En vardagkväll hemma hos oss:

Darja:
- Har du sett den senaste snygga Google Doodlen? Den är animerad, vacker och fantastisk.
Mijo (disträ):
- Ok vad var det för någon animering då?
Darja (ivrig):
- Ett litet minispel! En animerad gubbe möter olika utmaningar. Det första är ett mattepussel, sedan en lek med Fouriertransform och till sist en lek med gravitation. Sista scenen slutar i en googling på en polsk sci-fi författare. Tala om hedersomnämnande!
Mijo (nu intresserad):
- Sci-fi författare?! Vilken då?
Darja (svävande):
- öhhhhh… Lev eller nåt.
Mijo (med sträng röst):
- Det finns ingen känd polsk sci-fi författare som heter Lev du måste mena Stanislaw Lem!
Darja:
- Ja just det så hette han nog. Det var grymt snyggt iaf.
Mijo (nu i lecture mode):
- Vad kul att de hyllade Stanislaw, han var ju bland de absolut bästa sci-fi författarna, en husgud! Solaris är ju grymt bra både som bok och film…den av Tarkovskij alltså, inte de amerikanska bleka kopiorna. …Förresten visste du att Google Android är en homage till Philip K Dicks sci-fi klassiker ”Do Androids Dream of Electric Sheeps?” som också blev filmen (en av världens bästa genom tiderna) Blade Runner av Ridley Scott.
Darja:
- Hm, sorry jag kom inte mycket längre än Asimov och Ursula Le Guin när jag växte upp, tack för uppdateringen Men kolla här är doodlen!

Så varför denna inblick i vår nördiga vardag?
Min spaning är att en ny generation som är uppväxta på sci-fi håller på att sätta sin prägel på världen i allmänhet och internet i synnerhet. Jag tänker inte spekulera i vad detta kan betyda för framtiden, men noterar att läsa mycket sci-fi (speciellt i ungdomen) odlar en teknikoptimism med en sund skeptisk bakgrundsprocess (eller teknikoptimism med eftertanke). Känner du igen dig?

Att detta inte är en isolerad företeelse vittnar namngivningen av Googles första Androidlur: Nexus One (Androiderna i boken/filmen är av den mera avancerade Nexus 6 typen .

Testa också följande:
1. Skriv about:robots i firefox (adressfältet) och se om du kan referenserna och glöm inte att titta på texten i
fliken.
2. Skriv ”the answer to life the universe and everything”. Första träffen är Google kalkylator med svaret
42

Bidra gärna med fler exempel!

Min sista fundering är vilken sci-fi författare som bör hyllas härnäst?
Vad tycker du?

Ok jag vet inte hur många av er som testat Apples nya röststyrningstjänst Siri som finns i nya iphone 4S. Men jag blev väldigt överraskad när jag läste att Siri verkar ändra sökbeteendet hos iphone 4S användare. En studie indikerar att iphone 4S användare tack vare Siri googlar betydligt mindre än tidigare. Alla 40 deltagare i undersökningen rapporterar att de inte ser någon anledning att googla om Siri har svaret på deras fråga. 27 av deltagarna har helt slutat använda Google och övriga 13 har minskat sitt googlande betydligt.

Detta är mycket intressant speciellt med tanke på att Siri-användande inte genererar intäkter till Google. Måhända Steve Jobs hämnd på Google når från andra sidan graven! Vad tror du?

Läs mer: http://www.forbes.com/sites/greatspeculations/2011/11/07/new-study-shows-people-using-apples-siri-dont-really-need-google/

P.S Googles styrelseorförande och grundare Eric Schmidt har nu också bekräftat att Siri är en direkt konkurrent till Google. Frågan är om det är ett sätt att undvika senatens hearing om Googles monopolställning inom söktjänster eller om han verkligen ser Siri som ett hot?

http://www.engadget.com/2011/11/07/siri-may-pose-competitive-threat-to-google-eric-schmidt-tells/ D.S

Googles designteam gör en bra grej i Gmail. Om du skriver något i mailet som antyder att du kommer att bifoga en fil, och sedan klickar på ”Skicka”, så kollar Gmail om en fil har bifogats. Om inte så frågar Gmail om du är säker på att du vill skicka mailet utan att bifoga någon fil.

Detta har räddat mig otaliga gånger. Tack Google.

Chris Messina på Google tipsar om den här fantastiska samlingen av digitala projekt som Google Creative Labs har sammanställt.

Några av mina favoriter:

The Johnny Cash Project. Mer eller mindre konstnärligt lagda personer tecknade en musikvideo – ruta för ruta. Stoppa videon och se hur varje ruta ritades.

in Bflat. Ett vackert ambient musikkonstverk bestående av Youtubeklipp som du kan spela i den ordning du själv bestämmer.

En genial musikvideo som måste varit något tidsödande att sätta ihop.

En fantastisk graffitimålning växer fram i en time-lapse-video.

En video skapad med tilt-shift, som gör att allt ser ut som i ett dockhus.

Wefeelfine. Hur mår vi egentligen. Poetisk och vacker datavisualisering.

Ett exempel på hur vardagen kan se ut i framtiden när vi lever med i en förstärkt verklighet.

Åskådarna styr en utomhusprojektion.

Industrirobotar skapar ljusgraffiti utifrån sms.

Imponerande 3d-projektioner på byggnader.

Hur kan framtidens böcker utvecklas när läsplattorna ser vad du läser?

Moscow-Vladivostok. Följ en resa med trans-sibiriska järnvägen i realtid med video, karta, musik och ljudböcker.

Mongoliad är en berättelse. En crowdsourcad berättelse. Men det är också ett uppslagsverk, en app och ett community. Skapat av Neal Stephenson och läsarna/författarna.

Tipp-Ex-reklamen på Youtube.

Självklart saknas det massor av exempel i Googles sammanställning, men ett experiment som jag särskilt månar om är bokförlaget Penguins experiment i digitala berättelser We tell stories från 2008.

Google själva menar att det kommer att göra den genomsnittliga sökningen 2 till 5 sekunder snabbare. Själv är jag inte helt övertygad, eftersom ständigt nya sökresultat som flimrar fram lätt tar koncentrationen från skrivandet och lockar till att i varje ögonblick ägna åtminstone en del av sin uppmärksamhet åt att bedöma om man hittat, eller måste skriva vidare.

Sökoptimering blir ännu viktigare

Redan idag är det enormt viktigt att hamna först eller åtminstone bland de översta tre hos Google. Men det är ingenting mot den betydelse det kommer att få när användarna börjar ändra beteende från ‘skriv sökning-klicka-kolla resultatet’ till det interaktivare ‘skriv sökning-kolla resultatet-ändra sökningen-kolla resultatet-osv’. Med ett sådant beteende är den som inte lyckas få sitt sökresultat ovanför skärmkanten helt ute, och förstapositionen har naturligtvis ett gigantiskt försprång framom alla andra när sökresultatet ändras för varje ny bokstav som skrivs in.

Reklamen (eller de ”sponsrade länkarna” som de kallas på Google-språk) kommer sannolikt också att få del av denna effekt, eftersom de har sina platser högt upp på sidan.

Samtidigt öppnar Google Instant en ny möjlighet att bli sedd – man kan optimera på den första delen av ordet. Om man vill sälja lägenheter, men kampen om det ordet är för svårt kanske man helt fräckt kan smita före i kön genom att istället optimera sidorna på ”läge” och ”lägen” – en taktik som kommer att vara extra lockande på svenska, eftersom vi har så många sammansatta ord.  Även detta påverkar reklamköparna, som nu måste fundera även på att köpa in delar av ord. Medan den som sökoptimerar ändå kommer att hålla sig till hela ord, har reklamköparen möjlighet att köpa allt från ”lä” och sedan bokstav för bokstav tills ordet är komplett.

Äntligen slutar hålkortseran

Den intressanta skillnaden kommer ändå inte att vara tidsåtgången eller att det kanske går att köpa lite fler annonser, utan att Google med detta bryter en gammal tradition inom datorvärlden – att skilja mellan inmatning och resultat. Datorerna fungerar fortfarande ofta som på hålkortens tid – först gör man i ordning en inmatning, sedan trycker man på en tangent (eller klickar på en knapp på skärmen) och så processar datorn och returnerar resultatet. Istället gör Instant sökningen interaktiv; eftersom användaren omedelbart ser resultatet av det hon gör, blir det naturligt att ändra sökfrasen till dess man hittat det man var ute efter.

Därför var det lite intressant att igår läsa om Newsday som spenderat 4 miljoner $ på en redesign av hela webbtidningen och i samma veva infört ett betalsystem för vissa delar av sitt material. Det visade sig att 3 månader efter det att den nya sajten släpptes hade 35 personer (ja, du läste rätt) registrerat sig för betaltjänsten. Förvisso har alla papperstidningsprenumeranter fri tillgång till det ”exklusiva materialet”, men trots detta har Newsdays unika besökare sjunkit från 2,2 miljoner till 1,7 miljoner på samma tre månader.

Det känns verkligen som att Newsday missat något i (eller kanske hela) målgruppsanalysen. Hade Newsday haft en bättre förståelse för sina läsare och vad de efterfrågade hade det varit mycket lättare för dem att uppnå sina verksamhetsmål, som jag antar var något helt annat än att locka 35 nya online prenumeranter och minska sina unika besökare med nästan en halv miljon i månaden.

Browser Size tar heller ingen hänsyn till att folk faktiskt scrollar. Myten kring just detta tog jag upp för ett tag sedan och jag hittade nyligen ett sida som adresserade det på ett väldigt roligt sätt.

Så var är de stora förändringarna? Ja, förutom lite gladare färger, expanderbara resultat och en uppdaterad sida för avancerad sök så är den stora förändringen filtreringen av sökresultaten (klicka på bilden för att zooma).

Googles nya sökgränssnitt

Filtreringen (eller förfiningen som kanske är en bättre beskrivning) är uppbyggd av 4 olika komponenter:

1. Kategorifiltreringen

Möjliggör att filtrera sökträffarna beroende på vilken kategori som Google bedömer att de tillhör. De kategorier som finns tillgängliga är: nyheter, bilder, video, bloggar, böcker, kartor, shopping och diskussionsforum.

Ett perfekt verktyg för att avgränsa sin sökning, även om funktionen delvis har funnits där sedan tidigare i och med ”menynavigationen” överst på sidan. Nu finns det dock fler saker att filtrera på och funktionen tydliggörs på ett helt annat sätt.

2. Annat av intresse (See also)

Här visas söktermer som är inom samma område. Söker man exempelvis på ”apple” visas resultat som ”hp”, ”dell” och ”sony”. Kanske inte en killerfunktion, men det bidrar till att sätta det man söker på i en kontext.

3. Tidsparametrar

Vem har inte varit irriterad över att hitta gamla resultat när man söker efter något som har hänt den senaste veckan. Nu råder Google bot på detta! Standardinställningen är ”Any time”, men sen kan man också filtrera på: Recent results, Past hour, Past 24 hours, Past week, Past year och Custom range (där man själv kan definiera en avgränsad tidsperiod). Fantastiskt säger jag!

4. Resultatpresentation

Här erbjuds nya sätt att visa sökresultatet på. Timeline fungerar som ett komplement till Tidsparametrarna där man kan avgränsa sitt rökresultat beroende på vilket år som nämns i texten på den indexerade sidan. Page images och Page previews plockar enskilda bilder respektive skärmdumpar från den indexerade sidan. Man kan också välja att få fler eller färre shoppingsidor i resultatlistningen (vad det nu skall vara bra för).

Sammanfattningsvis blir jag glad när jag ser vad Google har i kikaren för deras framtida sök. Visst finns det saker som kan förbättras, men jag tycker att det ser väldigt lovande ut.

En kille från Google traskar omkring på Times Square i NYC, frågar folk "What is a browser?" och får en hel del olika förslag. 

Filmen gav i alla fall mig en nyttig påminnelse om hur vi tar vissa begrepp för givet, som andra personer tänker helt annorlunda kring

/Jon Karlsson 

I korthet är det en tjänst som kombinerar mail, IM, chat och filöverföring i ett enda gränssnitt. Att få ett vettigt sätt att utnyttja styrkorna (realtid, socialt) av IM-verktyg, chattar och microbloggar samtidigt som man får samlade konversationer och smidiga sätt att dela filer låter lite som drömmen för den som någon gång svurit över de begränsningar mail och intranät har.

…Är lite trött och vågar inte ge mig på någon alltför djup analys över vad Google Wave kommer att vara, men vill åtminstone göra följande reflektion:

En begränsning som stör mig med MÅNGA nuvarande applikationer och molntjänster, är att de inte till fullo utnyttjar internets underbara distribuerade natur. Distribuerat är snabbt och säkert, till skillnad från centrala servrar som är dyra och osäkra. (Detta är en av anledningarna till att jag är frustrerad över vissa krafters envetna kamp MOT distribuerade filsystem…) Kanske kan Google Wave vara ett sätt att få oss att bli bättre på att göra digitalt det vi redan gör analogt; spara information i varandras huvuden/på varandras hårddiskar. För hur många gånger har du fått en fil/presentation/mall/annat dokument skickat till dig från kollegor eller vänner som svarat på ditt rop på hjälp? Fler gånger än du hittat det du ville ha på ett snårigt intranät, måhända? Kanske kan Wave betyda att vi inte längre behöver föda servrar med våra viktigaste arbetsdokument, utan kan börja dela dem med varandra på ett mera behovsdrivet sätt. Lite så som många numera får sina bästa tips från sitt mänskliga nätverk på Twitter istället för att fråga Google.

Google Wave har såklart många andra intressanta aspekter. Bland annat finns redan en twitter-extension, Twave.

Genom att redan tillhandahålla öppna API:er visar Google att de en gång för alla lärt sig den viktiga läxan för vår nya tid; att man alltid lyckas bäst om ens produkt/idé är öppen också för resten av världen att bygga vidare och tjäna egna pengar på. Om du är en av utvecklarna som har tillgång till Wave, hör gärna av dig, vi är sjukligt nyfikna!