Många har sagt mycket om Steve och hans gärning. Jag vill bara dela med mig tre observationer om vad han gjort inom designområdet.

1. Steve har genom att ständig ge oss exempel på hur saker borde vara och på så sätt format vad bra design kan vara.
Jag har aldrig läst en bok av Steve om hur man gör bra gränssnitt (nåja några Apple designguidelines har jag väl läst men jag tror inte att Steve skrev dem . Aldrig sett honom på en konferens där han delar med sig av hur man bäst jobbar i multidiciplinära team och så vitt jag vet har han aldrig skapat en metod för hur man bäst gör bra design. Steve har helt enkelt jobbat med att skapa produkter som är ledande inom sitt område och ett företag som kan leverera dessa produkter om och om igen. Det är genom dessa exempel på bra design som påverkat en hel generation av designers. Tack för det Steve!

2. Design i all ära men Steve har också visat oss hur man kan skapa en livskraftig balans mellan design och affärsnytta.
Jag kommer aldrig glömma när vi började räkna på hur mycket pengar Apple tjänade på varje iPhone, långt mycket mer än konkurrenterna och insikten att de lyckats med detta just genom att kombinera design och affärsnytta på ett helt annat sätt än konkurrenterna. Apple är ett levande exempel på att designperspektiv och affärsperspektiv inte bara kan samexistera utan också tillsammans skapar ett oerhört mervärde.

3. Till sist Steve har skapat ett företag som satt UX och tjänstedesign inte bara på kartan utan på varje styrelsebord över hela jorden. Detta har gjort det så oändligt mycket lättare för alla oss andra att få gehör för det vi arbetar och brinner för. Så än en gång TACK Steve!

Många spekulerar idag om hur det ska gå för Apple utan Steve. Jag tror att det kommer att gå bra. De kommer att förvalta Steves arv och jag hoppas att alla vi andra kommer att göra detsamma och fortsätta skapa saker som förändrar, berör och består.

Tack Steve för 31 spännande år!

Så. Om du vill förgylla ditt Facebook-flöde med några spännande lästips om t.ex. webbdesign, typografi, användbarhet och interaktionsdesign – gå till Facebooksidan och klicka på Gilla. =)

Hashabel är en webbtjänst/app där du kan berätta vilka du har träffat och dela med dig av kontaktuppgifter på ett enkelt sätt. En nätverksgrej helt enkelt. Som en mashup av Forusquare, Linkedin och din adressbok. Robert Scoble är en av de som har hajpat appen på Quora.

Inga konstigheter där. Men när jag i dag skapade ett konto och började lägga till folk i min så kallade Inner Circle upptäckte jag en liten dum gränssnittsmiss som jag inte förstår hur de kan ha missat.

Så här funkar det: När man lägger till en person i sitt nätverk får man en liten notifiering. Klickar man på den skickas man vidare till den personens profil. Inget konstigt. Det som visas i profilen är samma gamla vanliga: namn, en profilbild, en kort beskrivning osv. Men det finns dessutom en tydlig knapp där det står ”In your Inner Circle”.

Vad händer då om du trycker på den knappen – i den fullt naturliga tron att du ska skickas vidare till sidan som listar hela ditt nätverk?

Personen tas bort från ditt nätverk. Arghh.

I samma sekund som du för markören över knappen och klickar där ändras texten till ”Remove from IC”.

Han kom ju precis in på Polishögskolan. Jag ringer upp honom och han förklarar helt enkelt att det är något alla poliser får göra första veckan på Polishögskolan. En genomgång av riktlinjer som inte är bindande men som ändå är tydliga för dig som skall bli polis:

• Ändra ditt namn så att bara dina riktiga vänner kan hitta dig.
• Byt profilbild.
• Ta bort relationer som gäller förhållanden och familjer.
• Ta bort alla uppgifter och bilder på dina barn.
• Skapa grupper där du sorterar in dina närmaste vänner, ställ sedan in vad som skall synas i de olika grupperna. Helst ska inget synas publikt.
• Om du skall använda sociala medier ska du göra det genomtänkt.

För,

tänk dig att du som Polis i framtiden hamnar i ett fall där den åtalade letar upp all information som går att hitta om dig. Hot och trakasserier mot poliser är vanligt, och ju svårare det är att hitta dig på de sociala nätverken desto mer skyddad är du. Som polis vet du inte heller hur karriären utvecklas, om tio år kanske du hamnat i en position eller i ett arbete som kräver extra sekretess.

Jag undrar om det är fler utbildningar som redan första veckan tar upp hur yrkesrollen bör förhålla sig till sociala medier? Vi har ju tidigare hört om en sjuksköterska som lade upp operationsbilder, utan någon djupare eftertanke. Jag kan tänka mig att konsthögskolor ger helt andra råd till sina studenter, men frågan är om det görs i form av en lektion redan första veckan? Hör av dig med dina iakttagelser hur läroverken pratar om sociala medier idag.

1. En funktion som många användare uppskattar är en direktlänk längst ned i mailet där det är möjligt av klicka för att avsluta prenumerationen eller för att kalibrera utskicken. LinkedIn, Geocaching och Twitter har direktlänkar in till rätt flik för e-postnotifieringar. Sånt är bra.

2. Men så har vi Citrix Systems. Längst ned i nyhetsbrevet finns en länk där jag kan klicka för att avbeställa. Då kommer jag till en taffligt översatt (Google Translate?) sida. Jag skall fylla i min mailadress, den som jag kom ifrån, och trycka Submit. Men någon sådan knapp finns det inte. Och eftersom jag är lite uppmärksam så noterar jag att det kan ta upp till 15 dagar innan mitt ärende blir registrerat.

Det krävs en hel del resurser för att vara lika innovativ som Apple. Bland annat verkar man ta fram 10 prototyper av allt man designar:

10 to 3 to 1. Take the pixel-perfect approach and pile on top of it the requirement that Apple designers expect to design 10 different mockups of any new feature under consideration. And these are not just crappy mockups; they all represent different, but really good, implementations that are faithful to the product specifications.

Att Apple är noggranna med detaljerna är väl inget nytt, men det är hur som helst en intressant läsning.

Tidningarna har skrivit om det, men eftersom ingen av dem fick prova tjänsten innan så hördes inga kritiska röster. Jag tänkte ge er min generösa feedback, som jag hoppas ni tar till er, för just nu gör ni mig nästan vansinnig.

1. Registreringsprocessen

För att ansluta sig till den nya tjänsten med SMS notifiering så måste man gå till www.sj.se . SJ erbjuder möjlighet att prenumerera på störningsinformation i de två trafiktopparna- kl6-9 och 15-19. Jag väljer båda, eftersom jag pendlar varje dag.

Såhär tycker jag ni borde gjort, och förklaringen blir uppenbar om ni fortsätter läsa.

Varför inte göra det enkelt för mig på perrongen, genom att bara skicka ett SMS till ett nummer med koden ”STARTA MORGON” eller ”AVSLUTA EFTERMIDDAG”. Svenska mobilkunder är vana att skicka SMS. Om jag åker bort på semester en vecka, hur avbeställer jag denna vecka? Ni kan ju inte mena att jag varje gång skall gå in på er webb?

2. Anmäl någon annan till tjänsten

Det verkar det inte finnas någon kontroll av vilket mobilnummer jag anger. Är det möjligt att ange valfritt mobilnummer och sedan bombarderas den telefonen med SMS från SJ? Här finns det roliga sätt att vuxenmobbas- fyll i valfri kompis så får de några SMS klockan 6 imorgon bitti. Tänk vad förvånad hen kommer att bli- och inte vet de hur de stänger av tjänsten heller. En verifiering på min mobil borde kanske ske innan prenumerationen påbörjas?

3. För många SMS

På tre dygn har ni skickat 23 SMS, vilket jag tycker är ganska mycket. Min kära fru skickar inte ens så många på en vecka. Även om jag vissa dagar ägnar mer tid åt att vänta på era tåg eller åka med dem, än vad hon får med mig, så berättigar inte detta att ni tar denna plats i min telefonen.

Alltså: Ni måste känna målgruppen som skall ta emot era SMS, och anpassa utskicken så att de passar oss som hand i handske.

4. Ej synkad med informationen på perrongerna

Jag fick detta SMS kl 07.20. Vad bra, då hann jag planera om. Här fungerade SMS:et till mig alldeles ypperligt. Men mina kära pendlare bredvid mig på perrongen kunde inte dela denna lilla hemlighet. För på skärmarna och skyltarna på perrongerna så uppdaterades aldrig informationen. Jag kan förstå att ni på SJ erbjuder en egen tjänst för trafikinformation, och Trafikverket har en egen server i ett eget system.

Men om det är olika information på olika platser, så har jag svårt att bedöma vilken som är rätt. Vem i hela världen skall jag lita på? Inte ens femton minuter efter avgång var Trafikverkets information uppdaterad på deras webbtjänst. Några stod kvar och väntade på tåget som aldrig gick.

5. För stort tidsintervall

Jag försöker lämna hemmet i god tid så att jag kan ta de tåg som passar mig bäst. Det första går 7.23. Sen har jag tjugo minuter som jag har fyra tåg jag kan ta. Det är dessa jag är intresserad av. Min ”slot” är alltså inom en halvtimme på morgonen.

Jag föreslår att ni låter oss prenumerera på vissa specifika timmar istället för en hel morgon. Jag förslår att ni gör om registreringsprocessen så att jag kan välja vilka avgångar jag vill få information om. De övriga struntar jag i. Se skissen ovan igen.

6. Har ni någon långsiktig plan?

Det verkar lite konstigt att ni klockan 7 varje morgon tar beslut om att ställa in tåget som skall gå klockan 8.  Jag förstår om det är vagnsbrist nu när ni målar om och rustar upp vagnarna, samtidigt som vintern2011 är här. (Jag tycker de blir fina och sköna att sitta i) Men direkttåget klockan 8 har ni ställt in varje dag i snart två veckor, och beskedet kommer alltid en timme innan. Lite framförhållning skulle inte skada.

Alltså: Finns det en långsiktig plan för vilka tåg som skall ställas in- då passar det bättre att skicka det i mail eller publicera på webben.

7. Felaktig hänvisning

Jag ser att ni försöker ge mig förslag på ett alternativt tåg. Detta är inte bara katastrofalt fel, det är pinsamt dåligt. Det går nämligen 5 tåg mellan det inställda och det som ni nu hänvisar till. Det borde ni ha koll på, verkligen. Dessutom går det bussar däremellan, som jag ibland hoppar på för att komma fram ännu säkrare. Men det sker främst på fredagar när jag är extra sårbar.

Jag föreslår att ni gör ett skript som automatiskt hämtar upp de närmaste avgångarna efter det tåg ni ställer in. Annars låter ni bli.

8. Oaktuell information

Varför får jag ett SMS nästan tre timmar efter att den är aktuell? Det stör mig.

9. För mycket information

Skriv inte ut sådant som ni kan räkna ut att jag borde veta. SMS är en förkortning för Short Message Service, vilket innebär att ni vid varje tillfälle skall förvalta de 160 tecknen som ryms i ett SMS!

Skriv inte ut långa stationsnamn. Trumma in förkortningarna CST och UPS. Skriv inte ut januari, det går att korta ned.

Skriv för min skull inte ut ”SJ Informerar” ni skickar ju SMS med avsändaren SJAB, resten borde jag kunna räkna ut själv!

Jag föreslår denna uppställning:

Tåg 987 från Uppsala 12 jan kl11.09 inställt/försenat/saknar vagnar på grund av lokfel/vagnfel/signalfel/personalfel. Nästa tåg 11.23, 11.30, 11.39.

Kort och koncist.

10. Onödig information

Varför skickar ni information som jag faktiskt inte alls är intresserad av? Jag bor i Uppsala och jobbar i Stockholm. På morgonen vill jag veta om tågen som går till Stockholm, och på eftermiddagen de som går till Uppsala. Bara detta. Inget mer. Punkt.

Ni verkar stolta över att ni skickar ut info om att ni dragit in vagnar i första klass. Vi som åker runt i 2a och 3e klass (se fotot nedan), vi bryr oss faktiskt inte alls om första klass.

Jag föreslår att ni trimmar registreringsprocessen ännu lite till, och med det även utskicksrutinerna.

11a. Dubbla SMS

Första dagens buggar som gjorde att ni skickade dubbla SMS, må vara förlåten.

11b. Fri sittning?

Schysst!

12. Lär känna kunden

Det finns verkligen utvecklingspotential här. Risken är att denna tjänst inte blir populär bland pendlarna, och då har ni liksom förbrukat förtroendet för den här typen av information. Om de en gång blivit brända av en dålig tjänst i en ny kanal, då kommer de inte att vilja testa igen.

Ni borde verkligen ha testat tjänsten innan ni lanserade den. Men om ni inte gjort det borde ni vara snabba att förbättra den. Därför borde det vara självklart att ni lämnar en mailadress, ett formulärfält, eller på annat sätt aktivt söker feedback från era kunder. Samt att ni publicerar de åsikter som kommer in, och berättar hur ni tar emot dem.

Slutligen: Om ni vill lära känna mig som reser med er varje dag kan ni maila mig: Jakob.hammarback@inuse.se

The thing is, these agencies do not come at user experience from an honest place. Ad agencies, in particular, are soulless holes, the precepts of whose business runs wholly contrary to good user experience practice.

Det är verkligen ett blogginlägg utan pardon och när jag i fredags morse satt och läste det väntade jag bara på att det skulle komma en slutkläm i stil med: ”Ja, nu har jag fått ur mig den ilska jag känner över många reklambyråer som agerar inom UX-fältet. Jag menar dock inte att alla är ‘själlösa hål’, utan självfallet finns det reklambyråer som gör bra saker också ...” och så vidare. Men det avslutet kom aldrig. Det öppnades aldrig upp för en dialog om hur vi som agerar inom UX-fältet behöver jobba tillsammans med reklambyråfolket för att göra fantastiska saker ihop. Alla reklambyråer var hjärtlösa giftspridare som behandlade sina kunder som får och sina anställda som kreatur. Punkt slut.

Kommentarerna lät, som ni säker kan gissa, inte vänta på sig. I skivande stund är det 92 kommentarer på bloggposten och ett stort antal svar i form av andra bloggposter (läs t.ex. svar från: Nick Gould, Rick Webb, Abby Covert, Aiden Bordner, Cennydd, Alexander Koene). Flera anställda på Adaptive Path har också gett sig in i debatten.

Personligen tycker jag att inlägget är intressant eftersom det skapat en väldig debatt kring ämnet. Jag tror också att många som jobbat inom vårt område och har erfarenheter från att jobba i eller med reklambranschen säkerligen känner igen sig i flera av de sakerna som Peter tar upp i sin bloggpost (även om det känns som att han skriver den mycket för att de tappat affärer till just reklambranschen). Men det betyder inte att alla reklambyråer är, som Peter så ”diplomatiskt” uttrycker det – själlösa hål. Båda discipliner har saker att lära av varandra och att vi står och kastar skit på varandra hjälper nog igen i längden.

Vad säger Ni? Håller ni med Peter Merholtz i hans kritik? Hur kan vi bli bättre på att jobba ihop över disciplinerna? Diskutera gärna i kommentarerna!

[Update]
Peter Merholtz har nu kommit med ett ordentligt svar på kommentarerna, tidigare har han bara nämnt att ett svar skulle komma. Han vidhåller fortfarande sin syn på reklambyråerna, även om han ångrar sig lite för att han kallade dem ”själlösa hål”. 

Den ser ut som fjärrkontrollen till rymdskeppet Enterprise, eller som något som katten släpat ut från Ringhals. Tror ni verkligen att användarna kommer att använda alla dessa knappar? Förstår man vad de betyder?

Hittade den här gamla bilden som jag tycker är skön. När vi på inUse jobbar med effektkartläggning gör vi det för att kunna fokusera på det som är viktigast. Funktioner som användarna skall använda ofta och mycket skall vara i fokus. Lämna allting annat till senare. Låt dig inte distraheras av alla funktioner som finns på prylen du tänker köpa, fråga dig vad du kommer att använda mest.

Min gamla farfar skulle behövt något sånt här. Han hann inte uppleva digitalteven, och de nya fjärrkontrollerna för digitalbox, sattelitmottagare och DVD med hårddisk. Sen hittar jag faktiskt att Hjälpmedelsinstitutet tagit fram en liknande fjärrkontroll för personer med funktionshinder eller normalstörda.

Dagens pysslartips: Är du less på alla fjärrkontrollerna som dräller i vardagsrummet, eller på soffbordet? Köp en bit självhäftande kardborreband, finns i vanlig tygaffär. Klipp små bitar (5cm) av den mjuka kardborren, klistra dem på fjärrkontrollernas baksida. Sätt två långa kardborrebitar (30cm) på undersidan av soffbordet. Nu kan du snabbt gömma alla kontrollerna under bordsskivan innan gästerna kommer. Snyggt, rent, praktiskt.