Silicon Valley comes to Tech City (London) är en årlig händelse med syfte att hjälpa nuvarande och framtida entreprenörer i england hjälp att skapa nya hi-tech företag.

En av sessionerna handlade om produktdesign och där deltog bl.a folk från IDEO. Huvudbudskapet från sessionen var att bra design är mer avgörande än någonsin för att en startup ska lyckas. Huvudorsaken till detta är att användarna idag förväntar sig bra design. Ribban har höjts helt enkelt.

Så hur skapar man bra design? En viktig sak är att förstå hur användarna använder sig av ens produkt. Använd alla tillgängliga data för att förstå användningen rekommenderar Adam Nash från Greylock.

Tom Hulme från IDEO lovordar ”Narrative Design” som bl.a innebär att man föreställer sig hur en användares resa med att upptäcka och använda produkten ser ut.

Matthew Hawn från last.fm poängterar att förstå användarnas behov och hur de använder produkten ger viktiga insikter i hur produkten ska utformas. Panelen var också enig om att de som bygger produkten också ska vara involverade i att förstå användarna och deras behov för att lyckas.

Till sist en varning: Lämna inte över visionen om vad produkten ska vara till användarna utan använd kunskapen om användrarna och användning av produkten i samklang med visionen för att skapa något riktigt bra.

Läs mer här:  http://thenextweb.com/entrepreneur/2011/11/19/for-startups-great-design-is-more-important-than-ever/

Vi har, som många av er säkert känner till, jobbat tillsammans med Sydsvenskan för att ta fram deras nya webbsida. Sydsvenskan har varit vänliga (och öppna!) nog att låta mig använda deras siffror från den föregående månaden för att illustrera hur idiotiskt Murdochs tänkande är. Skulle Sydsvenskan följa News Corps. exempel skulle konsekvenserna kunna bli följande:

Under den senaste månaden har lite mer än 1,3 miljoner besök på Sydsvenskan.se (eller 26,86 % av de totala besöken) kommit från Google. I genomsnitt tittar dessa personer på 3,24 sidor på Sydsvenskan.se. 1,3 miljoner * 3,24 = 4,2 miljoner sidvisningar som har genererats av trafik driven från Google. Låt oss anta att Sydsvenskan tjänar 12 öre per sidvisning (denna siffra är som sagt ett antagande från mitt håll, men jag tror ändå att det är en rimlig siffra). 4,2 miljoner sidvisningar á 12 öre blir totalt 505.440 SEK i månaden. Alltså mer än 6,06 miljoner om året.

Visst, säkerligen skulle vissa användare byta till Bing eller någon annan sökmotor som Sydsvenskan skulle sluta ett avtal med, men jag tror inte att den siffran kommer att bli extremt hög. Istället skulle nog de som sökte på Google hitta artiklar som skrivits av Sydsvenskans konkurrenter (både lokalt, nationellt och globalt) och driva trafiken till dessa sidor istället. Kommer Microsoft vara villiga att betala för det inkomstbortfall som Sydsvenskan skulle få i minskad trafik (ca 40 öre per klick in till Sydsvenskan)? Jag skulle inte tro det. Låt oss bara för sakens skulle säga att Microsoft var villiga att betala 5 öre per klick till Sydsvenskan (vilket jag tror är högst osannolikt), då skulle detta generera 65.000 SEK i månaden. Hur ska Sydsvenskan då tjäna in de resterande 440.440 SEK som behövs bara för att komma upp på samma nivå som man varit tidigare. Betalsystem säger ni då kanske. Ok, låt oss räkna på det då …

Under den senaste månaden hade Sydsvenskan 1,2 miljoner unika besökare. Även om detta inte är detsamma som unika individer som besökt sidan (jag räknas t.ex. 3 gånger eftersom jag läser Sydsvenskan i mobilen, på jobbdatorn och på min hemdator), men låt oss för enkelhets skull säga att det var 1 miljon faktiska människor. Vi använder Chris Andersons devis om 1/99 (1% av besökarna är villiga att betala för premiumversionen, medan 99% nöjer sig med den begränsade gratisversionen) för att räkna ut hur många som skulle vara intresserade av att betala för Sydsvenskan Premium online. 1% av 1 miljon är 10.000 unika besökare.  Bara för att komma tillbaka till samma intäkt som man idag gör med Google skulle det betyda att dessa 10.000 unika besökare var villiga att betala 44 SEK i månaden för denna tjänst (440.440/10.000). I jämförelse kan man säga att Aftonbladets Plus-tjänst kostar 29 SEK i månaden.

Jag har i detta räkneexempel heller inte tagit i beaktning den badwill som jag tror skulle följa med att införa betalkrav på visst material. Bara det i sig skulle säkert sänka trafiken en hel del på sajten.

Nej, jag tror inte att stänga ute Google är vägen att gå. Istället borde webbtidningar se till att bli mer relevanta i Googles träfflistor, för att på så sätt driva mer trafik. När de väl har användarna på sin sida handlar det om att få dem att stanna längre och tillfredsställa slumpvandrarbeteendet. Detta i kombination med, för användaren, mer relevanta annonser som ger bättre intäkter per sidvisning kommer höja nättidningarnas intäkter mer än alla betalsystem i världen.

Säga vad man vill om Google, men att driva trafik (och i det här fallet pengar), det gör de riktigt bra.

"I många företag och myndigheter är IT sedan länge en av de allra största kostnadsposterna. Projekt för att ändra verksamheten medför satsningar på nya informationssystem – eller är det tvärtom? Ändå vittnar många om hur nyttan av projekten inte belyses tillräckligt för att kunna realiseras som avsett. Det gäller också den löpande användningen av system: uppdrag till IT (intern eller outsourcad) och uppföljning av användbarhet och nytta för pengarna. Vad kan controllers göra?"

Som den moderna, miljömedvetna människa jag är valde jag naturligtvis en e-biljett som skickas som en PDF till min e-postadress. Döm om min förvåning när jag upptäcker att biljetten är till Göteborgsevenemanget en dag tidigare.

Evenemangsbiljetter omfattas inte av distansköpslagens ångerrätt. Uttryckt på svenska innebär det att om du köper en biljett till fel datum, har återförsäljaren ingen skyldighet att göra ett återköp. Ticnets kundsupport konstaterade att jag hade minsann beställt en biljett till Göteborg 2:a juli, så det var inte fel i leveransen, utan i beställningen. Nu var Ticnet vänliga nog att hjälpa mig ändå via deras telefonsupport så att jag fick min biljett till Stockholmsevenemanget, men jag kunde ändå inte begripa hur jag kunde fått sådan hjärnslint att jag inte kunde skilja på Göteborg och Stockholm, så jag grävde lite.

Det visar sig att länken ovan är felaktig. Kodad i URL:en ligger ett evenemangs-ID och den råkar ha blivit den samma för både Göteborgs- och Stockholmslänkarna.

Den sida jag dirigeras till på Ticnet är sidan för Göteborgsevenemanget.

Den cyniska läsaren kommer ungefär nu med en fullt logisk invändning: "Det står ju klart och tydligt att det är torsdag 2 juli i Trädgårdsföreningen i Göteborg, man får väl läsa och kontrollera?" Jo, visst står det. Det står också två andra konsertdatum som den aktuella biljetten inte gäller (Stockholm och Helsingborg).

Men fundera en sväng till: biljetter till populära artisters konserter tar ofta slut ganska fort. Det gäller att vara snabb om man vill ha bra platser, eller i vissa fall, några platser överhuvudtaget. Det finns ett stressmoment som gör att konsertbiljettköparen kanske inte är lika uppmärksam som någon som köper, t.ex., SJ-biljetter.

För mig som biljettköpare var det smått irriterande, följt av några minuters undran i en telefonsupportkö, innan det stod klart att jag inte skulle behöva betala dubbla priset för min biljett, men mycket mer än så var det inte.

Men så började jag fundera på hur många andra som fått fel biljett. Vem bär kostnaden för denna felaktiga länk? Biljettköparen kanske nöjer sig med att läsa köpvillkoren och försöker sedan sälja den felaktiga biljetten privat, vilket kostar tid och pengar. Ringer de till Ticnet så kostar det Ticnet för telefonsupporten. Mina pengar betalas tillbaka via ett bankkonto. Vem står för den transaktionskostnaden? Och vad blir kostnaden i goodwill? Tänk om biljetterna faktiskt tagit slut innan jag lyckats få rätt biljett? Vad kan den totala kostnaden av denna felaktiga länk tänkas bli?

Rent formellt skulle man kunna argumentera för att detta inte ens är ett användbarhetsproblem: tillräckligt nogrann formell testning mot en kravspec hade upptäckt felet. Men ett användbarhetstest hade inte krävt lika många förberedelser och varit billigare. Och man hade upptäckt en mängd andra småmissar: som att rubriksättningen ovan turnékalendern är "Albumet Kärlek är för dom är ute nu! Köp här!" och inte något i stil med "Turnékalender" eller "Speldatum"; eller att Ticnets bekräftelsesida har alldeles för liten och otydlig text för själva platsen för valt evenemang, samt en lista på andra evenemang som den biljett jag håller på att köpa inte alls gäller för.

Det riktigt kluriga i sammanhanget är förstås att användningsupplevelsen är distribuerad över två olika sajter: men för mig som biljettköpare så är det en enda integrerad köpupplevelse. Men jag misstänker starkt att när man designat sidorna har man inte tänkt på denna distribuerade upplevelse, än mindre testat den.

Är det alltså dags att återuppväcka Solow-paradoxen?

Solow-paradoxen rör huruvida datorer, i stort, ökar produktiviteten.

Bakgrunden är den här. Mellan 1948 och 1973 ökade den så kallade multi-faktor-produktiviteten i den amerikanska ekonomin med 1,9 procent per år, och arbetsproduktiviteten med 2,9 procent per år. Mellan 1973 och mitten av 1990-talet var dessa tal 0,2 procent och 1,1 procent. 1995 till 1999 saktade takten in ännu mer.

Varför saktade produktiviteten upp så dramatiskt? Den tekniska utvecklingen stannade ju inte precis upp? Tvärtom investerade industrin under den här perioden enorma summor i IT – allt med löftet om att datorerna skulle få hjulen att rulla snabbare, smidigare och billigare? Vad var det då som hände?

Nobelpristagaren i ekonomi Robert Solow kommenterade syrligt att "You can see the computer age everywhere – but in the productivity statistics."

Man föreslog flera olika lösningar på Solow-paradoxen. En del är av teknisk, statistisk art. En del menade att datorerna har betytt mest inom service-sektorn, där begreppet "produktivitet" i vilket fall som helst är svårt att definiera och mäta.

Den mest spridda förklaringen var att datorisering behövde en sorts mognadstid, innan man kunde skörda frukterna av den. Och några år in på 2000-talet verkade det faktiskt som om det gick i uppfyllelse: produktiviteten ökade i statistiken.

Nu var tekniken mogen, antog debattörer och en del ekonomer glatt. Men några verkliga undersökningar av grundproblemen gjordes faktiskt inte.

Och när man på nära håll sett mängden projekt som misslyckas, drar över sina kostnader eller avslutas i förtid har man lätt kunnat undra. Stämmer det verkligen?

Nu konstaterar Business Week at "what looked like fast growth in recent years was in part an illusion created by excess borrowing":

Så det är dags att ställa frågan igen: Bidrar verkligen datoriseringen till produktivitet? När ger datorsystem positiva nettoeffekter?

/ Jonas Söderström

Jag har skrivit om Solow-paradoxen tidigare, ur ett annat perspektiv: Att tjäna sitt bröd (5): Produktivitet.

Wikipedia har en (just nu) rätt svag artikel om "productivity paradox". En bättre introduktion – dock tio år gammal – är Jack Tripletts "The solow productivity paradox: what do computers do to productivity" (pdf).

Det finns ett systematiskt fel någonstans. Diagrammet här intill är från Economist specialrapport The pros and cons of e-government (14 februari 2008).

Av det kan du utläsa, att Sverige har bland de högsta graderna av användning av offentliga digitala tjänster.

Men vi betalar onödigt dyrt för det: 50-60 % mer än Norge och Nederländerna, som har lika eller nästan lika stor grad av användande.

Bara dagarna efter jag läste det här i Economist kom också nya rapporter om onödigt höga kostnader för svenska it-system. Vägtullssystemet i Stockholm är ett av världens dyraste, avslöjade DN.

Normalt sett brukar kommersiellt drivna bilavgiftsprojekt ge vinst inom ett år. Men dyr drift, guldkantade avtal för systemleverantören och brådska har ätit upp vinsterna. Kostnaderna under försöket blev minst dubbelt så höga som beräknat, så det blir inte några pengar över till kollektivtrafik och vägar förrän 2011.

Och mycket riktigt visar det sig att Norge även i det här fallet lyckats mycket bättre:

"I Norge är kostnaderna normalt under 10 procent av intäkterna, fem gånger lägre än i Stockholm. Trond Juvik, vd på Bro & Tunnelselskapet, anser att de svenska kostnaderna är orimliga:
- Det är helt extremt."
(Trängselskatten går back till år 2011, DN 20 feb 2008).

Vad ska vi göra? När ska dessa ständiga debacle sluta betraktas som ständigt lika överraskande avvikelser?

/ Jonas Söderström   

PS: Artikeln Technology is only half the battle i samma Economist-rapport handlar om hur staten Washington DC byggt effektiva it-tjänster på gratisprogram som GoogleDocs, istället för att utveckla dyra egna system …

PPS: Vi kan förstås vara glada att vi inte slösar med pengar som Storbritannien (se diagarammet ovan). Artikeln Notional Health server: A flagship service adrift är ännu en i raden som detaljerat beskriver hur illa det stora brittiska it-systemet för vården fungerar …

Kunder som är nöjda handlar gärna igen och långa kundrelationer leder till lönsamma affärer. Det här är inga nyheter utan snarare en självklarhet. Trots det ser man dagligen exempel på företag som tappar kunderna långt innan kundens upplevelse är klar. För lyfta fram hur viktigt det är med en positiv totalupplevelse som kund vill jag beskriva en upplevelse som jag nyligen haft som kund hos Dustin.

November 2007

• Jag beställer en LG-dator via Dustins webbplats.

December 2008

• Jag börjar använda datorn. Den är lite seg och konstig men det beror säkert på något jag har gjort fel i installationen. Jag är ingen fena på datorer.

Januari 2008:

• Jag byter antivirusprogram i hopp om att det är det som segar ner min dator. Det hjälper inte.

Februari 2008:

• Jag installerar om Vista i hopp om att något gick snett i förra installationen. Det hjälper inte.

Mars 2008:

• Jag börjar få blåskärmar (ytterst dåligt för datorer har jag förstått).
• Jag ger upp mina amatörförsök att fixa datorn. Den MÅSTE in på support. Jag får låna min kollegas avlagda gamla sunkdator tills min dator är fixad.
• Jag flyttar över alla mina filer till den gamla sunkdatorn.
• Jag kontaktar Dustin som informerade mig om att jag ska vända mig till LG-support. Tydligen sköter inte Dustin själv reklamationer eller reparationer.
• Jag ringer LG som säger att det tar dem 5 dagar att reparera min dator efter att de hade fått den. 5 dagar känns som en evighet att jobba på den gamla sunkdator men det får lov att gå vägen eftersom att ha kvar blåskärmarna inte är ett alternativ.
• LG får min adress så att de kan posta en låda som jag kan skicka datorn i.
• Jag får ingen låda.
• Jag ringer LG som säger att något måste ha blivit fel så de skickar ytterligare en låda.

April 2008

• Jag får ingen låda.
• Jag ringer LG som säger att avin måste ha kommit bort men jag får ett avinummer så jag kan hämta ut lådan ändå.
• Den 10 april kommer lådan!
• Den 10 april skickar jag datorn till LG i lådan.
• Den 11 april kommer datorn till LG.
• Jag hoppas varje dag att min dator ska komma tillbaka eftersom arbetet på den gamla sunkdator går trögt.
• Det kommer ingen dator.
• Jag ringer LG som säger att de väntar på en reservdel.
• Det kommer ingen dator.
• Jag ringer LG som säger att de fortfarande väntar på en reservdel.

Maj 2008

• Det kommer ingen dator.
• Jag ringer LG som säger att jag ska få en ny dator men att jag har glömt att skicka in kvittot tillsammans med min dator och utan kvitto kan de inte ge mig en ny dator. Jag mejlar över kvittot samma dag.
• Det kommer ingen dator.
• Jag mejlar LG som svarar att de väntar på ”svar från LG angående RMA-ansökan”. De behöver alltså ett godkännande från LG högre upp i hierarkin innan jag kan få en ny dator.
• Det kommer ingen dator.
• Jag ringer LG som säger att de fortfarande väntar på ett godkännande men att de ska kolla upp vad som gått snett och återkomma till mig.
• LG återkommer inte till mig.
• Det kommer ingen dator.
• Jag ringer till LG som säger att processen blivit försenad men att de ska återkomma när det är klart.
• Jag ringer till Dustin och försöker övertala dem att ge mig en ny dator men de måste vänta tills de fått ett ”krediteringsnummer från LG”.
• Jag räknar ut hur mycket arbetstid som gått förlorad för inUse när jag inte har haft en fungerande dator. Jag landar på 48 000kr. Jag mejlar LG och frågar hur de ska kompensera inUse för denna förlorade inkomst. De erbjuder mig en datorväska och en resemus. Jag accepterar inte erbjudandet.
• Det kommer ingen dator.

Juni 2008

• Jag ringer LG som förklarar att de fortfarande väntar på godkännande på att byta ut min dator. De enda de kan göra är att påminna högre ort om att de behöver ett godkännande. Jag frågar hur lång tid det ska ta och de säger att de inte vet. Vi kommer överrens om att vi ska diskutera kompensation när vi vet hur lång tid de faktiskt kommer att ta innan jag får en dator.
• Det kommer ingen dator.
• Jag ringer LG som fortfarande väntar på godkännande. Jag frågar om det finns någon som jag kan ringa högre upp LGs hierarki för att få detta godkännande. De svarar att det inte går för de gör som de ska göra och det är bara att vänta.
• Jag ringer växeln på LGs huvudkontor och ber att få prata med någon som arbetar med kundfrågor hos dem. Hon kopplar mig till en man som säger att han kan hjälpa mig. Tyvärr trasslar hans inloggning i systemet just då så han ska återkomma till mig.
• Han återkommer inte.
• Jag ringer honom igen och han svarar inte.
• Jag mejlar honom och han svarar inte.
• Jag ringer till Dustin och förklarar min situation. De svarar att det är LG som har hand om dessa frågor. Jag förklarar att LG tar orimligt lång tid på sig att byta ut min trasiga dator och att jag vill att Dustin ska byta ut den istället eftersom det faktiskt är hos dem jag är kund. Dustin förklarar att de inte kan byta ut min dator eftersom de inte har fått krediteringsnumret från LG och utan det kommer de att gå back om de ger mig en ny dator. Jag frågar om det verkligen kan stämma att det är jag som kund som ska ta hela smällen för att de har sålt en trasig vara. Dustin förklarar att de har sina regler att följa.
• Det kommer ingen dator.
• Det har gått tre månader sedan jag kontaktade Dustin och LG-support första gången och jag använder fortfarande på min kollegas gamla sunkdator.

Juli

• Jag får äntligen krediteringsnumret från LG! De meddelar mig att Dustin kommer att få beloppet som min dator var värd och att jag kommer att kunna välja vilken dator jag vill hos Dustin. LG är vid det här laget medvetna om att jag aldrig vill ha en LG-dator igen.
• Ringer till Dustin och meddelar glatt att jag äntligen kan få en ny dator. De hittar inte krediten i sina system och ber att få återkomma.
• Dustin erbjuder mig en ny likadan LG-dator. Jag informerar om att jag vet att Dustin fått en summa av LG och inte en dator och att jag därför vill ha möjligheten att välja vilken dator jag vill ha. De meddelar att deras rutin är att mig en ny av samma modell men att de ska återkomma när de har tittat närmare på saken.
• Dustin erbjuder mig en dator som väger ett kilo mer än min förra och som kostar hälften så mycket. Jag tackar nej. De vill återkomma med ett nytt förslag.
• Dustin ger upp att hitta en ersättningsdator och ger mig hela beloppet tillgodo så att jag kan få välja ny dator själv. Men innan det är möjligt måste jag få en kredit.

Augusti

• Det kommer inte någon kredit.
• Jag mejlar Dustin som svarar att de måste få krediten först från sin leverantör.
• Det går en vecka till
• 13 augusti kommer krediten!
  JAAAA!!! Efter 5 månaders telefonköande och mejlande så kommer jag äntligen att få en ny fungerande dator.
• Jag ringer LG och frågar vilken kompensation de kommer att erbjuda mig för 5 månaders väntan. De erbjuder mig en resemus.
  Jag accepterar. Tycker nästan att det ska bli
  lite kul att se hur en mus som är värd 5 månaders väntan ser ut.

September

• Det kommer en avi och jag får gå och ställa mig i kö på posten för att hämta ut min resemus.

Efter det här exemplet kan man fråga sig varför en stor e-handelsplats som lever på sina kunder väljer att
utsätta sig för risken att lägga supporten utanför det egna företaget. När de inte har kontroll över supporten
tappar de också kontroll över en av de viktigaste processerna i kundupplevelsen.

Det är väldigt få IT-produkter som man bara kan plocka upp ur förpackningen, trycka på ON och sedan använda
utan problem tills man inte behöver de längre. Kunder behöver support och kan man inte ge det till dem på ett tillfredsställande sätt kommer de att se sig om efter en annan leverantör.

If you have time to read only one book for the remainder of this year, read this one!

In short, the book describes new means for making business and challenges "the old way". The principles of wikinomics are:

• Being open: Transparency is a powerful new force for business success. Transparency is critical to business partnerships and for lowering transaction costs between firms. Employees of open firms have higher trust among each other and with the firm, resulting in lower cost, better innovation and increased loyalty. And when companies are open with customers, they gain trust.
• Peering: People increasingly self-organize to design goods or services, create knowledge, or simply produce dynamic, shared experiences.
• Sharing: Firms in electronics, biotechnology, and other fields finds maintaining and defending a proprietary system of intellectual property often cripples their ability to create value. Smart firms are creating intellectual property like a mutual found – they manage a balanced portfolio of IP assets, some protected and some shared.
• Acting globally: On the economic front, the ongoing integration of economies into a borderless world and the surprisingly fast and furious rise of new titans such as China, India and South Korea will continue to broaden and flatten the playing field.

The book describes new ways of making business, and a new type of enterprise, “Enterprise 2.0”, is described. Some highlights:

• In february 2007 the Swiss drug maker Novartis released all its raw data on the Internet, for free. “These discoveries are but a first step. To translate this study’s provocative identification of diabetes related genes into the invention of new medicines will require a global effort”
• P&G use ideagoras, but they also employ a network of tehnology scouts that literally scour the globe for new consumer products and technologies.
• Lego has become a flagship for how to get your customers deeply involved in co-creating and co-innovating products.
• Always strive to be the best at what your customer value most and partner for everything else.
• Outsourcing is increasingly a way to gain speed, innovation and knowledge.
• The Net Generation norms: speed, freedom, openness, innovation, mobility, authenticity and playfulness.
• Peer production is a way of producing goods and services that relies entirely on self-organizing, communities of individuals who come together voluntarily to produce a shared outcome. Companies that will benefit from peer production needs to invest in infrastructures for collaboration while carefully considering issues such as Intellectual property diligence and indemnity.

The book is full of interesting examples of movements towards wikinomics. Some of those that were new to me are:

• Marketocracy is a company started in 2000 by Bruce Horn and Ken Kam, with the view of isolating top stock market investors around the world in head to head competition so they can run real mutual funds around these soon to be discovered investment super-stars.
• TakingITGlobal.org or (TIG) is a global non-governmental organization (NGO) that runs a large online community and social network for young people interested in social, political and global issues. TakingITGlobal also runs a number of offline engagement projects and partnerships that are strongly linked to or supported by its online initiatives.
• InnoCentive is an "open innovation" company that takes research and development problems in a broad range of domains (such as Engineering, Computer Science, Math, Chemistry, Life Sciences, Physical Sciences and Business), frames them as "challenge problems", and opens them up for anyone to solve them. It gives cash awards for the best solutions to solvers who meet the challenge criteria.
• The Fab Lab (fabrication laboratory) is a small scale workshop with the tools to make almost anything. This includes technology-enabled products generally perceived as limited to mass production. It has everything you need to make just about anything, including nifty gadgetry such as laser cutters to etch out 2D and 3D structures, digital carving tools for making circuit boards and other precision parts, and a suite of electronic components and programming tools for constructing cheap microcontrollers.

Some figures and thoughts that I found interesting:

• During the worst natural disaster, the hurricane Katrina, people organized a project for finding information on their beloved, (the People Finder project) that would have the cost loads of money and years to execute. Three thousand people, lightly coordinated, made a huge data collection effort during four days with absolutely no cost to the taxpayer.
  Mass collaboration at it’s finest.
• Each Wikipedia article has been edited an average of twenty times.
• Globalization doesn’t just lead to rationalized supply chains. It also affects the geography of innovation. An estimated 20 to 30 percent of worldwide clinical research already takes place in Asia.
• 40 percent of the goods on eBay are now uploaded automatically from the inventory system of third-party stores that use eBay as an alternative sales channel.
• Deepening supplier involvement has significantly boosted the efficiency of the design process. When Boeing sent the specs to the electronic supplier for the 777, the document was twenty-five hundreds page long. The equivalent spec for Boeing 787 is a mere 20 pages.
• The blogsphere is “the World`s biggest coffeehouse”.
• The new private spaces are increasingly found online.
• The modus operandi of R&D dept is to invent, not to aquire outside ideas.
• What happens when the modifications and extensions that customer develop conflict with a company´s business imperatives?

For those who like to listen instead of reading I recommend an interview on YouTube. The wikinomics blog is also o good place to find information.

Happy reading!

/Ingrid Domingues

/Peter Erhard