01
Mar 10

Webbtjänsten Huffduffer är ett sätt att samla länkar till Mp3-filer från olika ställen på nätet och göra dem till en podcast som man sen kan prenumerera på eller dela med sig av. När Jeremy Keith lanserade tjänsten hösten 2008 fick den en del uppmärksamhet på grund av sitt originella registreringsformulär. I dagarna har det framkommit siffror på att den här typen av registreringsformulär kan fungera riktigt bra.

Webbformulär är en grundbult för den som skapar sajter: det är där du får användaren att registrera sig på din tjänst, det är där kunden fyller i sitt kontokortnummer, det är där du skriver och redigerar ditt blogginlägg. Utformningen på ett formulär kan diskuteras fram och tillbaka, och mycket har sagts om vilka konventioner som ska styra. Huffduffers formulär bröt i mångt och mycket mot dessa konventioner genom att använda en metod där flödet genom fälten binds ihop med en berättande text, liknande berättelserna i sällskapsspelet ”Mad Libs”.Bild från registreringssidan på huffduffer.com

Denna typ av narrativa formulär känner de flesta igen från pappersformatet, och har sitt ursprung i så kallade Cloze-test, ett sätt att testa språkförståelse och inlärning. Att se dem på webben har hittills varit ganska ovanligt. Jag minns att en del surr på bloggar och på Twitter tvivlade på att överföringen från pappersformatet till webben skulle fungera, några tyckte det var fult och ovant. Men nu har Luke Wroblewski, expert på webbformulär, testat den här typen av registrering på ett par större webbplatser för e-handel (vast.com, Kelley Blue Book) och med hjälp av A/B-testning sett väldigt positiva resultat: en förbättring av konverteringsgraden med 25-40%.

Det ska sägas att formuläret i sig är byggt på samma sätt som ett formulär med mer traditionellt utseende: ordentliga formuläretiketter i form av <label>-element, tydliga felmeddelanden vid validering, vanliga textfält för inmatning, korrekt tab-ordning etc. Uppbyggnaden, och därigenom tillgängligheten, i formuläret påverkas således inte, det är bara själva presentationen som är annorlunda.

Vad tror ni, kommer vi få se mer av den här typen av formulär i framtiden?

25
Feb 10

Idag har en idé från bloggaren och utvecklaren Philip Tellis fått en del spridning på Twitter: att visa upp bilder på och information kring försvunna barn på din webbplats felsidor, dvs de sidor som visas när användaren följer en trasig länk eller skriver in fel adress. En sådan så kallad 404-sida är ofta en eftersatt del på många webbplatser: ibland bara en automatiskt genererad sida från servern, ibland en tråkig text som förklarar vad som hänt, men sällan något mer.

Jag har sett många artiklar som handlar om hur man gör den här typer av sidor bättre och mer användbara. Man kan t.ex. försöka gissa och ge förslag på vad användaren försöker hitta automatiskt, man kan ge en lista på vanligaste sidorna och man kan framförallt erbjuda möjligheten att söka efter den sida eller fil man letade efter. En del visar en humoristisk bild eller animation, kanske för att motverka frustration hos användaren. I det här fallet har Tellis gått ett steg längre och hittat ett sätt att utnyttja dessa, ofta ganska innehållslösa sidor.

Rent tekniskt fungerar Tellis lösning genom en kombination av ett par olika webbplatser och tjänster: sajten www.missingkidsmap.com skrapar data från www.missingkids.com, men erbjuder också den datan i XML-format via ett öppet API. Sedan hämtas denna data in via Yahoo!’s tjänst YQL, som både erbjuder så kallad caching (datan mellanlagras hos Yahoo! en tid, så man slipper skicka en begäran mot missingkidsmap.com varje gång en felsida visas) och att transformera datan från XML till JSON. JSON i sin tur är ett dataformat som är perfekt att konsumera via Javascript, t.ex. som en widget på en sajt.

Jag tycker att idén och genomförandet visar upp många av styrkorna med webben: enkla idéer kan få stor genomslagskraft och genomföras med minimal kostnad på en global skala. Om ett stort företag väljer att använda sig av den här typen av lösning på sin webbplats så har man potentiellt visat upp ansikten och info kring försvunna barn för hundratals, kanske tusentals besökare per dag. Dessutom tycker jag det är en bra illustration av fördelarna kring tillgänglig data och öppna API:er: man vet aldrig på förhand vilka saker som användare och utvecklare väljer att bygga när väl datan är tillgänglig. Tellis kod finns för övrigt redan som Open Source-version skriven i PHP på Github.

Med hjälp av smart användning av standardiserade format, smarta tjänster och en rikedom av data kan några få rader kod betyda mycket i världen. På Tellis blogg diskuteras redan hur man kan integrera detta med geografisk data för att få de mest relevanta resultaten för användaren. Vi lever mer och mer med en webb av data – det gäller bara att utnyttja den.

24
Feb 10

Idag känns det som att ”Du ska passa in för att välja SL:s busskort”, men tänk om det istället vore: ”Tala om vilka behov du har så anpassar vi busskortet efter dig!”

Jag vill ha ett flexiblare och mer individanpassat sätt att köpa busskort. I floran av olika alternativ hittar jag inte kort som precis varken passar mina eller mina barns behov. Låt mig illustrera vad jag menar med två exempel:

Scenario 1:

Jag ska åka mycket från 1 januari – 11 juni. 11 juni åker jag på semester, under sommaren kommer jag inte att behöva något busskort alls.

Jag vill ha en säsongsbiljett som är så billig som möjligt, men samtidigt räcker hela den period jag efterfrågar. Jag vill inte behöva köpa nytt kort under den är perioden, det är jobbigt.

Scenario 2:

Jag har två barn som själva åker buss mellan sina träningar på eftermiddag och kväll, men även ibland behöver åka under dagtid på både helger och skoldagar. Dock åker de på olika dagar och tider så det skulle vara möjligt att de kan dela på ett busskort, som alltså har två användare eller är opersonligt. Mina barn kan ärligt talat vara lite slarviga och därför vill jag absolut ha förlustgaranti på kortet. De fortsätter att åka till sina träningar även efter vårterminens slut och därför vill jag ha ett kort som räcker 6 hela månader. Jag vill ha ett så billigt kort som möjligt, men som täcker våra behov!

Inget av de säsongs- eller terminskort som idag säljs på sl.se ger mig det jag vill ha!

Jag vill kunna surfa in på SL och designa mitt eget busskort!

Jag vill kunna välja:

  • Vilka datum det ska gälla
  • Om kortet skall vara opersonligt eller personligt (alt. flera namngivna användare)
  • Förlustgaranti
  • Att kortet ska gälla alla dagar/ bara mån – fre/ bara helger
  • Kul om jag fick välja motiv, kanske foto på mina barn. Lätt för deras kompisar att se vems kort det är.
  • Att kortet kan beställas med ett litet hål i hörnet där man kan fästa ett nyckelband. Om det hänger runt halsen (eller fast i handväskan) är det svårare att tappa bort det.. ;)

Varför skulle det inte gå att göra så istället?

22
Feb 10

Såhär i OS-tider bjuder vi på en Augmented Reality applikation som Yahoo! har byggt och placerat i Vancouver.

Jag antar att de använder någon form av ansiktsigenkänning för att avgöra var de ska placera hatten.

18
Feb 10

Det är framför allt två saker jag gillar med den nyinköpta dammsugaren iRobot Roomba 581. Den bjuder på underhåll-ning i bemärkelsen underhåll av hemmet och underhållning för en 4-åring.

En av de fördelar som brukar framhållas är att dammsugaren kan programmeras att vara verksam under tiden ingen är hemma. Men av flera anledningar bör man kanske undvika göra just detta.

Ett argument som jag läste i ett test var att tidsinställd dammsugning med en Roomba kräver noggrannare upplockning än vanligt om man inte vill att den ska tugga i sig allt möjligt då man inte är hemma och kan hålla ett öga på den.

Men om man istället väljer att vara hemma när den dammsuger har jag upptäckt att jag inte längre behöver tjata på sonen om städning. En 4-åring är klok nog att förstå att en robot inte kan skilja mellan LEGO-bitar och annat skräp. Om vi skulle slarva med upplockningen innan vi slår på Roomban så är sonen ilsnabb med att plocka undan när roboten väl närmar sig. Och han skriker av skräckblandad förtjusning.

Att Roomban rör sig på egen hand och på ett oväntat sätt i olika riktningar, bidrar till upplevelsen av att den är levande. Trots att det är en kvinnoröst som ger instruktioner så blev Roomban snabbt en ”han” att leka jaga med. Roombans närvaro ledde till experiment där rummen släcktes ner för att undersöka om ”han kunde se i mörker”. Han blev helt enkelt en mer spännande art än den vanliga dammsugaren (som förövrigt plockades fram för att få hälsa på nykomlingen).

Bortsett från att det vore poänglöst ur ett barnunderhållningsperspektiv att Roomban dammsuger i vår frånvaro så har jag blivit varnad för att utforska det vidare av en kollega vars Roomba startar mitt i natten. Det sista vi behöver är underhåll-ning av en spökdammsugare.

Om den funkar? Hyfsat bra, men med tanke på en och annan nysattack misstänker jag att den vispar lite bättre än den suger. Min gamla Nilfisk dammsugare från 70-talet
har ännu inte sett sina bästa dagar.

16
Feb 10

Idag presenterade WIRED sitt nya digitala magasin som säkerligen anpassats för framförallt iPad, men som även kommer att funka på andra läsplattor med touchmöjligheter. Magasinet är nämligen inte byggt som en iPad-applikation, utan med Adobe Air, vilket innebär att den inte är bunden till en viss plattform utan fungerar på flera olika. Produkten är framtagen tillsammans med Adobe.

Det som visas är alltså ingen koncept, utan en fungerande produkt, vilket såklart är spännande! Det har ju redan kommit olika koncept inom detta området och vi lär väl se ännu fler framöver …

Här kan ni läsa vad Adobe och WIRED själva skrivit om projektet.

16
Feb 10

Marcus Brisenfeldt rapporterar från Interaction10:

När programmet släpptes anmälde jag mig till en workshop som skulle omfatta MS Sketchflow, Blend och Xaml, men när jag på torsdagen kom till Hyatt hotell i Savannah visade det sig att titeln hade ändrats till ”The Teams That Plays Together, Stays Together”. Det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig men jag tyckte att det lät intressant ändå. Tyvärr lyckades inte föreläsare Sara Summers, trots att hon var en duktig föreläsare, förmedla HUR teamen skulle leka för att hålla ihop. Istället fick vi ägna oss åt en basal övning i brainstorming. För er som trots allt vill fördjupa er i lekmetoder tipsade Summers om Dr. Stuart Brown och hans bok ”play”. När en timme återstod fick vi i alla fall se lite av Sketchflow. Värt att nämna från denna del var att det numera går att importera Psd-filer direkt in i skecthflow, designelement som har delats upp i lager i photoshop kommer alla att bli enskilda objekt i Sketchflow. Vidare avslöjade Sara att hon under våren kommer att släppa en WPF steg-för-steg bok för designers.

På fredagen höll Matt Cottam en underhållande men kanske inte så matnyttig föreläsning med titeln ”Wooden Logic: In Search of Heirloom Electronics” som till stor del handlade om hur han och några goda vänner fått åka upp till ett snickeri i norra Sverige och där skapa fritt i riktiga material som trä och papper. Ideer till deras skapande hade uppkommit som en motreaktion mot alla de elektriska prylar Cottam hade hemma och som alla i princip hade samma tråkiga utseende, ett utseende som inte rakt igenom var positivt.  Under sin föreläsning tog Matt upp några kul exempel från andra projekt, bland annat nämnde han ett experiment där specialdesignade stolar ställdes ut på gatorna i New York. För att se vad som hände med dem bevakades de av en kameraman plus att en gps hade monterats in i respektive stol. När stolarna sedan hade hittat nya ägare lokaliserade man dessa ägare och frågade om man kunde få ställa lite frågor. Jag kan varmt rekommendera filmen The Blue Dot REAL GOOD experiment.

Nicolas Novas föredrag ”From observing Failures to Provoking them” var ett klassiskt ”Se så fel det kan gå om man designar utan att förstå användarens mentala modeller-föredrag”. På ett ganska underhållande sätt visade Nicolas en rad exempel på designmisstag. För att undvika denna typ av fel menade Nova att man skulle försöka provocera fram misstag under själva utvecklingsprocessen, hur detta skulle gå till framgick inte helt tydligt. Och på frågan hur man skulle kunna övertyga en uppdragsgivare att man ville lägga tid och pengar på att, på experimentell nivå, provocera fram fel blev svaret något luddigt.

På lördagen höll Shelley Evenson från Microsoft Startup Labs en föreläsning med titeln ”Service as design” i vilket hon redovisade slutsatser från ett urval av studier hennes elever genomfört. Ett intressant ämnesområde som hon snuddade vid sammanfattar hon på följande sätt ”People have higher expectations and are participating in more things in more ways than ever before but there is increasingly too much information to cope with…”, frågan är alltså hur vi, nu när ”Web-based services have had a huge impact” ska kunna ta till oss rätt information. Enligt Shelly var en viktigt del för att lyckas att ”Service experiences are multifaceted and co-produced”. Som exempel på detta nämnde hon siten PatientsLikeMe. Vidare ansåg hon att producenterna måste ha följande fem P:s i åtanke när de designar sin tjänst/produkt; People, Product, Place, Process, Performance. Fler tips från Shelley på sidor där läsarna engageras var Blippy och Quirky. Under sin föreläsningen använde Evenson termen Stimulusoholic som betyder att en person hela tiden måste skanna sina twitter- och facebook-konton (eller liknande) för att känna sig uppdaterade, detta skulle visa sig vara en lämplig introduktion till det föredrag som Ben Fullerton höll senare på dagen.

Ben Fullertons föreläsning gick under namnet ”Designing for solitude” och dess fokus föll på något han kallade för ”The persons inner space”. Detta menar han är en motpol till det modus vi i dagsläget ofta befinner oss i när vi ständigt är online för olika typer av informationskanaler. På ett snyggt sätt gick Ben från den nyligen avlidne författaren JD Salingers citat ”There is a marvelous peace in not publishing” via Jesus, Buddha, Michel de Montaigne fram till exempel på solitude design i programmet Writeroom och en mobiltelefon vilken snarare var en musikspelare med telefon än en telefon med musikspelare. Det unika med denna var att när musiken sattes på så blockerades alla inkommande samtal och SMS, när musiken sedan stängdes av visades en logg över vad man missat. Användaren bestämmer alltså själv när hon ska vara tillgänglig eller inte. Ett boktips från Ben var ”Community and privacy: Toward a New Architecture of Humanism” av Serge Chermayeff  och Christopher Alexander. Det är skillnad på att vara avskärmad från omvärlden och att själv bestämma när man inte önskar bli störd, ett tillstånd Ben något fyndigt döpt till Crusoe mode efter Daniel Defoes karaktär.

Ben Fullerton

I det sista föredraget jag hann besöka innan det var dags att vända hemåt berättar den amerikanske Malmöstudenten Rob Nero om sitt examensarbete Trackboard. Trackboard är en spännande idé som har uppstått ur ett riktigt problem och som nu har nått stadiet av en fungerande prototyp. Problemet Rob ville lösa var något så trivialt som att få plats med sin laptop på ett kafébord. I dagsläget är det ofta den yta som tangentbordet och ”musplattan” tar upp tillsammans som bestämmer hur liten en bärbar dator kan bli. För att kunna skapa en mindre dator ville Rob därför testa om det gick att ta bort musplattan och istället använda tangentbordet som både inmatningsenhet och ”musplatta”. Även om det än så länge bara är en prototyp och denna ser ganska klumpig ut känns idén spännande, eller vad tycker ni, kolla in TRKBRD och bedöm själva. Prototypen har Rob skapat med hjälp av Arduino komponenter och till de som kanske ville testa att göra något själva tipsade han om boken ”Getting started with Arduino” av Massimo Banzi.

Rob Nero

I sponsortältet kunde man möta representanter från ett flertal stora företag (Microsoft, Adobe, Axure, Mozilla FireFox o.s.v.), bland dessa marknadsförde även företagetEffective UI sin nya bok, lustig nog med namnet Effective UI.

Effective UI

11
Feb 10

Byrån Daytona delar varje år ut priset YABA (Yet Another Blog Award) och i år har inUseful blivit nominerad i kategorin Design och Interaktionsdesign. Det är vi såklart jätteglada för och vi hoppas såklart att Du, kära läsare, går in och röstar på oss. Övriga kategorier som det delas ut priser i är: Marknadsföring, Media samt Trender och webbtjänster.

Vi är också glada och stolta över att vår kollega Tommy Sundströms blogg Användbart är nominerad inom samma kategori som vi är.

Så vad väntar du på – gå och rösta!