Ifrågasätt frågan

Albert Einstein sa att om han får en timme på sig att lösa ett problem, brukar han spendera 55 med frågan och 5 minuter med lösningen. Som exempel kunde Steve Jobs ha börjat med frågan ”Hur kan vi konkurrera med den mest populära MP3-spelaren på marknaden?” men skalade i stället upp frågan till ”Hur revolutionerar vi musikindustrin?”.

Använd ditt nätverk

Innovatörer är bra på att skapa nätverk som spänner över flera domäner. Förmodligen för att innovatörer är nyfikna av naturen och hela tiden vill ta reda på hur saker och ting fungerar. Att prata om problem med människor som är tillräckligt nära det du gör för att förstå vad du pratar om, men inte så nära att de förstår begränsningarna, öppnar ofta upp för helt nya tankar.

Anta alltid att det finns en lösning

Om man antar att det alltid finns en lösning på ett problem, betyder det att man bara behöver hitta den där sista pusselbiten som löser ett problem. Mark menar att detta är ett viktigt mindset som öppnar upp för att försöka hitta personen, frågan eller tanken som är nyckeln till att lösa problemet.

Sluta brainstorma – börja solostorma

Brainstorming är en mindre effektivt metod för att lösa problem än att låta samma grupp människor jobba på ett problem enskilt. Detta är något som har visats i 18 av de 22 studier som har testat hur effektivt brainstorming är.

Brainstorming är fortfarande ett bra verktyg om man är ute efter förankring och samsyn kring något. Men om man vill göra kick-ass produkter är det bättre att hitta en liten grupp människor med olika expertområden och boka tid i deras kalendrar då de enskilt ska tänka på ett visst problem. När detta är gjort samlar man dom i ett möte där varje person presenterar sina tankar och, till skillnad från brainstorming, låter övriga deltagare kritisera tankarna samt öppna upp för argumentation. Flera studier visar att solostorming är minst dubbelt så effektivt som brainstorming.

Att misslyckas snabbt = att lära sig

En av vår främsta rädsla är att misslyckas, men det är skillnad på misslyckande och misslyckande. Att misslyckas sakta kan vara ödesdigert, men att misslyckas snabbt betyder att man testar olika saker, utvärderar, lär sig och sedan testar igen. Hastighet är en viktig parameter för innovation.

Magic, Emotion & Meaning

Mark Randall avslutar med att sammanfatta sin syn på vilka komponenter som krävs för att skapa riktigt bra och innovativa produkter och tjänster:

• Att skapa en känsla av magi för den som använder produkten. Som exempel nämner han ”Content aware fill” i Photoshop.
• Att hitta en känsla som sammanfattar vad produkten är och styra utvecklingen av produkten mot den känslan. Känslan sitter ofta i magen och kan vara svår att uttrycka, men man ska lita på den och använd den när beslut ska fattas.
• Om de som jobbar med produkten inte känner att det de gör är meningsfullt kommer de aldrig att nå sin fulla potential, så se till att både du och ditt team känner att de är på rätt plats och jobbar med rätt sak.

Efter massor av olika frågor att ta ställning till så är projektet Skuggrix nu över.

En av initiativtagarna till Skuggrix var Johan Berndtsson från inUse.  Vi tog en pratstund och diskuterade detta e-demokrati-verktyg.

-  Med Skuggrix kunde vi visa ett intressant exempel på vad som går att göra med öppen myndighetsdata. Varje dag kördes ett script som hämtade aktuella frågor från Riksdagens webbplats. Användarna kunde sedan rösta i dessa frågor och därefter presenterades resultatet.

- Det gick att jämföra politikernas röster med vad användarna på Skuggrix röstade i samma frågor, säger Johan Berndtsson

Efter många av omröstningar och efter mängder av jämförelser så är projektet med Skuggrix nu över.

Vad är du mest nöjd med kring projektet Skuggrix?

-  Att vi kunde bidra med funderingar kring e-demokrati, och även väcka några frågor kring hur det ser ut i det politiska rummet, exempelvis vad det är för frågor som våra förtroendevalda röstar i.

Hur presenterades resultatet i frågorna?

-  I alla frågor som vi lade ut på Skuggrix så publicerade vi resultatet så att det enkelt gick att jämföra hur politikerna hade röstat och hur Skuggrix användare  röstat.

Vad har du lärt dig från Skuggrix?

- Faktiskt en hel del om hur omröstningar i Riksdagen fungerar och hur frågorna kan se ut. Ofta röstar man i fler än en fråga samtidigt, och då är det svårt att ta ställning. Det är väldigt sällan det är raka frågor som exempelvis ”Ja eller Nej till kärnkraft”.

- Det är mer komplicerat än så, och ibland kan det vara svårt att ta ställning. Frågorna är ofta väldigt komplexa.

Varför lägger ni ner Skuggrix?

 - Det är en fråga om både tid och pengar. Vi känner att vi skulle behöva göra om en hel del saker och där saknar vi tid och även pengar som kan motivera detta.

Hur skulle ni vilja att Skuggrix såg ut i framtiden?

-  Framförallt skulle vi behöva presentera frågorna på sidan på ett annat sätt. Som jag beskrev innan är det ofta komplexa frågor som politikerna röstar i och då behöver dessa frågor, presenteras mer tydligt. Det är något som jag hoppas vi kan få tid med i framtiden, då kan mycket väl Skuggrix återvända.

- Jag skulle älska att få göra något liknande tillsammans med någon som delar vårt intresse för demokratifrågor och öppenhet, avslutar Johan Berndtsson.

Det är inte en evighet till nästa val och Johan påpekar också att det skulle vara häftigt att göra en Skuggrix i valtider då valfrågorna i så fall kunde få en tydlig opinion. Det skulle då även gå att knyta Skuggrix till att göra partipolitiska jämförelser.

Skuggrix.se var ett projekt som drevs av Hanna Johansson och Johan Berndtsson på inUse, och som utvecklades av fem studenter från det Kognitionsvetenskapliga programmet vid Linköpings universitet. Anna Holmquist, Björn Larsson, Sara Berglund, Mattias Östergren, Henrik Eneroth. Skuggrix.se var naturligtvis partipolitiskt obundet.

Boulton driver en designstudio i Wales och arbetar med kunder som ESPN, Warner Bros, BBC och Drupal. Boulton har även skrivit böcker och driver Five Simple Steps som publicerar praktiska böcker för människor som arbetar med webben. Men hans samtal handlade inte enbart om att misslyckas, utan även om design och designkritik.

”When something is so close to perfection, the cracks are more obvious.”

Spendera inte evigheter på pixelperfekta mockups, utan använd snabba, grova skisser på papper för att kommunicera riktningen av designen. Du får ärligare kritik om det syns att du inte lagt ned mängder av tid och energi i dina skisser. Du kommer också ha lättare att hantera kritiken eftersom det är lätt att fästa sig vid sitt arbete om du lagt ned blod, svett och tårar i det. Ta inte designkritik som en personlig förolämpning. Använd den för att bli bättre.

”Think of prototypes & sketches as aboriginal cave paintings. They’re records of conversation more than a pretty thing.”

Arbeta MED kunderna, inte ÅT kunderna. Fakturera dina kunder efter värde som du levererar och inte efter tid/timmar du lägger ned, men framför allt: göm dig inte från kunderna – ta veckosamtalet trots du kanske inte levererat. Om du ringer och förklarar kunden kommer att förstå, vi är alla människor.

Han avslutade sitt samtal med: Gör misstag. Bli bättre.

”I hate the iPads back button with the heat of a million suns.”

Orden kommer från Josh Clark vars session handlade om ”Designing for touch”. Knappar är ett hack i en touchmiljö tycker Josh och hävdade att ”gestures” är motsvarigheten till tangentbordets kortkommandon. Bra touchdesign är när du interagerar med innehållet istället för med ett gränssnitt och att interaktionen bör använda sig av sådant som vi redan känner igen.

”User interfaces come with expectations. An app which looks like a book has an expectation to be able to flip pages.”

Ett exempel var Apples design av kalender-appen på iPaden. Den är designad som en bok men innan iOS 5 kunde du inte bläddra mellan dagar och veckor genom att svajpa för att bläddra till nästa sida i boken, något som känns naturligt. I stället användes två små knappar och en slider i nederkant för navigation.

Josh Clark gav oss alla en hemläxa: Spela mer tv-spel! Ingen läser en manual och Josh pratade om hur tv-spel väldigt ofta enkelt och pedagogiskt lär ut hur spelet fungerar. Något som enkelt kan appliceras på appdesign och webbdesign:

1. Coaching. Lär användaren med enkla medel, tips, om hur han/hon kan använda sig av sajten/appen.
2. Leveling up. När appen/sajten märker att användaren använder den på rätt sätt, sluta med tipsen och coachningen.
3. Power ups. Beröm och ge power users genvägar till sajten/appen.

Avslutande ord: Se hur småbarn interagerar. De är dina bästa beta-testare. De är inte förstörda av att ha använt en dator i 30 år.

En av hans principer är bland annat att du bör bry dig, ibland kanske till och med vara besatt, av de verktyg du använder. Dawes är en stor penn-nörd och anser att bryr du dig om dina verktyg så kommer du att bry dig mera om det arbete du gör med dessa verktyg.

”Life is too short to own an ugly pencil.”

”Innovation” kom upp och enligt Dawes används det ordet i stället för vad design och idéer oftast är – iteration. Instagram var knappast innovativt när det kom; fotodelningstjänster fanns det gott om när Instagram lanserades. Instagram var snarare en iteration av existerande idéer.

”From the most mundane you can create beautiful things.”

Brendan fortsatte med att tala om vikten att göra och göra igen, att alltid skapa för att någon gång då och då kommer något fantastiskt komma ut av det hela.

”Data by itself is not enough, data needs poetry. You need people who love this stuff.”

Att bry sig, passionerat, om det du skapar är en nyckel. Dawes personliga designmotto är: I make for me. Utgå alltid från dig själv och hans keynote avlutades med ett citat från modellen, skådespelerskan och idrottaren Aimee Mullin:

”Own what it is that makes you different.”

Mullins föddes utan vadben och fick båda benen amputerade nedanför knäna vid ett års ålder. Vid Paralympiska sommarspelen 1996 i Atlanta satte hon paralympiskt rekord på 100 meter och i längdhopp.

Det visade sig att dagen hade börjat med det tal som var bäst och mest inspirerande. I övrigt pratade Joe Leech om UX i HTML, vilket mest handlade om formulär och då många exempel på dålig UX i komplexa formulär. Intressant och Joe fyllde mycket av sin presentation med humor. James Fenton pratade om ”art direction vs. the web” och hur varumärkes riktlinjer kan utvecklas och bli mer dynamiska med några praktiska verktyg/tips.

”Incubation – giving your mind a rest.”

Stephanie Troeth pratade om ”Inform to inspire” om hur kroppen reagerar på idéer, hur du arbetar vidare med dessa idéer att framför allt vikten att låta idéerna vila.

Jon Tan, medgrundare av Fontdeck, avhandlade webbtypografi i sin session. Han nämnde en studie om att väl satt typografi inte förbättrar läshastigheten eller förståelsen av en text. Samma studie kunde dock klargöra att väl satt typografi i stället skapar ett gott humör hos läsaren.

Intressanta sessioner under hela dagen, vissa roligare än andra tack vare karismatiska talare. Jag tar med mig inspirationen från Dawes inledande keynote (måste köpa en Makerbot omedelbart!) och att typografi är vackert (men svårt).

Första delen av dagen ägnades åt en föreläsning där Steve pratade om de olika delarna i processen att arbeta i ett Repsonsive-projekt. Processen baserad på Yellow Pencils sätt att arbeta. I ett projekt, stort som smått, delar de upp processen i fyra delar, de fyra D:na. Discovery, Design, Development och Deployment.

Dessa fyra D:n knyts ihop och formar deras Responsive Design Process. De är helt öppna med deras process och den återfinns på responsiveprocess.com. Samtidigt sa Steve Fisher att det ännu inte finns någon magisk korrekt metod för att ta fram responsive design. Branschen testar sig fortfarande fram.

I stället för att få verktyg eller förslag på ”så här ska du arbeta” så pratades det väldigt mycket om innehållsstrategi.

Allting beror på projektet men att man alltid bör utgå från ”it’s all about the content”, fokusera på varför och ha välstrukturerat innehåll. Steve Fisher är en stor förespråkare för ”progressive enhancement” och att du alltid, alltid, ska utgå från ”small screen, low bandwith”.

Andra delen av dagen fick vi en praktisk uppgift: att göra om en kanadensisk myndighets sajt. Vi delades in i grupper och diskuterade den nuvarande sajten, vad som fungerar, vad som inte fungerar, skapade personas och hade heta diskussioner om sajtens innehåll. Efter att vi strukturerat innehållet startade övningar kring att skissa upp sajten och att alltid börja i mobilläge.

En process som både jag och min kollega Matylda är vana vid från vårt arbete på inUse. Men det var intressant att diskutera processen med både likasinnade och ”nybörjare”. responsiveprocess.com är en bra resurs och ett finfint ställe att börja på när du ska skapa responsive design.

Från början kallade man sajten för ”Airbed & breakfast” och det hela startade som en konsekvens av att Joe och hans kompis höll på att förlora sin lägenheten, när de inte kunde skrapa ihop pengar till hyran.

När de fick veta att en stor konferens som skulle hållas i San Fransisco hade gjort att alla hotellrum i hela stan var uppbokade, såg de sin chans att tjäna lite pengar genom att hyra ut en luftmadrassäng i vardagsrummet och samtidigt bjuda på frukost.

På två dagar formade de konceptet och byggde den första versionen av sajten. På tredje dagen hade de redan fått uppmärksamhet i medierna.

De hyrde förstås ut sin sängplats och klarade hyran. När sedan de som hyrde sängplatsen frågade om man kunde bo på andra ”airbed & breakfast” i andra städer, insåg de att de var något på spåren. De byggde vidare på sajten och testade sedan konceptet igen när det var dags för den stora konferensen SXSW i Texas.

I dag används sajten inte bara när alla hotellrum är uppbokade i en stad, utan för många är Airbnb ett bättre alternativ till vanliga hotell. På The Next Web delade Joe Gebbia med sig av några av lärdomarna från resan med Airbnb. Här är några av dem:

1. Lös ett uppenbart problem med liten insats
   Genom att lösa ett i tiden närliggande och tydligt problem och genom att vara snabbfotad kan man enkelt testa en idé utan större insats och snabbt se effekten. Om ingen hade velat hyra sängplatsen hade man vetat att idén förmodligen var kass. 2–3 dagars jobb är inte heller någon större investering, så länge man har kompetensen i den egna gruppen.
2. Börja smått och utveckla
   Börja bara med det absolut minsta som krävs av tjänsten för att den ska fungera i stället för att lägga tid på att ta fram omfattande plan och en strategi. Prata sedan med användare och använd också tjänsten själv för att sakta vidareutveckla den. Joe Gebbia ger också rådet att våga göra saker som kanske inte är lätt att skala upp – ”When you have 25 users, design for 25 not for 25 000”.
3. Lös problem när de väl uppstår
   När Airbnb-gänget inte lyckades få investerare intresserade av att skjuta till de pengar som krävdes för att vidareutveckla tjänsten, tog man saken i egna händer. Lagom till presidentvalet tog man fram två sorters frukostflingor i begränsad upplaga, ”Obama O’s” och ”Captain McCains” och sålde dessa för 30 dollar styck. Förutom att de lyckades dra in 15 000 dollar, fick de också uppmärksamhet från nyhetsmedier i hela världen.
4. Gör det möjligt för användarna att vara kreativa i hur tjänsten används
   Låt användarna avgöra hur tjänsten ska fungera i stället för att själv tänka igenom allt. På det sättet kommer innovativa saker uppstå som man aldrig kan förutse. I dag kan man genom tjänsten hyra allt från träkojor till pampiga slott och hela öar. Man kan till och med hyra en hel by i Österrike för nästa konferens. En användare hyrde ut sin tältplats längst fram i kön till en Apple Store dagen innan den nya Iphonen släpptes för att finansiera sitt eget köp.
5. Hitta de som verkligen gillar det ni gör
   100 som verkligen gillar det ni gör är mycket mer kraftfullt än en miljon som har tryckt like på Facebook. Det är dessa 100 man ska lyssna på och vars entusiasm man vill ska hålla i sig. De kommer att komma med superbra idéer och också fungera som levande reklampelare.

Se hela Joe Gebbias framförande här.

Tanken är så klart att man skall spara in på personalkostnader genom att ersätta damen i luckan med ett system.

Vårdcentraler, tandvårdsmottagningar och kommunala inrättningar är från början designade för att leda besökaren rakt mot damen i luckan, men av någon anledning så förbises behovet av att designa ett bra flöde när man nu inför denna typ av självservicesystem.

Den nya ”damen” hamnar istället i ett hörn, och måste i det här fallet slåss om besökarens uppmärksamhet på samma villkor som en brandpost, ett element och tre undanställda pallar.

Resultatet blir så klart att Marcus (som tog bilden, och så gott som alla andra besökare) klampar rakt in, hugger närmaste person i vit rock, och berättar att man har kommit – bara för att sedan ledas till pekskärmen där han lite skamset får skriva in sig.

På kort sikt uteblir den tänkta besparingen därmed sannolikt totalt. På ett par års sikt får man förmodligen ut något litet, tack vare att vi människor har god förmåga att lära oss med tiden. Men det är förmodligen få personer som besöker dessa inrättningar så frekvent att de faktiskt kommer ihåg var man gömt pekskärmen.

Så. Om du är delaktig i denna typ av effektiviseringsprojekt – tänk på att också digitala tuvor ofta välter stora lass.

 
Disney Research har tagit fram en ny typ av touch-sensor som kan göra nästan allt till en yta som man kan interagera med.

I videoklippet finns flera exempel på hur deras teknik kan utöka befintlig touch-teknik och helt nya sätt att interagera med fysiska föremål t.o.m din egen kropp (Disney har naturligtvis utelämnat exempel på att röra andra ).

Känsliga personer uppmanas att hoppa över 2:50 – 3:10 ”Food training”, vilket mest för tankarna till gammla behavioristiska uppfostringsmetoder.

Vad skulle du vilja göra med denna teknik?
Själv ser jag fram emot att kunna få igång familjens svårstartade Fiat Multipla genom att klappa den snällt på instrumentpanelen (alternativt att bilen fattar att den ligger risigt till när jag i frustration står näven i ratten)

Vi hade med oss våra life size personas från vårt jobb med reseguiden.se, och ville gärna prata om vikten av att ha riktigt bra koll på användarna för att göra riktigt bra webbplatser och IT-system. Om du lyckas förstå vilka olika typer av användare som t.ex. besöker din webbplats, och vilka mål och drivkrafter de har, så blir det oändligt mycket lättare att prioritera de målgrupper som är viktigast för att du skall nå dina mål med webbplatsen. Det blir också möjligt att designa en användarupplevelse som gör att betydligt fler användare använder din webbplats på det sätt som du vill.

Utöver exemplen från Reseguiden berättade vi också om hur vi hjälpt till att designa om Hemnet, och hur vi arbetade med effektkartläggning och målgruppsanalys i arbetet med Systembolagets webbplats.

I vår monter hade vi även en tävling. De som tävlade svarade på tre frågor om målgruppsanalys och personor, och gissade på hur många pennor som fanns i en stor glasburk. Tävlingsdeltagarna hade möjlighet att vinna en expertgranskning av sin webbplats

Vinnaren i tävlingen blev (trummor)… Åsa Tjörngren från Gunnebo.

Åsa svarade rätt på alla frågor samt gissade att burken innehöll 65 pennor, och rätt svar var 63. Stort grattis! Åsa får även boken ”Jävla skitsystem!”.

För er som som inte gissade fullt så nära har vi lottat ut tre exemplar av boken ”Jävla skitsystem” och vinnarna i utlottningen är:

• Helena Hamberger – Kitchenwiz
• Karin Friis – Hemfrid
• Agneta Bremmers – JustNu Försäljning AB

Stort grattis till alla vinnare!

Ibland går vi ”all in”, och tar fram spelkort, planscher, eller som här – life size personas.

Säg hej till Prisjägaren. En av de personor som vi tog fram när vi hjälpte till att designa Reseguidens webbplats.

Prisjägaren och hennes skapare, Lisa.

I morgon kan du träffa Prisjägaren och hennes kollegor (tillsammans med oss på inUse förstås) på Marknadsföringens dag.

Hur brukar du dokumentera dina personor? Har du några kreativa sätt att få fokus på användarna i dina projekt?