27
Mar 13

Härom dagen skrev jag om några tankar kring Z-dimensionen, och om att använda ”djup” när vi designar system. För att testa hur man skulle kunna omsätta detta i en verklig lösning använde vi Tampermonkey för att lägga till en fejkad hjälpfunktion på telia.se…

Google Earth och Prezi i all ära, men nog borde man kunna få till bra lösningar där vi jobbar mer med djup, Z-dimensionen, också i våra ”vardagssystem”?

Fliken ”Hjälp” som användaren i filmen klickar på finns egentligen inte på sajten. Jag vill understryka att detta mest var en kul grej som vi ville testa. Det finns ingen analys bakom huruvida en liknande hjälpmeny skulle behövas på telia.se eller inte.

Kollegorna Ingrid M stod för koncept, Fredrik och Lisa för design och Emil för hackandet.

Har du några exempel där du tycker att man använt Z-dimensionen och animeringar på ett bra sätt?

25
Mar 13

Förra veckan höll jag och en kollega ett inspirationsseminarium hos en kund. Vi pratade om nyttan med effektkartor, den exploderande webben, och – det som jag tänkte skriva lite om här – några tankar som vi har kring att använda Z-dimensionen mer i våra användargränssnitt. 

Dale Herigstad

Dale Herigstad

Pratet om Z-dimensionen var baserat på ett blixtanförande som jag höll på vår senaste interna inUse-konferens. Jag var då, och är fortfarande, mycket inspirerad av Dale Herigstads föredrag på Media Evolution i höstas. Dale har bland annat jobbat med användargränssnittet som Tom Cruise använder i Minority Report. Men kanske mer intressant – eller i alla fall mer praktiskt tillämpbart i dagsläget – han har också jobbat mycket med TV-grafik och interaktiv TV i USA. I hans föredrag så visade han bland annat exempel på hur man t.ex. i fotbollsmatcher ”zoomar ut” i flera lager för att t.ex. visa laguppställningar, ligatabeller etc. när det är spelavbrott. När det drar ihop sig för spel igen zoomar man tillbaka in på själva matchen.

Det här fick mig att börja fundera. Tankarna på Zooming User Interfaces (ZUI) har så klart funnits länge. Kartapplikationer är väl den mest självklara tillämpningen och där man kommit längst. Prezi är ett annat bra exempel, även om det verkar vara många åhörare som blir lätt åksjuka efter presentatior med många kameraåkningar.

Men. Vad kan man göra i våra ”vanliga” användargränssnitt? Det borde gå att hitta vardagstillämpningar, där man, utan att det bara blir en gimmick, kan använda detta för att ge användaren en bra känsla av överblick, kontroll och sammanhang.

En självklar tillämpning borde vara inom datavisualisering, särskilt nu när stora datamängder fått ett eget buzzword, Big Data. När jag t.ex. kollar besöksstatistiken i Google Analytics eller i Facebook Insights, och klickar på den lilla grafen för att se mer detaljer – varför zoomar då inte gränssnittet in med en mjuk animering så att jag ser mer detaljer, men utan att ta upp hela skärmen (jag vill fortfarande se sammanhanget utanför grafen)?

Man kan också tänka sig att webbplatser kan samla t.ex. viktig kontaktinformation, eller hjälpfunktionalitet, i ett ”utzoomat” läge som användaren kommer åt oavsett var hon är på sajten.

Anyway. Vad tror du om Z-dimensionen? Visst borde vi kunna dra stor nytta av att tänka mer på animeringar och djup när vi designar – utan att det för den sakens skull bara blir en gimmick?

21
Mar 13

Jag vill gå en kurs i Effektkartläggning. Hur övertygar jag min chef? Här kommer checklistan som river ner allt motstånd! =)

Att övertyga sin chef att få gå en kurs i Effektkartläggning och spendera nästan 13.000 kronor på en kurs och kanske lite till på resor och övernattning är inte det lättaste i dessa svångremstider. Din chef vill så klart veta både den totala kostnaden för att du ska gå kursen men främst hur din nya kunskap ska kunna ge något värdefullt till företaget.

Förstå vad din chef vill ha!
Innan du presenterar någonting, försök förstå vad din chef behöver veta för att kunna säga, “JA – det är en kurs i Effektkartläggning du ska gå!”

Överst på hans lista ligger förmodligen kostnaden för kursen, men också vinsterna som företaget får genom dina nya kunskaper. Så dyk lite djupare, och fråga dig själv och andra vilka dessa vinster kan vara. Är det något av det här som han vill veta?

  1. Kan din nya kunskap lösa ett specifikt problem i organisationen eller i systemet som du jobbar med?
  2. Kan det du lärt dig hjälpa till i ett pågående projekt eller ett kommande?
  3. Hur kan din nya kunskap delas med andra i företaget?
  4. Kan din nya kunskap spara kostnaden för att hyra in en expert?
  5. Är det du kommer att lära dig på kursen något som saknas idag?
  6. Bidrar din nya kunskap till dom grundläggande kunskaperna i företaget när det gäller att styra projekt mot förväntad nytta?

Definiera dina behov!
Det är så klart bara du som kan veta vilken kurs som kan ge dig lösningarna på dina specifika behov.

Men vad lär jag mig då på en kurs i Effektkartläggning?

Effektkartläggning, eller Business Impact Mapping, används idag av många, helt enkelt för att det är en mycket effektiv teknik för att beskriva verksamhetens krav och förväntningar på en digital tjänst, system eller produkt.

Med kraven beskrivna på det sätt som görs i Effektkartan blir det möjligt att styra utvecklingsprojekt och förvaltning på ett nytt sätt – att styra mot nytta. Det som kallas Nyttohemtagning eller Effektstyrning får en praktisk och konkret betydelse.

Kursen hjälper dig att få en gedigen förståelse för och kunskap om hur en Effektkarta skall uttryckas. Du kommer att kunna läsa en Effektkarta och ställa frågor för att värdera hur genomtänkt och underbyggd den är. Du kommer att kunna ställa krav på aktiviteter som behöver göras för att öka Effektkartans kvalitet. Och du kommer att kunna planera ett projekt med Effektkartläggning och Effektstyrning som grund.

Under kursen arbetar du dessutom tillsammans med andra, som säkerligen har helt andra erfarenheter eller infallsvinklar än du, med att lösa konkreta uppgifter.

Gör en sammanställning av vinsterna med kursen!
Det är så klart inte helt enkelt att sätta en exakt summa på ROI för kursen i Effektkartläggning. Men här ger vi dig ett exempel på hur en enkel kalkyl till chefen skulle kunna se ut.

Vinster för företaget
Kunskap i hur man arbetar praktiskt med att göra en Effektkartläggning.
Tillsammans med andra arbetar jag under två dagar med praktiska exempel och lär hur Effektkartläggning fungerar i praktiken, vilka problem det kan lösa och vilka vinster det ger.

Öka din egen och dina kollegors förmåga att styra projekt mot nytta.
Jag delar med mig till mina kollegor när jag har gått kursen om hur man arbetar och vilka fördelar styrning med mot effekt ger.

Lära hur andras problem och situation ser ut och hur dom tänker arbeta med Effektkartläggning.
Genom att se hur andra arbetar i liknande verksamheter kan jag lära mig hur vi skulle kunna förbättra vårt sätt att jobba.

Kunna lösa ett akut problem i ett pågående eller kommande projekt.
Med mina nya kunskaper kan vi snabbare hitta bra lösningar, och lära oss mer om hur vi kan prioritera baserat på verksamhetsnytta i våra projekt.

Minska behovet av att ta in en expert utifrån.
Om vi själva kan mer minskar vår sårbarhet, och kan dessutom göra mer utan att behöva ta in konsulter.

Investering
Kursen: 12.900 kr
Hotell: 1.050 kr för en natt
Tåg från t.ex. Växjö till Malmö: 675 kr tur och retur
Traktamente för perioden: 242 kronor (lunch och fika ingår i kursavgiften bägge dagarna, frukost får du på hotellet)
SUMMA: ca 14.800 kr exkl moms

Under hösten ger vi kurser i Göteborg och Stockholm. Mer information om vår kurs i Effektkartläggning finns på våra kurssidor.

PS. Vi har lånat formatet på artikeln av Lauren Cramer på UIE. Convincing Your Boss – Selling UX Immersion’s Benefits. DS.

20
Mar 13

Det är bra att då och då bli påmind om teknikens begränsningar.

19
Mar 13

I senaste avsnittet av #JSlive tog Jonas och Richard upp mitt blogginlägg där jag beskriver varför det inte är utvecklarnas fel när när system blir svåra att använda. Richard poängterade då att alla har ett ansvar, och att utvecklarna inte kan frånsäga sig det. Det är helt riktigt, men…

…det problem som jag försökte sätta finget på i mitt förra inlägg är att många utvecklingsteam saknar den kompetens som krävs för att göra ett bra jobb på detta område, och då gör alla inblandade helt enkelt sitt bästa. De utvecklare som designar dåliga användargränssnitt gör så klart inte detta avsiktligt, eller för att de är lata.

Att dåliga system är ett (enormt) problem är vi rörande överens om, men att slentrianmässigt prata om att teknikerna/utvecklarna måste ta sitt ansvar är inte lösningen. De gör, i de allra flesta fall, sitt bästa utifrån givna förutsättningar. Vill vi ha bättre system behöver vi därför ändra förutsättningarna.

Några av de vanligaste, och största, problemen med IT-projekt idag är:

  • Att det saknas tydliga mål. Projekten styrs i huvudsak mot ett visst datum, mot en viss utvecklingsbudget, och mot en lista med funktioner. Istället för funktionslistan borde de styras mot tydliga mål som beskriver vad systemet skall bidra till i verksamheten. Det kan t.ex. handla om att 99% av förstagångsanvändarna skall kunna köpa en biljett till rätt destination i en biljettautomat på mindre än 30 sekunder, och känna sig säkra på att det blev rätt. Detta är grunden i Effektkartläggning, den metod som Jonas rekommenderade i samband med boktipset i programmet.
  • Att det saknas en person (ofta linjechef) som är ansvarig för att de uppsatta målen nås enligt plan. Om det inte finns någon som äger frågan kommer inget att hända…
  • Att rätt kompetens saknas i teamet. De två vanligaste bristerna i detta avseende är (1) produktägare/projektledare som inte insett poängen med, eller saknar kompetensen för, att styra mot effektmål, och (2) att det saknas användbarhetsexperter (interaktionsdesigners, UX designers (kärt barn har många namn)) som kan själva hantverket, och som kan säkerställa att det system som tas fram faktiskt blir så enkelt/effektivt att använda som krävs för att man skall nå de uppsatta målen.

Samtliga av ovanstående punkter är sådant som systemutvecklare (tekniker) har begränsade möjligheter att påverka, eftersom det just är chefernas ansvar att projekten styrs på ett bra sätt och ges bra förutsättningar för att lyckas.

Att styra projekten mot tydliga effektmål och säkerställa att det finns användbarhetskompetens i projekten löser inte alla problem, men det är ett rejält steg i rätt riktning. =)

PS. Om någon är intresserad av att lära sig mer om att styra projekt mot mål enligt ovan rekommenderar jag vår kurs i Effektkartläggning.

14
Mar 13

Förra fredagen hölls Responsive Day Out, en endagskonferens om responsiv webbdesign, i Brighton, England. 13 talare plus arrangören Jeremy Keith som diskussionsmoderator samlades på scen för att diskutera hur det förändrade webblandskapet tvingar oss att ändra arbetsflöden, tankesätt och tekniker för att leverera design som funkar för fler enheter, fler kontexter och fler användare.

Några tydliga teman stod ut från de många ämnen som diskuterades. Flertalet av dem är säkert bekanta för den som följt framväxten av responsiv webbdesign senaste tre åren.

  • Arbetsflöden och hur den växande floran av enheter med webb-kapacitet stör ut våra gamla tankemönster kring webb.
  • Prestanda, både för mobila enheter och andra, som en ingående del av designarbetet.
  • Svårigheten att anpassa sig till en webb som envisas med att kasta av sig oket från printdesign, och vill finna sina egna designkonventioner.

Designprocesser i förändring

Sarah Parmenter, Laura Kalbag och Elliott Jay Stocks var tre av talarna som valde att rikta in sig på arbetsflöden, och hur vi anpassar oss till ”den nya världen”. Sarah pratade om att vi behöver erkänna för oss själva att mycket av det vi ställs inför under en responsiv designprocess, även som erfarna designers och utvecklare, är så nytt att vi faktiskt improviserar en stor del av tiden. Hon delade också med sig av några saker som hon kommit fram till under resans gång, som t.ex. att göra medvetna val kring när man ska jobba med sidlayout i en grafisk miljö (Photoshop, Fireworks etc) och när man bör jobba med t.ex. wireframes, komponentmallar eller styletiles.

8528846334_868afce43a_z

Sarah Parmenter. Photo Credits to Robert Sedovšek http://www.flickr.com/photos/seddy/

 

Elliott fokuserade på de punkter som brukar anföras som kritik mot responsiv design och fyllde på med ammunition kring hur dessa argument kan bemötas. Responsiv är inget magiskt verktyg för att lösa problem kring t.ex. mobila användare, men Elliot poängterade att en responsiv sajt är ett första steg mot en arkitektur som med rätt approach kan bli det mest logiska och kostnadseffektiva (trots en initial kostnad som i många fall är högre än tidigare) för både nuvarande och framtida devices, oavsett kapacitet.

Laura valde en annan vinkel, och pratade om hur vi kan skapa en design där användaren känner igen sig, när ”stödhjulen” som vi är vana vid i form av konsekvent layout försvinner. Typografi, färg, ikonografi och konsekventa mått på radhöjd och marginaler är exempel på sådant som kan knyta ihop en design, även när användaren omväxlande använder en mobil, surfplatta eller en widescreen–TV.

Utöver arbetsflöde innehöll design–spåret även praktiska tips från David Bushell kring designmönster specifikt för responsiv navigation.

Spelkonsoller—en ny utmaning

På tal om TV–apparater tidigare: Anna Debenham pratade om webbläsare i spelkonsoller, och hur de ofta ställer oss inför annorlunda utmaningar kring både skärmlayout och input–metoder. Konsollernas webbläsare har ännu inte märkts i våra sajters statistik i någon större utsträckning, men Anna visar att det potentiellt är mycket relevant när vi designar sajter för barn och ungdomar: för många, särskilt barn från låginkomsthushåll, är en handhållen spelkonsoll sannolikt den enhet som man har störst tillgång till webben via.

Dessutom har kvaliteten på webbläsarna i våra spelkonsoller ökat avsevärt, och motivationen att växla mellan att spela och att surfa kan göra att detta användningsområde för webben kan explodera. För den som designar webbplatser innebär detta nya utmaningar: användaren kan ha touch–skärm, stylus, använda gester (med t.ex. Kinect), peka med en rörelsekänslig kontroll, eller använda tangentbord. Bilden kan visas på en 2–tumsskärm på handhållna enheter, eller på en 50–tums TV. Tyvärr är det svårt att identifiera just TV-formatet, där gränssnittet sett från 3–4 meters avstånd kan behöva justeras jämfört med en datorskärm med samma upplösning sedd från 70 cm.

För den nyfikne har Anna en mycket intressant mikrosajt om webbläsare på spelkonsoller

8527728657_d3161b9fdc_z

Bruce Lawson, Andy Hume, Anna Debenham och Jeremy Keith. Photo Credits to Robert Sedovšek http://www.flickr.com/photos/seddy/

Progressive enhancement och tekniska utmaningar

Andy Hume och Tom Maslen pratade om hur de jobbar med progressive enhancement och prestandaoptimering på två stora mediaorganisationer—Andy på The Guardian och Tom på BBC.

Båda landade i att bygga en bas som fungerar väl i de äldsta läsarna (BBC har t.ex. som public–service–organisation ett explicit krav att stödja användare som inte har möjlighet att uppgradera sin webbläsare), och därefter använda script för att ladda ytterligare resurser och designförbättringar efter att enhetens kapacitet verifierats. Andy berättade om hur man på The Guardian går ett steg längre och förändrar bas–nivån genom avkänning på serversidan av vilken typ av enhet som försöker komma åt sajten—en teknik som Luke Wroblewski kallar RESS, Responsive Server Side components.

Så kallad ”device sniffing” anses generellt sett vara en tveksam teknik, men med ett ansvarsfullt användande där det värsta som kan hända är att en enhet som inte känns igen får en något enklare bas–upplevelse levererad, kan det vara ett sätt att effektivisera för t.ex. de vanligaste mobila enheterna. Andy poängterar att det kan kräva en lättfotad organisation med stora resurser att kunna göra optimeringar på den nivån.

Veteranen Bruce Lawson från Opera gav en humoristisk överblick över den mångfald av nya standarder som är på gång för att tackla tekniska utmaningar.

8528842458_8ce6df2315_z

Bruce Lawson. Photo Credits to Robert Sedovšek http://www.flickr.com/photos/seddy/

Richard Rutter och Josh Emerson gav en genomgång kring hur vi kan använda oss av font–inbäddning som en metod för vektorgrafik, och vilka metoder för inladdning som finns att tillgå.

Filosofiskt finlir

Mark Boulton, Paul Robert Lloyd, och Owen Gregory var kanske den mest esoteriska trion på programmet, och pratade från olika vinklar kring implikationerna filosofiskt och praktiskt kring att designa för en webb utan fasta mått. Paul argumenterade för en ny designestetik där vi funderar kring vad webbens begränsningar gör med våra designkonventioner, och hur vi vänder begränsningarna till ny kreativitet—någon som han tidigare utforskat i en artikel i A List Apart.

8527727797_e209895ce7_z

Paul Lloyd. Photo Credits to Robert Sedovšek http://www.flickr.com/photos/seddy/

Owen gav en lektion i vad han kallar ”antifonal geometri”, en medvetet högtravande titel om hur geometriska former och deras ratio ofta kan härledas till matematiken bakom musikalisk harmoni. Jag misstänker att det var en presentation som agerade lite vattendelare hos publiken: antingen gillade man någon som stod ut och krävde lite mer eftertanke, eller så somnade man till av nåt som var högst designteoretiskt och akademiskt. Som generalist står jag med en fot i varje läger och kan inte riktigt bestämma mig…

Mark avslutade konferensen med en sammanfattning av hur vi kan se på att designa visuellt för ett medium där ramarna envisas med att flyta, förändra sig, försvinna. Med en lätt glimt i ögat föreslog han att vi förutom stridsropen ”mobile first!” eller ”content first!” bör anamma ”fluid first!”—webben är inte print, vi måste göra en mental förskjutning till att anamma dess flytande, oformliga natur innan vi kan åstadkomma bra design.

Som helhet var det en väldigt lyckad och lärorik dag, och förutom hög kvalitet på prat och diskussion så var det också formatet som stod ut: tre korta (20–25 minuter) prat som tvingade talaren till att fokusera på ämnet, och därefter en paneldiskussion med de tre talarna samt Jeremy som moderator, och därefter frågor från publiken. Något för fler konferenser att anamma.

Hela eventet filmades: audio och länkade slides finns redan nu att tillgå, video är på gång. Bäst överblick fås via konferensens sida på Lanyrd.

Stort tack till Robert Sedovšek för fina bilder.

11
Mar 13

Jag gillar SJ. Jag gillar att åka tåg, kommer oftast fram i tid, och får alltid bra service. Både på tågen, i telefon och på twitter. För att minska vår egen interna administration tänkte jag nu bli lite ordentlig, och börja använda SJ:s företagssidor när jag reser, men efter 2 minuter vet jag faktiskt inte om jag orkar… 

Efter att ha klickat runt lite inser jag att det här skulle kunna bli en hel artikelserie, eller en roman. Men jag nöjer mig med ett enda exempel. Åtminstone den här gången.

Som miljardkoncern måste man 2013 ha koll på hela upplevelsen. Man kan inte försaka de digitala kanalerna, och man får t.ex. inte ha en navigering där användaren varje gång hon skall köpa en resa (1) först måste läsa om hur enkelt och smidigt (2) det är att boka resan, innan hon faktiskt kan göra det.

SJ Företag - Boka resa

För det första blir det så klart onödigt krångligt att ta sig fram till sidan där jag kan köpa resan. För det andra är det aldrig OK att tala om för användaren vad hon skall känna. Tanken är ju så klart att jag som kund skall uppleva att det är enkelt och smidigt att köpa resan, men just nu är den känslan ganska långt bort.

Fast det var ju snällt att de inkluderat en utskriftsvänlig sida. Man vet ju aldrig när andan faller på. Liksom…

Äsch. Sorry… Man kan så klart skoja om det. Men faktum är att det inte är särskilt svårt att på riktigt kartlägga hur man kan skapa en enkel och smidig upplevelse för (i detta fall) affärsresenärer i alla kontaktpunkter, inklusive de digitala.

Så, @SJ_AB… Är det inte dags att fixa en schyst helhetsupplevelse värdig Sveriges bästa tågoperatör?

08
Mar 13

Det finns så klart massor av spännande människor att följa på ett ställe som Webbdagarna, och det går egentligen inte att bara välja ut 5… Men här är i alla fall 5 personer som jag tycker är värda extra uppmärksamhet efter två intensiva dagar.

  • @manster – Måns Adler, Bambusers grundare och en sann inspiratör
  • @STAMSITEs – Marcus Nyman, 19-årig YouTube-stjärna bland unga spelare
  • @beataw – Beata Wickbom, Grymt skicklig intervjuare och moderator
  • @NiklasMyhr – Niklas Myhr, Professor i sociala medier som förespråkar ”Det goda tramset”
  • @trendspanaren – Göran Adlén, Skarp analytiker och trendspanare med mycket energi

Själv finns jag på @berndtsson och @inuse_swe.