prata, och att fotbollsfans inte kan läsa… Projektet var alltså dömt att misslyckas.
Under diskussionen roade jag mig med att kolla upp hur aktiva debattörerna är på twitter. Det kändes relevant med tanke på att någon av dem poängterat att den som inte anpassar sig inte kommer att överleva. Jag tänker att man, för att förstå vad man skall anpassa sig till, borde delta på de nya arenorna. @OlofBrundin, @PelleMattisson och @tobiasregnell hade vid tillfället twittrat sammanlagt 7 ggr. Det förvånade mig. För deras skull. Låt oss hoppas att de har bra rådgivare, och att de lyssnar på dem.
Provocera för att få resultat
Sist ut på dagen var Fredrik Olsson på Miami Advertising Agency som pratade om gerillamarknadsföring. Med underhållande exempel visade han att det ur ett marknadsföringsperspektiv ofta lönar sig att göra saker som är på gränsen till vad som är lagligt.
Exemplet med kampanjen börjadyka.nu och berättelsen om hur de hjälpte till att göra BK Häcken till Hisingens eget lag sätter åter fingret på vikten av att definiera vad man vill åstadkomma, och sedan hitta kreativa lösningar för att komma dit.
Varken Fredrik eller Erik Nissen Johansen berättade särskilt mycket om sina arbetssätt. Det hade varit intressant att höra mer om det. Jag kände igen mig i många av resonemangen, där det handlar om att beskriva en tydlig målbild och sedan jobba på ett kreativt men också strukturerat sätt för att åstadkomma dessa mål. Vi gör detta genom Effektkartläggning, men som sagt, det hade varit spännande att höra mer om hur de jobbar.
Detta är en film som vi snabbt tog fram i syfte att framför allt lära oss hur vi kan använda oss av tekniken Stop Motion. Stop Motion är nog de flesta bekanta med, framför allt genom leranimationer som Pingu eller Wallace & Gromit eller från dockfilmer som Drutten och Gena. Många har säkert även sett att tex. Lego har en egen app för att barn (och vuxna) skall kunna skapa egna små alster med sina legofigurer.
Musiken i videon är komponerad av vår kollega Pontus Stalin.
Så här gick det till en nördig tisdag på inUse Göteborgskontor:
Fyra kreativa och väldigt taggade inUsare med olika bakgrund och erfarenheter samlades på kontoret. Fredrik hade med sig sin systemkamera medan Ingrid M, Mikael och Carin agerade illustratörer och aktörer.
Vi använde ca 3h där vi improviserade och försökte spåna fram manus under tiden. Konferensbordet på kontoret funkade fint som bakgrund. Utöver det plockade vi fram diverse attiraljer så som papper, tuschpennor (för stark kontrast), saxar och post-its. Här kan man egentligen använda sig av allt som skulle kunna tänkas passa i filmen, vi hade tex med ett äpple i vår film. Vi tror att det viktigaste trots allt är att ha lite mod att testa lite olika saker, det går ju alltid att ta ett nytt foto!
Det handlar alltså om att lura ögat att döda ting rör sig. Därför tog Fredrik en bild per sekvens varpå vi andra flyttade rekvisita några millimeter/centimeter för varje tagning. Vi tyckte det var viktigt att allting rörde sig lite grand för att få liv och rörelse i filmen. Sedan att vissa tyckte det var extra roligt visar sig nog i att vi på inUse verkar gilla att hjula oss in i projekten.
Kameran hölls stilla med stativ, men det går också att flytta runt kameran för att skapa en skissigare stil. Ställ in låg upplösning och kvalitet på kameran, ingen vill ha en tusen gig stor film i 24 megapixel. Vi använde sedan Quicktime Player 7 (betalversion) för att sätta samman filmen. Den låter dig enkelt göra bildsekvenser till filmfiler som sedan går att jobba vidare med i tex iMovie om det behövs. Det går även att skapa filmer från bildrutorna direkt i iMovie, Monkeyjam eller Stop Motion Animator gratis.
Vad lärde vi oss då av detta experiment?
Att man på ett enkelt och roligt sätt, utan ord kan förklara vår verksamhet på ett roligt sätt!
Att man inte bör blanda in spraylim om man vill hålla bordsskivan eller sin MacBook Air blanka.
Att det är både bra och roligt att testa sig fram både med tema och med attiraljer att använda – det kanske inte bara behöver vara lera eller på papper utan att det går bra att blanda in frukt , legogubbar och annat.
Att man inte bör ha äpplen eller körsbär med i rekvisitan om man har stenfruktsallergiker med i teamet.
Att det tar mer tid än man tror, slarva inte i slutet utan ha skoj! Det går alltid att ta om en bild.
När du har sett vår film, hör då av dig till oss så kan vi prata mer om hur vi kan hjälpa dig och din verksamhet att utvecklas och följa med in i framtiden. Just nu har vi tex. platser kvar på några av våra kurser, tex i Användbarhet i praktiken (17 april) (FULLTECKNAD) och i Effektkartläggning (30 maj) i Stockholm.
Vi har fyra affärsområden på inUse. Produktutveckling, Kommunikation, Effektivisering och Utbildning. Fokus denna gång var på produktutveckling och pekskärmar.
Huset Hållbarheten
E.ON har byggt ett hus, ”Hållbarheten”, i Västra Hamnen i Malmö. Syftet är att få mer kunskap kring kundernas energianvändning, att hjälpa kunderna att vara energismarta samt att hitta nya produkter. En viktig komponent är att kunna visualisera energianvändningen på ett lustfyllt och lättillgängligt sätt.
”Vi är mycket engagerade i Västra hamnen där stora delar drivs av lokalt förnyelsebar energi. Med Hållbarheten får vi en mer synlig närvaro och här kan vi visa vad vi kan.” säger Magnus Lindström, projektledare på E.ON.
Mycket av förarbetet handlade om att förstå användarnas drivkrafter. Det är lätt att designa något som ser coolt ut, med häftiga knappar och grafer, som man som boende tycker är kul den första veckan – utmaningen här är att designa något som man som boende trivs med som ett verktyg som man använder dagligen. Något som inte bara fungerar bättre än dagens lösningar när det gäller t.ex. värme och larm, utan som också kan påverka användarnas beteende så att de minskar sin energiförbrukning.
”The Swedish Balls”
Resultatet av det kreativa designarbetet blev en nyskapande lösning olikt allt annat som fanns inom branschen. Faktum är att E.ON själva bedrev tre konkurrerande projekt med samma syfte. Ett i Tyskland, ett i Storbritannien och ett i Sverige, där E.ON skulle plocka det bästa från de tre projekten. Och vinnaren när det gäller själva appen blev… Det Svenska bidraget, eller ”The Swedish Balls” som det blev känt som, tack vare de framträdande bollarna i användargränssnittet som visualiserar förbrukning och kostnad.
”Genom att fokusera på innovativa grafiska realtidspresentationer av t.ex. energiåtgång i bostadens olika rum lyckades vi skapa en lika kreativ som lättförståelig design där användaren känner att hon verkligen förstår hur mycket energi som alla olika saker i bostaden drar.” säger Linda Backlund, projektledare på inUse. ”Hon kan leka sig till kunskapen. Den sätter sig direkt i kroppen hos den som använder systemet.” fortsätter Linda.
En av de viktigaste och mest intressanta designprinciperna i lösningen är de två lägena. När man håller iPad:en upprätt ser man aktuell status just nu. Realtidsdata för hemmets olika rum och apparater visas, och man kan styra allt. När man sedan vrider iPaden till liggande övergår den till analysläge, och man kan se hur mycket energi som man förbrukar i förhållande till samma period året innan. Ett direkt agerande läge, och ett reflekterande läge.
Från smarta hus till flygledartorn Efter Linda var det Peters tur. Han berättade om de projekt som vi genomfört åt SAAB:s flygledningsavdelning under de senaste fem åren. Projekten har i huvudsak handlat om att ersätta fysiska knappar och spakar med touchbaserade lösningar i flygledningstorn, och om att bidra till en säker och användbar lösning i det som kallas Remote Tower.
Peter lyfte framför allt fram många intressanta designutmaningar när det gäller system som skall användas i ett sammanhang där varje sekund räknas.
En sak som Peter betonade var vikten av att arbeta nära användarna, och spendera tid tillsammans med dem i deras miljö. Det är det enda sättet att få tillräcklig förståelse för användningssituationen, särskilt i säkerhetskritiska sammanhang.
Ett exempel som han visade handlade om vindmätaren. Det kan låta som en liten enkel sak, men faktum är att detta är ett av de absolut viktigaste instrumenten för flygledaren.
Flygledare som arbetar i tornet växlar hela tiden fokus mellan den omgivande miljön, 1500 meter bort, och sina skärmar och instrument i tornet, som finns på en meters avstånd. Under en inflygning skall flygledaren kontinuerligt uppdatera piloten i det inkommande flyget om aktuell vindhastighet och -riktning.
Ur ett användningsperspektiv blir det därför oerhört viktigt att optimera designen så att användaren kan skifta fokus så snabbt och enkelt som möjligt. Vindmätaren måste vara placerad på rätt ställe, vara tillräckligt stor, och rent visuellt optimeras för att flygledaren snabbt skall kunna uppfatta och läsa informationen när han tittar ner på skärmen.
4 råd till produktutvecklare
Linda och Peter avslutade med fyra enkla men viktiga råd till alla som jobbar med produktutveckling.
Förstå användarna – Se till att du verkligen förstår vad de verkliga användarna har för mål och drivkrafter. DU är INTE användaren.
Förstå miljön – När du gör lösningar för speciella miljöer, som t.ex. flygledning, så måste du förstå vad som är viktigt i just denna miljö och i denna arbetssituation. Du måste SPENDERA ordentligt med TID i användarnas miljö.
Arbeta med prototyper – Det finns inget som är så kraftfullt som att jobba iterativt med prototyper. Det går otroligt snabbt att få upp enkla skisser eller interaktiva prototyper. Det är inte förrän man kan ”känna” på lösningen som man verkligen vet hur de kommer att bli.
Testa på riktiga användare – Återigen. Du är inte användaren. Använd prototyperna och testa dem på riktiga användare i verklighetstrogna miljöer och situationer. Se vad som går fel, gör om, gör bättre.
När ett nytt stort system skall köpas in spenderas det ofta rejält med tid och pengar på att träffa leverantörer och jämföra produkter. Trots detta blir resultatet nästan alltid att man köper in ett system som har stora brister, och som det stora flertalet användare svär över varje dag. Ett ”jävla skitsystem” för att använda Jonas Söderströms ord.
Hur kommer det sig då att det system som till slut köps in och installeras är så dåligt? Det finns säkert fler skäl än dessa, men här är tre som jag tänker är centrala.
För det första. Konkurrensen är skrämmande låg när det gäller just användarupplevelse och användareffektivitet. Trots att det rent objektivt finns enorma besparingar att hämta just här, är det helt enkelt sällan parametrar som används i utvärderingarna. Konsekvensen blir så klart att systemleverantörerna inte fokuserar på dessa områden.
För det andra. När användarupplevelse finns med som en parameter, då är det bara en av många parametrar, och sällan en av de som betraktas som avgörande för det slutgiltiga valet. Dessutom utvärderas denna aspekt sällan av någon som vet hur man bör göra just en sådan utvärdering.
För det tredje. Även om det skulle finnas en utvärdering av de olika konkurrerande systemens användarupplevelse som är OK, och denna parameter tas på allvar, så tas ändå besluten ofta med magen, baserat på beslutsfattarens egna upplevelser.
Och här blir det riktigt jobbigt. Ta till exempel ett tidrapporteringssystem. Har du någon gång hört talas om en högre chef på ett bolag med fler än 50 anställda som faktiskt tidrapporterar? Ingen gör det. Däremot tittar man på sammanställningar och rapporter från systemet åtminstone en gång per månad.
Vilken del av systemet är det då som beslutsfattaren, undermedvetet, kommer att fokusera på i utvärderingen? Enkelt. De delar som han själv använder. De som visar de grafer och beslutsunderlag som han behöver för att göra sitt jobb.
Kanske är detta en av de främsta anledningarna till de allra flesta av dessa stora system fortfarande saknar vettiga inmatningsvyer, trots att de allra flesta kan producera snygga pajdiagram. I 3D.
Hur som helst. Kvar står 95% av personalen med ett… jävla skitsystem… och verksamheten med ett jätteproblem (“skit in – skit ut”), men mer om det en annan gång.
Vill du veta hur SAAB gick från spakar och knappar för sitt flygledarsystem till pekskärm, mus och tangentbord, och hur vi löste både säkerhet och ergonomi? Eller hur vi hjälpte E.ON styra energiförbrukningen i framtidens boende med en app? Välkommen på frukost. =)
Välkommen till ett matnyttigt frukostseminarium om hur du kan digitalisera ditt system utan att tumma på varken säkerhet, ergonomi eller användbarhet och upplevelse. Ta chansen att få verkliga aha-upplevelser och se hur till synes urmodiga och fysiska system kan förvandlas till en smart och snygg digital lösning.
På seminariet träffar du Peter Erhard som arbetar som interaktionsdesigner på inUse och han har lång erfarenhet av allt från appar till hårdvarudesign. Peter brinner för användbarhet och är en entusiastisk lärare och håller ofta kurser eller coachar. Om du landar på en militär flygplats i Sverige kan du tänka på att flygledaren använder kontroller designade av Peter, och om du ringer med en Skype-telefon har han förmodligen varit ansvarig designer för gränssnittet du ser på skärmen. Peter kommer att berätta om projektet där inUse hjälpt till att ta SAAB:s flygledarsystem ut ur tryckknappsåldern in i den digitala världen.
Linda Backlund som arbetar som projektledare på inUse har lång erfarenhet av att driva digitala projekt från förstudie till förvaltning i stora organisationer och företag. Några av kunderna hon jobbat med är IKEA, Sydsvenskan, Ericsson och Telia. Under förra året drev hon arbetet med att ta fram iPhone och iPad-appar till E.ON för styrningen av “de smarta hemmen” i Västra hamnen i Malmö, som hon kommer att visa under seminariet.
Vi kör frukostseminariet både på vårt kontor i Malmö och vårt kontor i Göteborg.
När: 07.30 – 09.00 den 9:e april
Var: Göteborg, Kungsportsplatsen 1
När: 07.30 – 09.00 den 10:e april
Var: Malmö, Gustav Adolfs Torg 10b
Google Earth och Prezi i all ära, men nog borde man kunna få till bra lösningar där vi jobbar mer med djup, Z-dimensionen, också i våra ”vardagssystem”?
Fliken ”Hjälp” som användaren i filmen klickar på finns egentligen inte på sajten. Jag vill understryka att detta mest var en kul grej som vi ville testa. Det finns ingen analys bakom huruvida en liknande hjälpmeny skulle behövas på telia.se eller inte.
Kollegorna Ingrid M stod för koncept, Fredrik och Lisa för design och Emil för hackandet.
Har du några exempel där du tycker att man använt Z-dimensionen och animeringar på ett bra sätt?
Skrivet av Johan Berndtsson. Läs fler inlägg om användartest / användbarhetstest / användningstest / feedback / inUse / remote testing / remote usability testing / test / testning / tweaky / webbdesign / webbtjänster / webbutveckling — 2 kommentarer
Skrivet av Carin Andersson-Sarning. Läs fler inlägg om 
Efter Linda var det Peters tur. Han berättade om de projekt som vi genomfört åt SAAB:s flygledningsavdelning under de senaste fem åren. Projekten har i huvudsak handlat om att ersätta fysiska knappar och spakar med touchbaserade lösningar i flygledningstorn, och om att bidra till en säker och användbar lösning i det som kallas Remote Tower.