Han kom ju precis in på Polishögskolan. Jag ringer upp honom och han förklarar helt enkelt att det är något alla poliser får göra första veckan på Polishögskolan. En genomgång av riktlinjer som inte är bindande men som ändå är tydliga för dig som skall bli polis:

• Ändra ditt namn så att bara dina riktiga vänner kan hitta dig.
• Byt profilbild.
• Ta bort relationer som gäller förhållanden och familjer.
• Ta bort alla uppgifter och bilder på dina barn.
• Skapa grupper där du sorterar in dina närmaste vänner, ställ sedan in vad som skall synas i de olika grupperna. Helst ska inget synas publikt.
• Om du skall använda sociala medier ska du göra det genomtänkt.

För,

tänk dig att du som Polis i framtiden hamnar i ett fall där den åtalade letar upp all information som går att hitta om dig. Hot och trakasserier mot poliser är vanligt, och ju svårare det är att hitta dig på de sociala nätverken desto mer skyddad är du. Som polis vet du inte heller hur karriären utvecklas, om tio år kanske du hamnat i en position eller i ett arbete som kräver extra sekretess.

Jag undrar om det är fler utbildningar som redan första veckan tar upp hur yrkesrollen bör förhålla sig till sociala medier? Vi har ju tidigare hört om en sjuksköterska som lade upp operationsbilder, utan någon djupare eftertanke. Jag kan tänka mig att konsthögskolor ger helt andra råd till sina studenter, men frågan är om det görs i form av en lektion redan första veckan? Hör av dig med dina iakttagelser hur läroverken pratar om sociala medier idag.

1. En funktion som många användare uppskattar är en direktlänk längst ned i mailet där det är möjligt av klicka för att avsluta prenumerationen eller för att kalibrera utskicken. LinkedIn, Geocaching och Twitter har direktlänkar in till rätt flik för e-postnotifieringar. Sånt är bra.

2. Men så har vi Citrix Systems. Längst ned i nyhetsbrevet finns en länk där jag kan klicka för att avbeställa. Då kommer jag till en taffligt översatt (Google Translate?) sida. Jag skall fylla i min mailadress, den som jag kom ifrån, och trycka Submit. Men någon sådan knapp finns det inte. Och eftersom jag är lite uppmärksam så noterar jag att det kan ta upp till 15 dagar innan mitt ärende blir registrerat.

Vad ser du mest fram emot med att jobba här?

– Jag ser fram emot att arbeta med proffs som är experter på interaktiv design. Det är inspirerande att jobba med personer som är passionerande och glada att dela med sig av sin kunskap.

Vad tror du blir ditt största bidrag till inUse?

– Jag hoppas jag kan bidra till inUse design-portfölj på ett meningsfullt sätt. Det vore en prestation för oss på inUse att få erkännande för vår visuella design på samma sätt som för våra andra kärnkompetenser.

Vad gjorde du innan du började på inUse?

– Jag har arbetat som designer i olika miljöer de senaste 12 åren – från webbutvecklingsföretag till e-handelsavdelningen på ett multinationellt detaljhandelsföretag. Min professionella utbildning fokuserade på traditionell grafisk design, vilket hjälper mig i mitt arbete som designer för webben och andra interaktiva miljöer. 2008 startade jag mitt eget företag Relic Dwellers för att marknadsföra och sälja mina egna konstverk. Det är ett sätt för mig att få utlopp för mina icke-digitala kreativa idéer också.

Vad tycker du är bra design?

– Bra design förbättrar sättet som människor interagerar med sin omgivning. Oavsett om det är industri-, miljö-eller digitaldesign – bra design förbättrar ”användbarheten” i vardagen.

Det som förvirrar mig mest är pilnavigeringen. Istället för att använda pilar som indikerar den riktning som jag vill bläddra i menyn (höger eller vänster) har man använt sig av pilar som illustrerar rörelsen för hur man vänder blad en en fysisk meny. Resultatet blir att jag av någon anledning alltid trycker instinktivt på fel pil, ungefär samtidigt som jag kommer ihåg hur de fungerar.

Just imitationen av det fysiska lämpar sig ganska dåligt för webben när jag interagerar med en sida via en mus. Att jag kan ta tag i hörnet på en sida, för att sedan sakta vända blad och se vad som finns på andra sidan ger mig väldigt lite som användare. Mycket lull-lull och lite nytta. I ett touch-baserat grässnitt hade detta gjort sig bättre – iBooks för iPad gör det till exempel snyggt, men jag tror även där att det är lite av nyhetens behag. Jag minns exempelvis hur imponerad jag var av och fantastiskt jag tyckte att cover-flow var när den första iPhonen kom för snart 3,5 år sedan. Idag använder jag i princip aldrig cover-flow navigationen i min iPhone för att hitta musik. Jag använder listorna, för de är praktiska, enkla och ger det resultat jag vill ha på kortast tid.

Utseendet på hela menyn (klicka för större bild).

Useful informations, visar sig innehålla vägbeskrivning, adresser, telefonnummer och annat användbart. Men inga öppettider.

– Kulan är ett samverkansprojekt som vi inledde för ett och ett halvt år sedan tillsammans med utbildningsförvaltningen – men är nu även en webbplats.

– I Stockholms stad har vi en vision och ett mål att alla barn och unga ska få tillgång till kulturupplevelser och till eget skapande och det gör vi enklast i skolan.

Hur hoppas ni att sajten ska användas?

– Vi hoppas att sajten ska bli den man talar om när det gäller kultur och skola. Vill man som kulturaktör nå ut i skolan så måste man vara i Kulan, och samma sak, vill man som lärare eller rektor nå kulturlivet är det där man ska vara.

– Webben är det som ska utveckla det här samarbetet. Där man också kan ställa djupare frågor, till exempel varför ska vi ha kultur i skolan, vad är estetiska läroprocesser. Det är inte bara ett utbud man hittar där, utan vi försöker också utveckla olika frågor inom kultur i skolan.

Hur utvecklade ni sajten?

– Det viktigaste var att vi gjorde en effektkartläggning. Och det är vi otroligt glada för i dag. För att identifiera huvudmålgrupperna och vilka de behov hade. För det svåra här är att vi måste kommunicera med två helt olika världar. Det var jätteviktigt då att veta vad behövde varje enskild användare och vad skulle vi då också välja bort i första skedet. För vi hade ju inte hur stor budget som helst. Så det var viktigt att veta vad vi kunde göra i Fas 1 utifrån budgeten.

Vad lärde ni er av målgruppsanalyserna?

– Jag tror att vi till exempel fick syn på att det fanns olika sorters lärare. Några ville gå in på en sådan här sajt för att de styrs av ett tema i sin undervisning och andra var där för att de är allätare och vill ha kultur för att eleverna ska utvecklas.

Vad är era erfarenheter av utvecklingsarbetet?

– Jag var väldigt imponerad över den här metoden med att göra en effektkartläggning. För den tillgodoser verkligen kundens behov. Hade vi inte gjort kartläggningen hade vi troligen byggt något som sedan inte gick att ändra.

• Kulan

Föreläsningarna var blandade och flera gånger var det intressanta saker på två eller rentav alla tre scenerna. Så till nästa år önskar jag bara en intressant talare åt gången eller att man spelar in allt och lägger ut i efterhand. Det sista kanske är bästa lösningen. På live-sidan finns det några föreläsningar man kan streama. Hoppas de görs tillgängliga för nedladdning också.

Vad fångade då mitt teknikintresse mest?

Dag 1

Bruce Lawson från Opera pratade om HTML5
Bruce tog upp flera bra saker som HTML5-standarden innehåller. Bland annat kan man tala om för ett input-fält vilken typ av fält det ska vara: ”required” för att användaren måste skriva in något eller ”date” för att få en datumväljare. Man kan också sätta variabler mellan vilka datum man kan välja. Till exempel kan man göra ett födelsedagsfält som bara innehåller datum från i dag och 100 år bakåt i tiden. Givetvis måste man validera på servern vad användaren har fyllt i men det blir lättare för användaren att fylla i fälten rätt från början. Videotaggen gör det enklare att embedda video på en sida och den vill jag testa att göra något med.

Peter Lubbers pratade om HTML5 Web Sockets, Web Workers, and Geolocation Unleashed
Ända sedan vi fick iPads på inUse har jag velat göra något med geolocations och kartor. Google Maps har ju en restriktion så att man inte kan uppdatera en waypoint i realtid. Troligen eftersom det skulle krävas väldigt mycket serverkapacitet. En tanke jag har med geolocation är att på inUse kontaktsida borde vi visa en inbäddad karta där besökaren ser hur han eller hon hittar till våra kontor. Det borde bli standard på alla inbjudningar i framtiden.

Websockets kan användas för tvåvägskommunikation mellan en webbsida och en webbläsare. Fördelen om man jämför med AJAX är tvåvägskommunikationen och att man skapar en anslutning för den kommunikationen, många AJAX-lösningar har två anslutningar, en upp och en ner.

Adam Skogman om Introduction to NoSQL: the new generation of agile, scalable, high-performance databases
NoSQL är ju ett nytt coolt buzzword. Här fick jag en introduktion till vad NoSQL innebär och vad de olika NoSQL databaserna är bra på för uppgift. Adam Skogman tyckte att man skulle välja rätt verktyg för jobbet och NoSQL-databaser har ibland bara som namnet antyder att dom inte är sql-databaser gemensamt.

Adam Skogman om Designing for NoSQL Databases: A case study to get you started.
Att gå från en SQL-databas till en NoSQL kan vara rätt bökigt om man inte har förståelse för de olika NoSQL-databaserna och deras olika för- och nackdelar. Ett sätt att testa NoSQL kan vara att köra det på en viss del av sajten, till exempel för saker som behöver realtidsuppdateringar. Soundcloud berättade senare att de använder Cassandra till deras ”live stream”.

Per Åström från TV4 – 10 things the cloud has taught us
TV4 har gått från ett cms som hade koll på allting till att använda flera olika lösningar. Bloggarna använder WordPress. Polldaddy används till enkäter och Google Calendar läser de in via RSS eller iCal och visar kommande händelser. Man använder även Ruby-plattformen Heroku som tar den stora smällen klockan 21.01 när alla Idolbesökare ska in på siten. TV4 slipper ha egna monsterservrar och betalar bara för den kapacitet de behöver för stunden. Man kan köpa till addons som Memcache och MongoDB. Den här föreläsningen var verkligen intressant och jag hoppas att våra internprojekt någon gång blir så stora att vi måste tänka på det här.

Dagen avslutades med Ultimate Battle: HTML5 vs. Flash vs. Silverlight
En deltagare från respektive Adobe och Microsoft mötte HTML5-förespråkaren Bruce Lawson. Här tycke jag nästan synd om Danwei Tran från Microsoft som skulle förespråka Silverlight. Adobe har ju en strid med HTML5 (och Apple), men Silverlight är det inte många som bryr sig om. Eftersom jag tycker att öppen kod och öppna standarder är bra är HTML5 mitt val om jag får välja. Någon ”Ultimate Battle” blev det aldrig. Danwei Tran satt mest tyst. Adobe försökte påminna alla om att Flash visst är bra och att HTML5:s video inte stödjer DRM. Bruce sa då att han inte tyckte att DRM var så mycket att eftersträva men samtidigt att han inte levde på media som kan tänkas behöva det. Jag kan tänka mig att sidor som lever på strömmande musik eller film behöver en teknik som har stöd för DRM och då kan Flash eller Silverlight vara vettigt att använda.

Dag 2

Eric Evans – What makes Cassandra tick
Här var det en bra genomgång av hur Cassandra fungerar. Cassandra är mycket bra på att lagra stora datamängder. En av de största Cassandra databaserna lagrar över 100TB data på 150 maskiner. Jag tycker det är kul att få lära sig lite om ny spännande teknik men jag tror inte jag kommer att ha någon som helst användning av en sådan avancerad databas som Cassandra.

Eric Wahlforss från SoundCloud – Rockin’ API. How to get 3rd party developers to use and promote your services
Använd dina egna API:er. Ha någon form av versionshantering och visa hur och vad man kan göra med just dina API:er. Att betala utvecklare för att använda API:er är ingen bra lösning i längden.

Thord Daniel Hedengren – WordPress beyond the blog
När man tänker på WordPress tänker man oftast blogg. Men det går att använda WordPress som publiceringssystem till stora sajer. Wired, TED och Flickr kör alla WordPress. Så enligt Thord är det inget problem att använda WordPress för sajter med många besökare. Thord är också med och anordnar ett WordCamp i Stockholm den 22–23 oktober. Wordcamp är en samling för WordPress-nördar som jag ska försöka åka på.

Lokalerna finns i centrala Göteborg och dit kan ungdomarna komma för att få guidning eller besöka events. Projektet satsar också på att finnas digitalt och har byggt en webbcommunity som ska fungera som en mötesplats för ungdomar, företag och organisationer som jobbar med ungdomars framtid.

inUse har varit med och tagit fram projektets webbcommunity – hela vägen från idé till utveckling och driftsättning/förvaltning. Vi har bland annat gjort effektkartläggning, målgruppsanalys, interaktionsdesign, grafisk design och gränssnittsutveckling. Nu när webbplatsen är lanserad på riktigt, ställde vi några frågor till Carina Ovesson, som är projektledaren för webbplatsen.

Hej Carina! Du är projektledare för uppgoteborg.se som smyglanserades innan sommaren och nu har lanserats ”på riktigt” med reklam på spårvagnar och i Spotify. En klassisk fråga – hur känns det?

– Det känns fantastiskt roligt och det ska bli spännande att se hur mottagandet blir. Vi har redan märkt en stor effekt av kampanjen och medlemsantalet ökar varje dag.

Det finns många initiativ som riktar sig till unga arbetsökande i dag. På vilket sätt skiljer sig Upp! från dem?

– Upp! bygger på frivillighet. De ungdomar som kommer till oss är engagerade i sin framtid och vill kliva vidare i sina liv. Vi har ett brett fokus och guidar ungdomar mot studier, arbete och entreprenörskap. Det unika med Upp! är att det är utvecklat tillsammans med ungdomarna och vår ambition är att låta projektet växa utifrån deras behov.

Webbplatsen är en stor satsning för er. Vad förväntar du dig av den?

– Webbplatsen ska ge vägledning, inspiration och tips i ungdomars väg mot sina mål. Förhoppningen är också att sajten ska användas för nätverkande och för att hitta personer med samma intressen och drivkrafter. Vi vill också bjuda in organisationer och företag så att webbplatsen blir en mötesplats för allt som har med ungdomars framtid att göra.

Man kan logga in med sitt Facebookkonto, chatta med guider via Google Talk och allt ert videomaterial publiceras på Youtube – finns det en tanke med att blanda in andra sajter i sajten?

– Vår utmaning är att göra webbplatsen så attraktiv att ungdomarna vill vara där. Det är viktigt att vi finns där ungdomarna finns, och att det är enkelt att bli medlem. Genom att integrera andra sociala medier försöker vi uppmuntra till att dela med sig av sajtens innehåll till andra.

Webbplatsen bygger på den öppna plattformen Django, varför?

– En förutsättning för att vi ska lyckas är att lyssna på vår målgrupp och möta deras behov. Det kräver en flexibel plattform som Django, som inte har färdigbyggda komponenter utan som kan anpassas utifrån behov. Fördelen med en öppen plattform är också att vi kan dela med oss till andra liknande verksamheter.

Slutligen, vad vill du att webbplatsen ska ha bidragit med när du tittar tillbaka om ett år?

– Göteborgs ungdomar ska känna att den varit värdefull och meningsfull in sin väg mot sina livsmål.

Vad kan vi göra på Liseberg?
Webbplatsen hälsar dig med en vägg av olika puff-bilder: här finns massor med skoj att göra! – Men vad..? På många av puffarna måste vi föra musen över för att förstå vad bilden handlar om. Det tar tid att gå att igenom alla och precis när vi är redo att klicka på “Teatermeny”, laddas sidan om och det kommer upp helt nya puffar. Vi får snällt vänta tills puffen dyker upp igen. När “Teatermeny” dyker upp på nytt får vi klicka oss igenom två sidor innan vi får reda på vad teatermenyn innehåller. Känns onödigt.

Nåja, vi tittar vidare på attraktionerna det är ju ändå det viktigaste. Vi är tillbaka på startsidan och klickar på ”Nöjesparken” i menyn. En karta över området full med rosa prickar laddas. Klickar vi på en prick så zoomar kartan in, men pricken blir inte markerad. Sen börjar kartan panorera av sig själv och vi är helt plötsligt i ett grönt hörn utan några karuseller alls. Vi börjar om och hittar en del skojiga saker vi vill prova. Vi sparar undan dem som favoriter, men vi vet inte riktigt hur vi ska ha användning av det när vi väl är på Liseberg?

Var kan vi äta?
Vi har hört av grannarna att Tyrolen ska vara mysigt. Vi tittar under “Mat & dryck”, hittar Tyrolens terrass och klickar på den. Nu kommer vi till en samlingssida med alla barer och får klickar igen för att komma till Tyrolens sida. Vi undrar var det ligger och letar efter en karta, men hittar ingen. Nåja, vi får väl fråga nån när vi kommer dit. Vi går vidare till “Boka bord” för att snabbt kunna reservera en plats på uteserveringen. Då öppnas ett tomt mail. Nä, det var inte vad vi tänkt oss. Vi vill boka direkt och inte vänta på att få ett mailsvar.

Var kan vi bo?
Vi vill bo på ett trevligt hotell som ligger nära Liseberg. Vi går in på “Hotell” och börjar jämföra. Alla ser fina ut men de beskriver läget på olika sätt. En ligger “mitt i stan”, en annan “ett stenkast från operan”. Vi känner inte till operan och vet inte om “Mitt i stan” betyder nära till Liseberg. Bara ett hotell visar läget på en karta.

Efter en del letande hittar vi ett hotell som allra längst ner på sidan beskriver hur man tar sig till Liseberg och hur långt tid det tar. Vi vet inte vad hotellet kostar, men vi är så trötta nu att vi tar den och hoppas att det inte kostar skjortan. Vi börjar boka i flera steg och inte förrän köpet nästan är klart får vi veta priset.

Öppettider?
Nu vill vi kolla hur länge det är öppet nästa helg och går in på ”Öppettider”.
Här ser vi en almanacka över hela året men det går knappt att läsa vad som står.
Vi testar om man får mer info när man för musen över, som på övriga sidor på webbplatsen. Men inget händer. Istället finns en uppmaning att ladda ner öppettiderna i en pdf. Är verkligen öppettiderna så komplicerade att man måste ladda ner en hel pdf?

Hur kommer vi dit?
Eftersom vi inte är från stan så vill vi kolla hur man kommer till Liseberg. Det tar
3 klick för oss att komma till rätt sida med långa laddningstider emellan. Här finns en sida med en mindre kartbild. Vi ser inte några större vägar eller avfarter vi känner igen så vi zoomar ut. Vi skriver sen ut kartan, men markeringen för Liseberg följer inte med. En bugg kanske? Men varför är kartan så liten, bara en fjärdedel av mitt A4?

Så – 5 tips till Liseberg:

1. Mer pang på rödbetan
Under ett besök på liseberg.se hamnar man ofta på olika mellansidor med korta och rätt onödiga texter. Man får klicka igen för att komma till värdefull information. Ta bort onödiga mellansidor som egentligen inte hjälper besökaren att komma vidare i sin uppgift.

På andra ställen klickar man på ett specifikt område och kommer till en samlingssida med alla områden. Man får klicka ytterligare en gång för att komma dit man tänkt. Länka direkt till den specifika sidan istället.

2. En bild säger sällan allt
På många sidor används bara bilder och först när man för musen över syns texten. Det är tidskrävande att gå igenom alla bilder eller rosa punkter för att förstå innehållet. Visa texten direkt istället.

3. Mer konsekvent innehåll
När besökaren ska jämföra saker som exempelvis boende. Är det viktigt att informationen om varje boende presenteras lika. Annars är det jättesvårt för besökaren att komma vidare i sitt beslut och hon väljer kanske en annan hotellkedja.

4. Kunna boka online
På webbplatsen kan man boka hotell online men varför kan man inte boka bord? Att låta ärenden gå via mail kräver mer personal och risken finns att man förlora kunder.

5. Bättre karttänk
Kartan är svår att använda idag. Den markerar inte var man klickat och bilden panorerar utan att besökaren gjort ett aktivt val. Byt ut de rosa punkterna på kartan till betydande och direkt information, markera var man klickat och ta bort panoreringen.

Skapa ett bättre helhetstänk kring hur och var kartor används. Visa var attraktioner, restauranger och hotell ligger på ett tydligt och genomgående sätt. Låt besökaren kunna se sina tillagda “Favoriter” på Lisebergskartan och ge dem sedan möjligheten att skriva ut hela kalaset.

Sammanfattningsvis skulle vi önska att Liseberg gjorde det enklare för besökaren att få den rätta känslan för Liseberg via sajten. Utan en massa omvägar via mellansidor och ingresser. Det ska kännas lika enkelt och rättfram som själva Lisebersgupplevelsen: man får syn på något som verkar spännande och går dit.

Ett ypperligt exempel på hur fort någonting kan bli inaktuellt och irrelevant om man inte uppdaterar det.

Tittar man på hur SAS agerar i de sociala medierna så ser man på deras Twittersida att det bara finns en massa erbjudande om rabatter. Däremot har SAS jobbat bra med sin Facebooksida, där de är snabba på att svara kunder som har problem – bra jobbat säger jag, men varför länkar man inte till Facebooksidan från www.sas.se? Till vänster nedan kan ni se SAS hemsida och till höger ett snabbt ihopsatt förslag på hur de kunde gjort informationen lite tydligare.

Tack till Jonas som pratade med Eva från NYC, där han sitter just nu strandad och inväntar transport hemåt.