Silicon Valley comes to Tech City (London) är en årlig händelse med syfte att hjälpa nuvarande och framtida entreprenörer i england hjälp att skapa nya hi-tech företag.

En av sessionerna handlade om produktdesign och där deltog bl.a folk från IDEO. Huvudbudskapet från sessionen var att bra design är mer avgörande än någonsin för att en startup ska lyckas. Huvudorsaken till detta är att användarna idag förväntar sig bra design. Ribban har höjts helt enkelt.

Så hur skapar man bra design? En viktig sak är att förstå hur användarna använder sig av ens produkt. Använd alla tillgängliga data för att förstå användningen rekommenderar Adam Nash från Greylock.

Tom Hulme från IDEO lovordar ”Narrative Design” som bl.a innebär att man föreställer sig hur en användares resa med att upptäcka och använda produkten ser ut.

Matthew Hawn från last.fm poängterar att förstå användarnas behov och hur de använder produkten ger viktiga insikter i hur produkten ska utformas. Panelen var också enig om att de som bygger produkten också ska vara involverade i att förstå användarna och deras behov för att lyckas.

Till sist en varning: Lämna inte över visionen om vad produkten ska vara till användarna utan använd kunskapen om användrarna och användning av produkten i samklang med visionen för att skapa något riktigt bra.

Läs mer här:  http://thenextweb.com/entrepreneur/2011/11/19/for-startups-great-design-is-more-important-than-ever/

– Kulan är ett samverkansprojekt som vi inledde för ett och ett halvt år sedan tillsammans med utbildningsförvaltningen – men är nu även en webbplats.

– I Stockholms stad har vi en vision och ett mål att alla barn och unga ska få tillgång till kulturupplevelser och till eget skapande och det gör vi enklast i skolan.

Hur hoppas ni att sajten ska användas?

– Vi hoppas att sajten ska bli den man talar om när det gäller kultur och skola. Vill man som kulturaktör nå ut i skolan så måste man vara i Kulan, och samma sak, vill man som lärare eller rektor nå kulturlivet är det där man ska vara.

– Webben är det som ska utveckla det här samarbetet. Där man också kan ställa djupare frågor, till exempel varför ska vi ha kultur i skolan, vad är estetiska läroprocesser. Det är inte bara ett utbud man hittar där, utan vi försöker också utveckla olika frågor inom kultur i skolan.

Hur utvecklade ni sajten?

– Det viktigaste var att vi gjorde en effektkartläggning. Och det är vi otroligt glada för i dag. För att identifiera huvudmålgrupperna och vilka de behov hade. För det svåra här är att vi måste kommunicera med två helt olika världar. Det var jätteviktigt då att veta vad behövde varje enskild användare och vad skulle vi då också välja bort i första skedet. För vi hade ju inte hur stor budget som helst. Så det var viktigt att veta vad vi kunde göra i Fas 1 utifrån budgeten.

Vad lärde ni er av målgruppsanalyserna?

– Jag tror att vi till exempel fick syn på att det fanns olika sorters lärare. Några ville gå in på en sådan här sajt för att de styrs av ett tema i sin undervisning och andra var där för att de är allätare och vill ha kultur för att eleverna ska utvecklas.

Vad är era erfarenheter av utvecklingsarbetet?

– Jag var väldigt imponerad över den här metoden med att göra en effektkartläggning. För den tillgodoser verkligen kundens behov. Hade vi inte gjort kartläggningen hade vi troligen byggt något som sedan inte gick att ändra.

• Kulan

Därför var det lite intressant att igår läsa om Newsday som spenderat 4 miljoner $ på en redesign av hela webbtidningen och i samma veva infört ett betalsystem för vissa delar av sitt material. Det visade sig att 3 månader efter det att den nya sajten släpptes hade 35 personer (ja, du läste rätt) registrerat sig för betaltjänsten. Förvisso har alla papperstidningsprenumeranter fri tillgång till det ”exklusiva materialet”, men trots detta har Newsdays unika besökare sjunkit från 2,2 miljoner till 1,7 miljoner på samma tre månader.

Det känns verkligen som att Newsday missat något i (eller kanske hela) målgruppsanalysen. Hade Newsday haft en bättre förståelse för sina läsare och vad de efterfrågade hade det varit mycket lättare för dem att uppnå sina verksamhetsmål, som jag antar var något helt annat än att locka 35 nya online prenumeranter och minska sina unika besökare med nästan en halv miljon i månaden.

Hej Shadi och Lise! 

Hej.

Kul att ni skall presentera ert jobb på Sundsvall 42. Kan ni berätta lite om projektet?

Syftet med projektet var att tydliggöra hur skanetrafiken.se skulle kunna bidra till Skånetrafikens övergripande verksamhetsmål, att få dubbelt så många resenärer 2020 och nöjdare kunder.

Genom effektkartläggning och målgruppsanalys under våren 2009 identifierade vi prioriterade målgrupper, konkreta riktlinjer och specifika förbättringsprojekt i det fortsatta arbetet med skanetrafiken.se.  

Vilka var de viktigaste slutsatserna av analysen?

Att skanetrafiken.se spelar en viktigt, ibland avgörande, roll för ett ökat kollektivresande. Om det är enkelt att använda! När en person besöker skanetrafiken.se innan en resa är hon öppen för möjligheten att resa med Skånetrafiken, öppen för möjligheten att resa kollektivt. Om besökaren på ett enkelt och effektivt sätt kan hitta svar på sina frågor, planera sin resa och känna sig trygg med sitt val ökar chanserna för att kollektivresan faktiskt blir av. Genom att sänka trösklarna för att göra en resa bidrar webbplatsen samtidigt till att personen är fortsatt öppen för möjligheten att resa med Skånetrafiken. På så sätt påverkar enkelhet verksamhetsmålet ökat resande även i ett längre perspektiv. Därför blev vår slogan för skanetrafiken.se ”Enklare för många”. Med denna slogan ville vi flytta fokus till tjänster och design som sänker trösklar och underlättar för (blivande) resenärer innan, under och efter resan.

En sak som är viktig att tänka på är att de målgrupper vi kan påverka mest med skanetrafiken.se med avseende på ökat resande är de som kommer till hemsidan och är öppna för möjligheten att resa kollektivt och har ett val. Valet kan framförallt innebära att man avstår resan helt, tar bilen eller att man cyklar. Det är här som enkelheten får som störst effekt. Varje hinder i form av osäkerhet, svårbegriplighet, oöverskådlighet, många steg, osv., leder obönhörligt till att resenären avstår kollektivt resande i det här fallet, och spär på sin skepsis för kollektivresande.

De viktigaste målgrupperna för "ökat resande"och för skanetrafiken.se:

1. Då och då resenären – som enkelt och snabbt vill planera sin resa och som vill hitta bästa resväg och hur mycket resan kostar.

2. Pendlarutforskaren – som undrar om kollektivtrafiken är något för henne och vill ta reda på mer om resor med buss och tåg.

3. Vaneresenären på ovanlig resa – som snabbt vill hitta bästa resväg och pris för en ny resa utanför sin vanliga reserutt.

Skälet till att Då-och-då-resenären är högst prioriterad av de tre är att vi bedömt denna grupp som störst. Det är också här som Skånetrafiken har möjlighet att öka resandet mest. Pendlarresenärerna är en stadigt ökande grupp och kapaciteten på bussar och tåg är ofta underdimensionerad. Då-och-och-då-resenären kan innebära en resa i rusningstrafik, men ofta innebär det en resa utanför rusningstrafik, och kan vi öka resandet där så innebär det stor samlad verksamhetsnytta. 

Skanetrafiken.se ska rikta sig till många, men framför allt utformas för att de prioriterade målgrupperna ska förstå och hitta i reseplaneraren, i trafikinformation, tidtabeller och annan reserelaterad information.

Så man kan helt enkelt säga att skanetrafiken.se:s viktigaste funktion är att hjälpa resenärer att lära sig trafiksystemet; hitta hållplatser, priser och tider. Designen, tjänsterna och innehållet ska underlätta för resenärer vid valet av transportsätt, linje och avgångstid och därmed underlätta valet att resa med kollektivtrafik.

Men även om skanetrafiken.se spelar en viktig roll när det gäller att bidra till att uppnå önskade effekter och verksamhetsmål måste den ses som en av flera kanaler. I vårt arbete gav vi förslag till en kanalstrategi som även inkluderar sociala medier. 

Nu när ni vet detta, hur kommer ni att gå vidare?

Vi har en lång väg framför oss, men vi kan många förbättringar genom att strukturera om och tänka i nya spår. Internt på Skånetrafiken jobbar vi nu med en ökad samsyn kring webben och med att prioritera målgrupperna på webben. Dessutom ingår vårt nya webbtänk i vår kundstrategi för hela Skånetrafiken.

OK. Tack för denna spännande beskrivning, och lycka till i Sundsvall!

/Johan Berndtsson

Den 1:a oktober började Tommy Sundström på inUse. Tommy är en vän till flera av oss sedan många år tillbaka. Han är också författare till Användbarhetsboken, och en av Sveriges första bloggare.

Hej Tommy! Välkommen till inUse!
Tack! Det känns väldigt bra.

Vad ser du mest fram emot?
Att arbeta med ”maggrops-användbarhet”. Väldigt mycket av användbarhetsområdet handlar om ryggmärgen, om vad som går snabbast att göra, är lättast att förstå etc. Men det händer också något viktigt i själva mötet mellan användaren och det vi gör, som i hög grad präglas av hur det ser ut och hur det är formulerat. Visuell design och språk har stor betydelse för att öppna användarens sinne och ge henne lust att utforska och lära sig produkten. Om man är lagd åt kommunikationshållet skulle man kunna säga att mitt arbete kommer att handla mycket om användbarheten som en del av varumärket. Eller visceral design, om man föredrar att uttrycka sig i vetenskapliga termer.

Vilket kommer att bli ditt största bidrag till inUse tror du?
Jag har jobbat mycket med användbarhet och interaktionsdesign, men har en bakgrund som journalist och grafisk formgivare. Så det jag har med mig till bordet är språket och det visuella.

Vilket blir ditt första uppdrag på inUse?
Jag kommer att ansvara för interaktionsdesignen i ett projekt där vi tar fram ett intranät för 13 000 användare. Det är två stora verksamheter som vardera har en lång och egensinnig tradition som ska slås samman, och intranätet kommer att vara ett av verktygen för att bygga en gemensam kultur.

Till sist, vet du något om hur det går med din bok, Användbarhetsboken, som du håller på att lägga ut som blogg? Har intresset för boken ökat?
Intresset har varit enormt, och jag har fått många nya intressanta kontakter.

Vad gäller försäljningen så har jag bara siffrorna för direktförsäljningen via webbplatsen än så länge. I september såldes åtta gånger så många böcker som vanligt. Det är dock bara en mycket liten försäljningskanal, så man kan inte dra några säkra slutsatser om hur boken säljer, annat än att det inte ser ut att det skadat den att läggas ut gratis.

OK. Tack, och än en gång… Varmt välkommen!

Det går även att få en kartvy över var boende finns. Tjänsten fungerar bra, men har en del småunderliga egenskaper ur ett användbarhetsperspektiv.

De som reser verkar i stort sätt vara indelningsbara i två kategorier. Den första kategorin är de som planerar sitt resande långt i förväg, jämför alla tänkbara alternativ, vet precis vad de vill ha, och bokar i god tid. Den andra kategorin är ”opporturister”. Opporturisten planerar sällan något i förväg, utan när semesterveckan närmar sig börjar han eller hon att spana efter sista-minuten alternativ. Målsättningen är oftast att prova på något nytt, en upplevelse som bryter av mot vardagen, där åtminstone hälften av tjusningen ligger i att inte veta månader i förväg var man kommer att hamna.

Alla resesajter jag ramlat över har varit inriktade mot den första kategorin resande. Destination Gotland är bra för opporturisten i att man kan söka på alla områden och alla anläggningar, men jag måste specificera vilken typ av boende jag vill ha.

Men om jag vill hitta billigaste möjliga boende? Oavsett typ? Då måste jag göra nio separata sökningar och anteckna resultatet från varje. Och vad är egentligen skillnaden mellan ”boendestugor” och ”privata stugor” och ”stugby”?

Det roligaste med denna tjänst måste dock vara när sökalternativen presenteras. Efter att ha angett mina önskemål och klickat på ”Sök på tillgänglighet och pris” så får jag fram följande träfflista.

Bra saker: Att de upprepar önskemålen i sökningen (antal rum gäster, datumen det gäller), att totalt antal träffar, antal träffar på denna sida, samt antal sidor med träffar visas. Ytterligare ett plus för att kunna begränsa sökningen, d.v.s. att jobba vidare med detta sökresultat.

Men när sjutton är man intresserad av sorteringsordningen ”slumpmässig”? Som dessutom är ett valbart alternativ i en rullmeny! Och standardvalet för den menyn! Klickar man en sökträff i listan så kommer man till en ny sida med detaljer om just det boende. Där finns även en länk ”tillbaka” som fungerar på samma sätt som bakåtknappen i webbläsaren.

Klickar man sedan denna kommer man tillbaka till träfflistan, men eftersom denna är inställt på ”slumpmässig” sortering, har sorteringsordningen kastats om jämfört med tidigare och det blir hopplöst att känna igen något eller hitta det där andra alternativet som man också var intresserad av!

Ett fall av ”Hur tänkte de nu?”

/Martin Howard

Har mycket att göra med vad Jared Spool hävdade på IA Summit 08 ("Släng processen i väggen", inuseful 22 april) och som Donald Norman också framhållit (Don Norman om Apple och personor, inuseful 19 mars).

Rulla ner en bit så kommer diskussionen igång ordentligt med inlägg från Robert Hoekman Jr, Will Evans, Scott Berkun, Charles B. Kreitzberg, och J Ambrose Little. Några citat:

"User research is horribly unreliable, either because it’s done poorly, not done to a great enough extent, or focused on the wrong people.
User research, as it’s typically done, results in a set of persona descriptions, which are, well, less than useful as project deliverables.
Managers care about results. Numbers. They want to see progress, not fictitious character descriptions. They hired you to design, not write movie scripts."(Robert Hoekman Jr)

"It’s worth nothing noting that a near majority of breakthroughs in what we consider
good interface design were driven by people with none of the trainings or
backgrounds we obsess about here. They would almost all describe themselves
primarily as programmers, engineers or entrepreneurs." (Scott Berkun)

"I concede, heartily, that some of the most innovative, cool,
ground-breaking things that have come out in the last 10 years did not
use UCD by any stretch of the imagination. Maybe they went against
every tenant. (…) But at the end of the day – for every phenomenal success that
didn’t use UCD, let me show you 10, 50, 100, 1000 products that are
complete and utter disasters – that also didn’t use UCD." (Will Evans)

"Industry leaders who use UCD: Salesforce.com, Autodesk, Google,
Amazon.com. Cooper’s products, Adaptive Path’s clients and products, AA
Razorfish. Those firms I believe are examples of great design, and each
use some flavor of UCD, as far as I know." (Jeff White)

"UCD is a bit like democracy – it’s not perfect, but at least the chances of achieving a mediocre thing are increased, and avoiding disaster is made a bit harder." (Janne Kaasalainen)

En del (t ex Don Norman) menar att ACD, activity-centered design, är en bättre approach än UCD. Robert Hoekman adderar sin egen varant: ABCD – activity and behaviour centered design, i en tre-delad essä (Redefining User-centered design 1, 2, 3).

/ Jonas Söderström

Så … vad tycker ni?! Kommentera här, eller gå in på redesignbloggen och tyck till!

/Jon Karlsson och Isa Hardemo

Har du problem att se presentationen ovan kan du ladda ner hela presentationen istället (4,71 MB).

inUse senaste frukostseminarium handlade om hur man styr ett projekt mot uppsatta mål och hur man kan begränsa en kommuns webbplats till att rikta sig till 5 målgrupper.

Intresset för effektkstyrning bland kommuner och myndigheter är stort, och agil systemutveckling är hett. Seminariet var fullsatt.

Nästa frukostseminarium är 6 mars. Då pratar vi om utvärderingar som du kan göra i ditt projekt för att få en bättre produkt eller webbplats.

/Funda Denizhan

När man tar upp behovet av att intervjua ledningspersoner för första gången händer det inte sällan att att kontaktpersonen på uppdraget börjar skruva på sig. Hon förstår det logiska i att man behöver prata med den som är ytterst ansvarig för investeringen, men av någon anledning känns det ofta lite obehagligt.

Ibland måste man först ta sig förbi en massa byråkrati, särskilt om man arbetar i brittiska eller i tyska företagskulturer, där det är viktigare att rätt person ställer frågan, än att frågan blir rätt ställd. Lite som i den här Dilbert-strippen (klicka för att göra större):

Inte sällan har man också onödigt mycket respekt för personer i ledande ställning. När de inte är närvarande kan man förståss gärna skämta om deras tillkortakommanden, men så fort de är nära så verkar det som att alla i rummet tror att chefen har svaret på allt.

Så är det förståss inte. Chefer är också människor. Precis som andra uppskattar de ofta ett intellektuellt samtal om varför man t.ex. bör investera tio miljoner i ett nytt IT-system.

Eftersom de nästan aldrig fått frågan tidigare har de sällan något färdigt svar, men efter någon timmes resonerande brukar man kunna ringa in ungefär vilka förväntningar de har. Utöver att man själv fått bra material för att skapa grunden i sin effektkarta upplever ofta den som intervjuats att de fått en bättre bild av vad investeringen skall leda till.

För att få ett bra resultat är det viktigt att våga visa när man inte vet, eller inte förstår. Detta är lika viktigt oavsett om den man intervjuar är montör eller VD. Om man ger sken av att veta så berättar naturligtvis inte informanten mer än det nödvändigaste.

Även om detta låter självklart så är det uppenbart svårt.

Jag har sett så många exempel på intervjuer där den som intervjuat missat mängder av värdefulla resonemang bara för att hon varit fullt upptagen med att både med kropp och mun skicka signaler som visar att man förstått och hänger med. Även när det är uppenbart att personen i själva verket sitter på läktaren.

Så – när du intervjuar chefer och beslutsfattare – slappna av, visa när du inte förstår, och var inte rädd för att be om ett förtydligande. Resultatet blir mycket bättre, och bilden av dig som intervjuare kommer att förändras – från nervös posör till genuint intresserad.

/Johan Berndtsson