”Levande” personor med egna Facebook-strömmar

I söndags lyssnade jag på presentationen: ”Living Personas – Visually Displaying Brand Insights and Connections to Consumers” på årets upplaga av IA Summit. Här är en kort rapport:

Personor är oftast papper. Vi kan göra dem snyggt designade, men de är fortfarande papper, som vi vill att alla ska läsa (som redan har för mycket att läsa). Och som papper är de ju orörliga, inaktiva. Efter ett tag blir de dammig och tappar in appeal.

Russ Unger och Ross McClean gör “levande” personor som har Facebook-konton som alla i utvecklingsteamet (hos kunden) kan följa.

Deras punkt var att “reading is understanding, but seeing is believing”

Så här funkar det:

  1. Precis som vanligt intervjuar de människor ur målgrupperna eller målgruppen för att samla på sig kunskaper.
  2. Undersökarna bygger utifrån målgruppsintervjuerna upp någon persona, typ “Karl Smith”, på traditionellt sätt.
  3. Men, vid intervjuerna frågar de om respondenterna om de kan tänka sig att intervjuaren/undersökaren får följa dem på FB (om de är där).
  4. Undersökarna skapar facebookkonto för “Karl Smith” och övriga utvalda personor. De fyller i de bakgrundsuppgifter de skapat för sin påhittade person, inklusive avatar/bild. De ser till att alla hos kunden i teamet (utvecklare, etc) följer “Karl Smith”.
  5. Sedan bevakar de FB-strömmarna från de respondenter som samtyckt. Från dessa plockar de statusuppdateringar eller länkar eller annat, som de tycker belyser saker som är viktiga för projektet.
  6. De redigerar, ändrar persondata, klipper och klistrar kanske ihop poster från flera respondenter, och gör dessa till länkar och statusuppdateringar för “Karl Smith”.
  7. Efter projektet så gör man “unfollow” på respondenternas FB och släcker ner “Karl Smith”.
  8. Respondenterna får en viss extra ersättning för att man får följa dem.

Jag tyckte det var en rätt smart idé.

Det förutsätter nog att man har ett längre, större projekt. Russ & Ross fick frågan om hur mycket tid det tar; har de flera personer på heltid som sitter och skapar statusuppdateringar för “Karl Smith” och “Anna Brown” och så vidare? Nej, det är en förvånansvärt snabb och enkel process försäkrade de.

Man kan väl kanske notera, att i första intrycket lutar den här sortens persona-beskrivning mer åt att beskriva personlighet, etc. Men nog kan ett FB-konto, eller kanske ett Twitter-flöde också användas för belysa användning.

Det är i alla fall lätt att se att den har potential att engagagera teamet lite mer än en icke-interaktiv, statisk persona.

Jag kom att tänka på kampanjen “Telia presenterar: Monicas mobil!” som häromåret fanns Arlanda. Ovanför bagagebandet hade Telia satt upp en mobiltelefoni jätteformat (kanske 2 x 3 meter). På skärmen rullade “Monicas” SMS och MMS under ett helt år förbi. De visade vad hon gjorde med sin mobil (och hur): skickade bilder till sina vänner på saker som hänt på jobbet, hur de svarade, etc. Bokade resor online och skickade länken till pojkvännen etc. Lite av en såpa, men de visade trovärdigt allt man kunde göra med en mobil. Jag hade faktiskt ibland svårt att slita mig, även efter jag fått min väska.

Ross & Russ fick en del frågor om tänkbara etiska komplikationer, t ex “vad händer om Karl Smith får followers? (Svar: det går inte, Karl Smith är privat för alla utom för de utvalda i teamet). Det finns säkert en del etiska överväganden, men inte värre än de kan lösas. Och allt bygger som sagt på samtycke.

En kommentar

  1. Smart! Det kan ju definitivt ge lite mer liv åt en persona, men framförallt öka medvetenheten om personans betydelse – dyker det upp uppdateringar några gånger i veckan så blir det ju svårare att glömma än om den sitter på ett papper på väggen.

Lämna en kommentar

Trackbacks/Pingbacks
  1. [...] This post was mentioned on Twitter by Micke Palmér. Micke Palmér said: http://bit.ly/9rQebw intressant angående ”levande” personas med egna Facebook-strömmar #interaktionsdesign [...]