Stort, regnigt och lite galet.

Rykten pratar om över 30 000 deltagare bara på interactivedelen, förra året kom 20 000. Cch till musikdelen är 2000 band inbokade på stan alla hundratals små rockbarer och konsertlokaler. Downtown Austin verkligen sjuder av liv dessa dagar varje år.

Ett litet aber i år är vädret, som mer påminner om en göteborgs höststorm än den sol och värme vi normalt förknippar med Texas.

Konferensprogrammet då?

Gårdagens mest prominenta gäst var Vic Gundotra från Google som intervjuades av Guy Kawasaki om Googles Facebookutmanare Google+. En rätt underhållande session, där Gundotra gjorde sitt bästa för att förklara att plus bara är i sin linda och att man jobbar intensivt med att förbättra tjänsten på en mängd olika sätt. Det blev mycket tekniska förklaringar om hur svårt det är att hantera spam, kopplingarna till mobilen och Android via alla teleoperatörer och liknande.

Syftet med Google+ ska enligt Gundotra vara att göra Googles tjänster bättre för oss användare, genom att Google via alla sina andra tjänster kan få veta mer om oss. Den integritetskränkande biten av denna försvarade han med att Google aldrig använder informationen om oss användare till annat än att göra tjänsten bättre. Han lovade till exempel att vi skulle slippa riktade annonser i de fotoalbum på vänner och familj vi laddar upp på G+.

Mest symboliskt blev kanske hans svar på frågan om varför folk inte hittar något bra som händer, eller någon verklig interaktion med vänner på Google+: ”Se till att du använder tjänsten korrekt”

Det säger väl rätt mycket om hur väl man lyckats designa en produkt så att användarna kan dra nytta av den.

Ska jag vara lite elak så känns det som att G+ är en tjänst skapad och producerad vid Googleteknikernas skrivbord, framräknad av den mängd olika matematiska algoritmer. Men där man faktiskt missat den lilla enkla detaljen att kolla användarnas behov.

Nu ska jag villigt erkänna att tjänsten fortfarande är väldigt ny, och det kan hända mycket framöver. Och trots all kritik så verkar G+ innehålla åtminstone en riktigt bra funktion: Google Hangouts. Har inte provat själv, men kollegor här berätta att den funkar perfekt för videokonferenser med flera olika deltagare.

Vilket för mig in på gårdagens för mig intressantaste talare, Alan Cooper. Cooper är mannen bakom Visual Basic och anses vara den som uppfann begreppet personas. Han driver en interaktionsdesignbyrå med hans egna namn, en svensk jag träffade igår skulle skicka en av sin designers på kurs hos honom.

Alan Cooper intervjuas av Robert Scoble

I Coopers värld är det ofta en entreprenör eller kanske en intraprenör kommer med en bra idé. Man testar den, den vinner användarnas gillande, och blir en framgång. Men så kommer management och lägger till en massa funktioner, som bara kluddar ned.

”När du börjar se som som siffror i underlag så slutar du se individen. Det är inte design. Det är marknadsföring.”

”Som designer kan du inte aggregera, det är som att ha 3,2 barn”

Han varnade Twitter för detta, så att de inte förstör sin fungerande deras kärna.

Intervjuaren Robert Scoble, känd teknikjournalist, påpekande att Facebook gör det hela tiden, lägger till ny funktionalitet. Cooper svarade:

”Varje gång jag använder Facebook vill jag ropa ”why are you moving my cheese?” Jag vill se en livkraftig concurrent till Facebook.”

Cooper talade att vi lever i en kundorienterad värld, att kunden alltid har rätt, men att är en stor skillnad på kunder och användare.

”Bill Gates byggde Windows för kunderna, medan Steve Jobs såg användarna som sin målgrupp”

Skillnaden är att medan Windows mycket riktigt vann kunderna (Gates mål vad ju en desktop på varje kontorsskrivbord, vilket det mycket riktigt blev resultatet), så håller det bara en viss tid, menar Cooper.  Framför allt nu när desktop-datorn är mer eller mindre passé, och användarna ställer helt andra krav på sina digitala verktyg (som ipads, smartphnes etc).

Coopers tankar om motivation på jobbet var också intressanta, det handlade mycket om att pengar inte är drivkraften för framför allt inte programmerare och människor i de ”kreativa näringarna”. Den gamla idén om fabriken, där många anställda gör rutinmässigt arbete, medan några smartskallar på kontoret jobbar på att effektivisera verksamheten, den håller inte längre.

”De som är bäst lämpade att fatta beslut är inte längre management, utan de som kodar”.

En nyckel till detta är att få kodare och designers att samarbeta.

”Teknikerna kan ge funktionaliteten liv, men de kan into skapa behovet, önskvärdheten. Därför är begreppet MVP, minimum viable product så bra, för det kan ge liv till bra idéer.”

Det viktigaste för en programmerare är gränssnitten. Och då är det grafiska gränssnittet det näst mest viktiga. Det viktigaste är API:et, menar Cooper.

”Om du är en designer och inte förstå det så gör du inte ditt jobb. Du måste förstå värdet av API:erna”

På samma sätt måste programmerare inte kunna designa, men de måste förstå värdet av det.

Han avslutade med att berätta att framtiden kommer vara mer som 1750 än 1950.

”Vi är yrkesmän mer än vi är konsumenter och anställda. Vi kommer bli mer som experter. Men tyvärr är det saker som inte lärs ut i skolan idag”.

Själv har jag hört pratet om kunskapssamhället och att värdet i företagen numera sitter i skallen på de anställda i rätt många år. Kanske har Sverige kommit något längre inom den här diskussionen. Men att den kommer fortsätta påverka våra arbetsplatser och vårt näringsliv, det är jag övertygad om.

Efter tjugotvå timmar resa är jag nu på plats i Austin, Texas för det som på några år seglar upp som en av de största internetkonferensen överhuvudtaget. South By South West, SXSW eller bara ”South by”, som den också kallas. Och då är det inte ens en renodlad internetkonferens, utan den började som musikfestival men har nu både interactive och film också.

Förra året kom nära 20 000 personer hit, och i år räknar alla med att den siffran slås. Hotellrummen är slut sedan länge och festerna i anslutning till musikprogrammet är så många att det blivit en egen affärsidé att hjälpa folk att hantera och svara på alla inbjudningar. Och på musikdelen ska Bruce Springsteen tala musikdelen, och hålla någon halvhemlig konsert på ett litet hak. Så stort är det.

För mig som intresserad av den digitala utvecklingen är det dock interactive-spåret som lockar. Många tunga namn är där, som Vic Gundotra från Google och Dennis Crowley, som lanserade Foursquare precis här för några år sedan. Själv hoppas jag lära mig mer om några av de trender som jag ser idag: mobila betalningar, diskussionen om innehållsstrategi, responsiv webbdesign, gamification och internet of things. Men mycket kommer handla om kopplingar mellan digitalt och musik och film. Spotify har till exempel hyrt ett helt hus i Austin där de kommer ha fester och konserter.

Interactive-programmet omfattas av drygt 1500 sessioner över fem dagar. Lustigt nog är SXSW:s officiella sajt rätt usel för att hitta rätt, men då finns det tjänster som Lanyrd i stället, som hjälper en se vilka sessioner som andra personer i ens  nätverk, t ex de man följer på Twitter, ska gå på.

Här är några av de favoriter som jag letat upp, och tänkte försöka gå på:

Designing for context

VI använder fler och fler devices, men också i olika sammanhang. Vad innebär det för de som designar sådana produkter? Hur får vi in kontexten i designen?

Fireside Chat with Vic Gundotra on Google+

Samtal om hur det gått för Google+ egentligen, och vad Google har lärt sig av projektet hittills.

Why Happiness Is the New Currency

Intressant om att de där stunderna av lycka som vi kanske definierar som själva kärnan i våra liv, de kanske inte enbart inträffar i ”riktiga livet”. Jag hoppas det kan handla om vilket sorts glädje vi kan uppleva i digitala kanaler, och hur den förhåller sig till vårt offlineliv.

Entertain or Fail: Brands As the New Publishers

Många tradtionella företag börjar bli sina egna mediehus, i stället för att köpa media kan de göra själva. Hur hantera den utmaningen?

Rude Awakening: Content Strategy Is Super Hard

Vad är den här trenden ”innehållsstrategi” som alla talar om? Är det bara ett buzzword? Jag hoppas på en uppfriskande ifrågasättande session om hur man kan jobba med content strategy i praktiken.

Psychology of Narcissism & How It Affects Brands

Har vi blivit narcissister allihop som hänger på Facebook och twitter hela dagarna och söker bekräftelse? Hoppas på en intressant session om psykologin bakom våra social medier-beteenden, som kanske går lite djupare än den svenska studie som presenterades i veckan.

Music Apps Gone Wild

De hetaste nya apparna för musik.

The Payment Revolution is Coming: Welcome to Interchange Zero

Mobila betalningar kommer revolutionera sättet vi betalar på, tror många. Möjligheter för småföretag? Slipper vi bankerna stelbenta system?

The Attention Drug Wars of 2012

Jag hörde Linda Stone på Sime för några år sedan om ”continious partial attention”, om hur vi ständigt har uppmärksamheten på flera olika saker, men aldrig riktigt helt på något. Hon fångar som få de psykologiska implikationerna av den sociala webben.

Time Bandits: The Next Revolution in Social

Efter Facebook, twitter och nu senast incheckningstjänster som Foursquare, vad blir nästa sociala trend? I panelen Jyri Engeström, finländaren som startade Jaiku, och som fick hela svenska ”internetbubblan” att twittra och facebooka-konversera redan innan Twitter och Facebook slagit igenom.

Create More Value Than You Capture

CSR-frågan fortsätter att vinna mark, trots att trenden funnit i rätt många år. Den här sessionen handlar om att företag måste börja sig själva som en del av ekosystem, samhällets ekosystem. Och i ett ekosystem handlar det om att både ta och ge, att skapa mer värde än du plockar ut ur systemet. Otroligt intressant.

Closer to One: Buddhism and the Internet of Things

Buddismen talar en interkonnektivitet mellan alla världsliga saker, både levande och andra. Med alla uppkopplade prylar är det nästan ditåt vi är på väg. Ser fram emot en intressant filosofisk diskussion med bland andra Sara Öhvall från Bonniers.

Crowdsource This! Harnessing the Crowd for Content

Alla vill bemästra konsten att få användarna att skapa innehållet på sajten eller i tjänsten. Med en av mina favoriter Jason Calacanis, som driver podcasten This Week in Startups.

( Fotocredit: Aaron Strout. )

En vardagkväll hemma hos oss:

Darja:
- Har du sett den senaste snygga Google Doodlen? Den är animerad, vacker och fantastisk.
Mijo (disträ):
- Ok vad var det för någon animering då?
Darja (ivrig):
- Ett litet minispel! En animerad gubbe möter olika utmaningar. Det första är ett mattepussel, sedan en lek med Fouriertransform och till sist en lek med gravitation. Sista scenen slutar i en googling på en polsk sci-fi författare. Tala om hedersomnämnande!
Mijo (nu intresserad):
- Sci-fi författare?! Vilken då?
Darja (svävande):
- öhhhhh… Lev eller nåt.
Mijo (med sträng röst):
- Det finns ingen känd polsk sci-fi författare som heter Lev du måste mena Stanislaw Lem!
Darja:
- Ja just det så hette han nog. Det var grymt snyggt iaf.
Mijo (nu i lecture mode):
- Vad kul att de hyllade Stanislaw, han var ju bland de absolut bästa sci-fi författarna, en husgud! Solaris är ju grymt bra både som bok och film…den av Tarkovskij alltså, inte de amerikanska bleka kopiorna. …Förresten visste du att Google Android är en homage till Philip K Dicks sci-fi klassiker ”Do Androids Dream of Electric Sheeps?” som också blev filmen (en av världens bästa genom tiderna) Blade Runner av Ridley Scott.
Darja:
- Hm, sorry jag kom inte mycket längre än Asimov och Ursula Le Guin när jag växte upp, tack för uppdateringen Men kolla här är doodlen!

Så varför denna inblick i vår nördiga vardag?
Min spaning är att en ny generation som är uppväxta på sci-fi håller på att sätta sin prägel på världen i allmänhet och internet i synnerhet. Jag tänker inte spekulera i vad detta kan betyda för framtiden, men noterar att läsa mycket sci-fi (speciellt i ungdomen) odlar en teknikoptimism med en sund skeptisk bakgrundsprocess (eller teknikoptimism med eftertanke). Känner du igen dig?

Att detta inte är en isolerad företeelse vittnar namngivningen av Googles första Androidlur: Nexus One (Androiderna i boken/filmen är av den mera avancerade Nexus 6 typen .

Testa också följande:
1. Skriv about:robots i firefox (adressfältet) och se om du kan referenserna och glöm inte att titta på texten i
fliken.
2. Skriv ”the answer to life the universe and everything”. Första träffen är Google kalkylator med svaret
42

Bidra gärna med fler exempel!

Min sista fundering är vilken sci-fi författare som bör hyllas härnäst?
Vad tycker du?

Ok jag vet inte hur många av er som testat Apples nya röststyrningstjänst Siri som finns i nya iphone 4S. Men jag blev väldigt överraskad när jag läste att Siri verkar ändra sökbeteendet hos iphone 4S användare. En studie indikerar att iphone 4S användare tack vare Siri googlar betydligt mindre än tidigare. Alla 40 deltagare i undersökningen rapporterar att de inte ser någon anledning att googla om Siri har svaret på deras fråga. 27 av deltagarna har helt slutat använda Google och övriga 13 har minskat sitt googlande betydligt.

Detta är mycket intressant speciellt med tanke på att Siri-användande inte genererar intäkter till Google. Måhända Steve Jobs hämnd på Google når från andra sidan graven! Vad tror du?

Läs mer: http://www.forbes.com/sites/greatspeculations/2011/11/07/new-study-shows-people-using-apples-siri-dont-really-need-google/

P.S Googles styrelseorförande och grundare Eric Schmidt har nu också bekräftat att Siri är en direkt konkurrent till Google. Frågan är om det är ett sätt att undvika senatens hearing om Googles monopolställning inom söktjänster eller om han verkligen ser Siri som ett hot?

http://www.engadget.com/2011/11/07/siri-may-pose-competitive-threat-to-google-eric-schmidt-tells/ D.S

Googles designteam gör en bra grej i Gmail. Om du skriver något i mailet som antyder att du kommer att bifoga en fil, och sedan klickar på ”Skicka”, så kollar Gmail om en fil har bifogats. Om inte så frågar Gmail om du är säker på att du vill skicka mailet utan att bifoga någon fil.

Detta har räddat mig otaliga gånger. Tack Google.

Chris Messina på Google tipsar om den här fantastiska samlingen av digitala projekt som Google Creative Labs har sammanställt.

Några av mina favoriter:

The Johnny Cash Project. Mer eller mindre konstnärligt lagda personer tecknade en musikvideo – ruta för ruta. Stoppa videon och se hur varje ruta ritades.

in Bflat. Ett vackert ambient musikkonstverk bestående av Youtubeklipp som du kan spela i den ordning du själv bestämmer.

En genial musikvideo som måste varit något tidsödande att sätta ihop.

En fantastisk graffitimålning växer fram i en time-lapse-video.

En video skapad med tilt-shift, som gör att allt ser ut som i ett dockhus.

Wefeelfine. Hur mår vi egentligen. Poetisk och vacker datavisualisering.

Ett exempel på hur vardagen kan se ut i framtiden när vi lever med i en förstärkt verklighet.

Åskådarna styr en utomhusprojektion.

Industrirobotar skapar ljusgraffiti utifrån sms.

Imponerande 3d-projektioner på byggnader.

Hur kan framtidens böcker utvecklas när läsplattorna ser vad du läser?

Moscow-Vladivostok. Följ en resa med trans-sibiriska järnvägen i realtid med video, karta, musik och ljudböcker.

Mongoliad är en berättelse. En crowdsourcad berättelse. Men det är också ett uppslagsverk, en app och ett community. Skapat av Neal Stephenson och läsarna/författarna.

Tipp-Ex-reklamen på Youtube.

Självklart saknas det massor av exempel i Googles sammanställning, men ett experiment som jag särskilt månar om är bokförlaget Penguins experiment i digitala berättelser We tell stories från 2008.

Google själva menar att det kommer att göra den genomsnittliga sökningen 2 till 5 sekunder snabbare. Själv är jag inte helt övertygad, eftersom ständigt nya sökresultat som flimrar fram lätt tar koncentrationen från skrivandet och lockar till att i varje ögonblick ägna åtminstone en del av sin uppmärksamhet åt att bedöma om man hittat, eller måste skriva vidare.

Sökoptimering blir ännu viktigare

Redan idag är det enormt viktigt att hamna först eller åtminstone bland de översta tre hos Google. Men det är ingenting mot den betydelse det kommer att få när användarna börjar ändra beteende från ‘skriv sökning-klicka-kolla resultatet’ till det interaktivare ‘skriv sökning-kolla resultatet-ändra sökningen-kolla resultatet-osv’. Med ett sådant beteende är den som inte lyckas få sitt sökresultat ovanför skärmkanten helt ute, och förstapositionen har naturligtvis ett gigantiskt försprång framom alla andra när sökresultatet ändras för varje ny bokstav som skrivs in.

Reklamen (eller de ”sponsrade länkarna” som de kallas på Google-språk) kommer sannolikt också att få del av denna effekt, eftersom de har sina platser högt upp på sidan.

Samtidigt öppnar Google Instant en ny möjlighet att bli sedd – man kan optimera på den första delen av ordet. Om man vill sälja lägenheter, men kampen om det ordet är för svårt kanske man helt fräckt kan smita före i kön genom att istället optimera sidorna på ”läge” och ”lägen” – en taktik som kommer att vara extra lockande på svenska, eftersom vi har så många sammansatta ord.  Även detta påverkar reklamköparna, som nu måste fundera även på att köpa in delar av ord. Medan den som sökoptimerar ändå kommer att hålla sig till hela ord, har reklamköparen möjlighet att köpa allt från ”lä” och sedan bokstav för bokstav tills ordet är komplett.

Äntligen slutar hålkortseran

Den intressanta skillnaden kommer ändå inte att vara tidsåtgången eller att det kanske går att köpa lite fler annonser, utan att Google med detta bryter en gammal tradition inom datorvärlden – att skilja mellan inmatning och resultat. Datorerna fungerar fortfarande ofta som på hålkortens tid – först gör man i ordning en inmatning, sedan trycker man på en tangent (eller klickar på en knapp på skärmen) och så processar datorn och returnerar resultatet. Istället gör Instant sökningen interaktiv; eftersom användaren omedelbart ser resultatet av det hon gör, blir det naturligt att ändra sökfrasen till dess man hittat det man var ute efter.

Därför var det lite intressant att igår läsa om Newsday som spenderat 4 miljoner $ på en redesign av hela webbtidningen och i samma veva infört ett betalsystem för vissa delar av sitt material. Det visade sig att 3 månader efter det att den nya sajten släpptes hade 35 personer (ja, du läste rätt) registrerat sig för betaltjänsten. Förvisso har alla papperstidningsprenumeranter fri tillgång till det ”exklusiva materialet”, men trots detta har Newsdays unika besökare sjunkit från 2,2 miljoner till 1,7 miljoner på samma tre månader.

Det känns verkligen som att Newsday missat något i (eller kanske hela) målgruppsanalysen. Hade Newsday haft en bättre förståelse för sina läsare och vad de efterfrågade hade det varit mycket lättare för dem att uppnå sina verksamhetsmål, som jag antar var något helt annat än att locka 35 nya online prenumeranter och minska sina unika besökare med nästan en halv miljon i månaden.

Browser Size tar heller ingen hänsyn till att folk faktiskt scrollar. Myten kring just detta tog jag upp för ett tag sedan och jag hittade nyligen ett sida som adresserade det på ett väldigt roligt sätt.

Så var är de stora förändringarna? Ja, förutom lite gladare färger, expanderbara resultat och en uppdaterad sida för avancerad sök så är den stora förändringen filtreringen av sökresultaten (klicka på bilden för att zooma).

Googles nya sökgränssnitt

Filtreringen (eller förfiningen som kanske är en bättre beskrivning) är uppbyggd av 4 olika komponenter:

1. Kategorifiltreringen

Möjliggör att filtrera sökträffarna beroende på vilken kategori som Google bedömer att de tillhör. De kategorier som finns tillgängliga är: nyheter, bilder, video, bloggar, böcker, kartor, shopping och diskussionsforum.

Ett perfekt verktyg för att avgränsa sin sökning, även om funktionen delvis har funnits där sedan tidigare i och med ”menynavigationen” överst på sidan. Nu finns det dock fler saker att filtrera på och funktionen tydliggörs på ett helt annat sätt.

2. Annat av intresse (See also)

Här visas söktermer som är inom samma område. Söker man exempelvis på ”apple” visas resultat som ”hp”, ”dell” och ”sony”. Kanske inte en killerfunktion, men det bidrar till att sätta det man söker på i en kontext.

3. Tidsparametrar

Vem har inte varit irriterad över att hitta gamla resultat när man söker efter något som har hänt den senaste veckan. Nu råder Google bot på detta! Standardinställningen är ”Any time”, men sen kan man också filtrera på: Recent results, Past hour, Past 24 hours, Past week, Past year och Custom range (där man själv kan definiera en avgränsad tidsperiod). Fantastiskt säger jag!

4. Resultatpresentation

Här erbjuds nya sätt att visa sökresultatet på. Timeline fungerar som ett komplement till Tidsparametrarna där man kan avgränsa sitt rökresultat beroende på vilket år som nämns i texten på den indexerade sidan. Page images och Page previews plockar enskilda bilder respektive skärmdumpar från den indexerade sidan. Man kan också välja att få fler eller färre shoppingsidor i resultatlistningen (vad det nu skall vara bra för).

Sammanfattningsvis blir jag glad när jag ser vad Google har i kikaren för deras framtida sök. Visst finns det saker som kan förbättras, men jag tycker att det ser väldigt lovande ut.