Stort, regnigt och lite galet.

Rykten pratar om över 30 000 deltagare bara på interactivedelen, förra året kom 20 000. Cch till musikdelen är 2000 band inbokade på stan alla hundratals små rockbarer och konsertlokaler. Downtown Austin verkligen sjuder av liv dessa dagar varje år.

Ett litet aber i år är vädret, som mer påminner om en göteborgs höststorm än den sol och värme vi normalt förknippar med Texas.

Konferensprogrammet då?

Gårdagens mest prominenta gäst var Vic Gundotra från Google som intervjuades av Guy Kawasaki om Googles Facebookutmanare Google+. En rätt underhållande session, där Gundotra gjorde sitt bästa för att förklara att plus bara är i sin linda och att man jobbar intensivt med att förbättra tjänsten på en mängd olika sätt. Det blev mycket tekniska förklaringar om hur svårt det är att hantera spam, kopplingarna till mobilen och Android via alla teleoperatörer och liknande.

Syftet med Google+ ska enligt Gundotra vara att göra Googles tjänster bättre för oss användare, genom att Google via alla sina andra tjänster kan få veta mer om oss. Den integritetskränkande biten av denna försvarade han med att Google aldrig använder informationen om oss användare till annat än att göra tjänsten bättre. Han lovade till exempel att vi skulle slippa riktade annonser i de fotoalbum på vänner och familj vi laddar upp på G+.

Mest symboliskt blev kanske hans svar på frågan om varför folk inte hittar något bra som händer, eller någon verklig interaktion med vänner på Google+: ”Se till att du använder tjänsten korrekt”

Det säger väl rätt mycket om hur väl man lyckats designa en produkt så att användarna kan dra nytta av den.

Ska jag vara lite elak så känns det som att G+ är en tjänst skapad och producerad vid Googleteknikernas skrivbord, framräknad av den mängd olika matematiska algoritmer. Men där man faktiskt missat den lilla enkla detaljen att kolla användarnas behov.

Nu ska jag villigt erkänna att tjänsten fortfarande är väldigt ny, och det kan hända mycket framöver. Och trots all kritik så verkar G+ innehålla åtminstone en riktigt bra funktion: Google Hangouts. Har inte provat själv, men kollegor här berätta att den funkar perfekt för videokonferenser med flera olika deltagare.

Vilket för mig in på gårdagens för mig intressantaste talare, Alan Cooper. Cooper är mannen bakom Visual Basic och anses vara den som uppfann begreppet personas. Han driver en interaktionsdesignbyrå med hans egna namn, en svensk jag träffade igår skulle skicka en av sin designers på kurs hos honom.

Alan Cooper intervjuas av Robert Scoble

I Coopers värld är det ofta en entreprenör eller kanske en intraprenör kommer med en bra idé. Man testar den, den vinner användarnas gillande, och blir en framgång. Men så kommer management och lägger till en massa funktioner, som bara kluddar ned.

”När du börjar se som som siffror i underlag så slutar du se individen. Det är inte design. Det är marknadsföring.”

”Som designer kan du inte aggregera, det är som att ha 3,2 barn”

Han varnade Twitter för detta, så att de inte förstör sin fungerande deras kärna.

Intervjuaren Robert Scoble, känd teknikjournalist, påpekande att Facebook gör det hela tiden, lägger till ny funktionalitet. Cooper svarade:

”Varje gång jag använder Facebook vill jag ropa ”why are you moving my cheese?” Jag vill se en livkraftig concurrent till Facebook.”

Cooper talade att vi lever i en kundorienterad värld, att kunden alltid har rätt, men att är en stor skillnad på kunder och användare.

”Bill Gates byggde Windows för kunderna, medan Steve Jobs såg användarna som sin målgrupp”

Skillnaden är att medan Windows mycket riktigt vann kunderna (Gates mål vad ju en desktop på varje kontorsskrivbord, vilket det mycket riktigt blev resultatet), så håller det bara en viss tid, menar Cooper.  Framför allt nu när desktop-datorn är mer eller mindre passé, och användarna ställer helt andra krav på sina digitala verktyg (som ipads, smartphnes etc).

Coopers tankar om motivation på jobbet var också intressanta, det handlade mycket om att pengar inte är drivkraften för framför allt inte programmerare och människor i de ”kreativa näringarna”. Den gamla idén om fabriken, där många anställda gör rutinmässigt arbete, medan några smartskallar på kontoret jobbar på att effektivisera verksamheten, den håller inte längre.

”De som är bäst lämpade att fatta beslut är inte längre management, utan de som kodar”.

En nyckel till detta är att få kodare och designers att samarbeta.

”Teknikerna kan ge funktionaliteten liv, men de kan into skapa behovet, önskvärdheten. Därför är begreppet MVP, minimum viable product så bra, för det kan ge liv till bra idéer.”

Det viktigaste för en programmerare är gränssnitten. Och då är det grafiska gränssnittet det näst mest viktiga. Det viktigaste är API:et, menar Cooper.

”Om du är en designer och inte förstå det så gör du inte ditt jobb. Du måste förstå värdet av API:erna”

På samma sätt måste programmerare inte kunna designa, men de måste förstå värdet av det.

Han avslutade med att berätta att framtiden kommer vara mer som 1750 än 1950.

”Vi är yrkesmän mer än vi är konsumenter och anställda. Vi kommer bli mer som experter. Men tyvärr är det saker som inte lärs ut i skolan idag”.

Själv har jag hört pratet om kunskapssamhället och att värdet i företagen numera sitter i skallen på de anställda i rätt många år. Kanske har Sverige kommit något längre inom den här diskussionen. Men att den kommer fortsätta påverka våra arbetsplatser och vårt näringsliv, det är jag övertygad om.

Billigare och kraftfullare teknik ger fler möjlighet att utforska rymden.

Ariel Waldman grundade spacehack.org, ett nätverk där proffs och amatörer kan samarbeta för att öka kunskapen och möjligheterna om, kring och i rymden.

Hennes presentation på IxDA12 visade på nya metoder att utforska universum med hjälp av webbplatser, hackerevents och open source. Ett program som blev känt för flera år sedan är Seti@Home där användare bidrog med datorns processorkraft för att leta efter liv i rymden. Nu för tiden lanseras det regelbundet nya relaterade sajter, som till exempel Galaxy Zoo, där du söker efter planeter med hjälp av den mänskliga hjärnan i stället för datorn.

Forskning kring rymden har i USA förflyttats från NASA till företag och privatpersoner som med hjälp av enkla redskap som smartphones, arduino (en enkel plattform för att skapa elektroniska prototyper) och program distribuerade som öppen kod.

Årligen hålls flera hackerevents där man brainstormar och bygger allt från väderballonger till galna prototyper som Syneseizure som möjliggör för oss att känna syn, ja ni läste rätt.

Ariel Waldman menar att nutidsmänniskan är cyborger tack vare all teknik som vi alltid bär med oss. Det som för 30 år sedan var toppmoderna datorer ryms i dag i byxfickan. Att kunna utnyttja detta innebär att vi får tillgång till ett enormt nätverk av datorer med allt från kompass till gyroskop. Quake Canary är en app som byggdes för att upptäcka jordbävningar i ett tidigt stadium. Appen känner av om sensorerna på deltagarnas mobiler reagerar samtidigt, och kan då dra slutsatsen att en jordbävning är på gång.

Många företag lägger utvecklingsbudgeten före lanseringen. Des Traynor, UX-ansvarig på Intercom, menar att det är pengaförstöring. Arbetet tar inte slut när sajten eller tjänsten är lanserad.

Des Traynor menar att det finns många exempel på hur det är först efter att användarna börjar använda en sajt som det faktiskt går att se och lära sig av deras upplevelser. Men det handlar inte i första hand om var knappar är placerade utan hur man får användarna att förstå vad sajten är till för.

”Det är en skillnad mellan att veta hur man ska använda ett gränssnitt och att veta vad man ska använda det för.” Det måste finnas något värde för slutanvändaren i att använda applikationen för att den ska bli använd. Google Wave är ett exempel där slutanvändarna direkt förstod hur det skulle användas – men inte till vad.

Som ett exempel på vikten av att vara noggrann och följa upp till och med små till synes obetydliga texter pekade han på Twitter. Twitters första korta instruktion ovanför fältet där inläggen skrivs var: ”What are you doing?”, vilket resulterade i inlägg som ”Äter frukost”, ”Åker buss” och så vidare, vilket kanske inte så många var intresserade av att läsa. När Twitter ändrade till ”What is happening?” började användarna dela med sig av sådant som hände kring dem, bra länkar, tips och annat som faktiskt intresserade fler än de själva. ”Du får vad du frågar efter.”

Traynor hävdade också att det ur ett innehållsperspektiv alltid är ett risktagande att skapa en social applikation. Folk använder applikationen för att ta del av innehåll, men det är ju också de som skapar innehållet i applikationen. Det blir ett hönan-och-ägget-problem.

Des Traynor pratade också om vikten att ha kontakt med sina användare och att det ofta inte spelar någon roll vilken kontakt – bara att den finns. Ett exempel på detta var en undersökning där ett företag kontaktade personer som hade avslutat sitt konto och frågat varför de inte var intresserade av att vara med längre och de flesta svarade att de inte förstod vilka eventuella fördelar det fanns med tjänsten. Efter att företaget hade kontaktat de tidigare användarna blev cirka 10 procent av dem kunder igen.

Utöver att ha en kontakt är det viktigt att tänka på hur man talar med sina kunder, tonalitet är otroligt viktigt och bör vara konsekvent i alla företagets kanaler. Se till att tänka på att kundkontakten bör vara återkommande – till exempel genom att fråga kunderna hur det går, det är garanterat värt det.

Traynor delade också med sig av ett exempel, där e-handelsbolaget CD Baby i ett vanligt bekräftelsemail bestämt sig för att kundupplevelsen ska vara något extra.

Samsung bad designbyrån Vitamins att ta fram en ny mobiltelefon för äldre. Vitamins användarstudier visade dock att det var något annat som behövdes.

Adrian Westaway jobbade med projektet Out of the Box, som tog hem både Best Concept och Empowering-klasserna i Interactions Awards 2012, efter en beställning på en mobiltelefon för äldre från Samsung och Helen Hamlyn Centre of design. Efter en grundlig användarstudie valde Westaway och Vitamins, till skillnad från många som gjort liknande projekt, att fokusera på målgruppens möjligheter till skillnad från deras begränsningar.

I kartläggningen av målgruppen fick en grupp äldre köpa en ny mobiltelefon, och allt från deras inledande funderingar till hur de interagerade med telefonen kartlades. Baserat på användarstudien kunde byrån dra slutsatsen att äldre har ungefär samma önskemål om och krav på sina telefoner som yngre – men att de har en helt annan upplevelse när de packar upp den. När en 20-åring öppnar en kartong med en ny telefon dröjer det inte många minuter innan telefonen är igång och alla funktioner testats, men när en ”äldre” person gör samma köp börjar de ofta med att försöka förstå telefonen genom att läsa manualen. Något som ofta visar sig vara en dålig hjälp.

Vitamins valde därför att designa om de äldres upplevelse av att lära sig telefonen, i stället för att skapa en ny telefon. Out of the Box resulterade i en förpackning i bokform där användaren bläddrar sig fram genom de olika stegen för att packa upp och få igång telefonen.

1990 lade Jakob Nielsen tillsammans med Rolf Molich fram tio tumregler för interaktionsdesign, som fortfarande är ledstjärnor för många. Abby Covert presenterade tio nya principer i ett inspirerande seminarium som fick mig att dra paralleller mellan Nielsens principer och MC Hammer 1990-hit U Can’t Touch This.

Jakob Nielsen och Rolf Molichs tumregler är systemnära och enkla att utvärdera för en expert. De tio nya tumregler som Abby Covert presenterade är bredare och upplevelsebaserade, och kräver därmed användartester för att kunna utvärderas.

Abby Covert baserade de nya tumreglerna bland annat Nielsen och Molichs arbete men även på nyare arbeten inom området (Morville, Rosenfeld, ISO9241, Resmini & Rosati).

Designprinciper måste vara lätt att lära, företagsvänliga, hantera flera kanaler och vara enkla att implementera, menar Abby Covert. Hennes lista:

1. Findable
2. Accessible
3. Clear
4. Communicative
5. Useful (includes usable, which isn’t enough anymore)
6. Credible
7. Controllable (error tolerant. not the same as personalization)
8. Valuable
9. Learnable (predictable, consistent)
10. Delightful

Den som utvärderar design baserad på de här tumreglerna måste tänka som en användare (sätta på sig användarens skor och ser saker genom användarens glasögon), men samtidigt vara medveten om att de inte är användaren. Du som designer har mer kunskap än slutanvändaren.

Abby Covert poängterade att tumregler är ett bra sätt att utvärdera en design eller ett designförslag – men de får inte ersätta användarstudier.

Många har sagt mycket om Steve och hans gärning. Jag vill bara dela med mig tre observationer om vad han gjort inom designområdet.

1. Steve har genom att ständig ge oss exempel på hur saker borde vara och på så sätt format vad bra design kan vara.
Jag har aldrig läst en bok av Steve om hur man gör bra gränssnitt (nåja några Apple designguidelines har jag väl läst men jag tror inte att Steve skrev dem . Aldrig sett honom på en konferens där han delar med sig av hur man bäst jobbar i multidiciplinära team och så vitt jag vet har han aldrig skapat en metod för hur man bäst gör bra design. Steve har helt enkelt jobbat med att skapa produkter som är ledande inom sitt område och ett företag som kan leverera dessa produkter om och om igen. Det är genom dessa exempel på bra design som påverkat en hel generation av designers. Tack för det Steve!

2. Design i all ära men Steve har också visat oss hur man kan skapa en livskraftig balans mellan design och affärsnytta.
Jag kommer aldrig glömma när vi började räkna på hur mycket pengar Apple tjänade på varje iPhone, långt mycket mer än konkurrenterna och insikten att de lyckats med detta just genom att kombinera design och affärsnytta på ett helt annat sätt än konkurrenterna. Apple är ett levande exempel på att designperspektiv och affärsperspektiv inte bara kan samexistera utan också tillsammans skapar ett oerhört mervärde.

3. Till sist Steve har skapat ett företag som satt UX och tjänstedesign inte bara på kartan utan på varje styrelsebord över hela jorden. Detta har gjort det så oändligt mycket lättare för alla oss andra att få gehör för det vi arbetar och brinner för. Så än en gång TACK Steve!

Många spekulerar idag om hur det ska gå för Apple utan Steve. Jag tror att det kommer att gå bra. De kommer att förvalta Steves arv och jag hoppas att alla vi andra kommer att göra detsamma och fortsätta skapa saker som förändrar, berör och består.

Tack Steve för 31 spännande år!

Varför, kan man då fråga sig, kommer Axure med den här funktionaliteten? Jo, sannolikt är det för att tillfredsställa många designers behov av att kunna skapa ”fulare” designskisser – där fokus inte blir på exakt hur saker och ting ser ut, utan varför det ser ut som det gör. Alla som jobbar med design har säkerligen varit med om att ta fram en design där man får kommentarer på varför knappen inte är blå istället för att diskutera huruvida knappen faktiskt skall sitta just där och göra just det.

Kanske är Axure inne på något här. Ett verktyg där man kan jobba pixelexakt för sig själv (och för de som ”förstår sig på”), men med möjligheten att fula till designen för att presentera den när man vill fokusera på det grundläggande. Jag ser fram emot att få testa det mer framöver. Balsamiq är ett annat bra verktyg för just mer skissartat utseende, men med en funktionalitet som ibland blir lite begränsande.

Hur gör Du för att undvika att komma i felfokuserade designdiskussioner med en kund eller din egen organisation?

Han kom ju precis in på Polishögskolan. Jag ringer upp honom och han förklarar helt enkelt att det är något alla poliser får göra första veckan på Polishögskolan. En genomgång av riktlinjer som inte är bindande men som ändå är tydliga för dig som skall bli polis:

• Ändra ditt namn så att bara dina riktiga vänner kan hitta dig.
• Byt profilbild.
• Ta bort relationer som gäller förhållanden och familjer.
• Ta bort alla uppgifter och bilder på dina barn.
• Skapa grupper där du sorterar in dina närmaste vänner, ställ sedan in vad som skall synas i de olika grupperna. Helst ska inget synas publikt.
• Om du skall använda sociala medier ska du göra det genomtänkt.

För,

tänk dig att du som Polis i framtiden hamnar i ett fall där den åtalade letar upp all information som går att hitta om dig. Hot och trakasserier mot poliser är vanligt, och ju svårare det är att hitta dig på de sociala nätverken desto mer skyddad är du. Som polis vet du inte heller hur karriären utvecklas, om tio år kanske du hamnat i en position eller i ett arbete som kräver extra sekretess.

Jag undrar om det är fler utbildningar som redan första veckan tar upp hur yrkesrollen bör förhålla sig till sociala medier? Vi har ju tidigare hört om en sjuksköterska som lade upp operationsbilder, utan någon djupare eftertanke. Jag kan tänka mig att konsthögskolor ger helt andra råd till sina studenter, men frågan är om det görs i form av en lektion redan första veckan? Hör av dig med dina iakttagelser hur läroverken pratar om sociala medier idag.

Videon hittades på uxmag.com.